Liima: ”Att dela vår musik med våra lyssnare det vackraste som finns”

av | Nov 3, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Casper Clausen, Rasmus Stolberg, Mads Brauer och Tatu Rönkkö bildar det experimentella indiebandet Liima. Idag släpper de albumet 1982 och vi har pratat med Rasmus Stolberg om varför Liima älskar att spela live, kontakten med fansen och hur det svårt det är med emojis.

Liimas andra album 1982 släpps idag, vad kan du berätta om det nya albumet?
– Det är ett album som vi är väldigt stolta över för det känns som att vi börjar hitta vilket sorts band vi skall vara. Om vi jämför med det första albumet känns det här mer som ett album då låtarna har lite mer djup samt att de funkar väldigt bra tillsammans, detta trots att vi arbetade liknande med båda albumen. Då vi inte bor i samma stad har vi inför varje album möts upp fyra gånger, en vecka varje gång, och skrivit alla låtar. Precis som vi gjorde med låtarna på första albumet spelade vi låtarna på 1982 på liveshower precis efter vi skrivit dem för att testa dem inför en riktigt publik. Denna gången gjorde vi dock mer efterarbete på låtarna till skillnad från det första albumet där det var vi fyra som spelade in låtar under en tagning, nästan som rockband från 70-talet.

– Jag älskar att det går så snabbt med Liima. Det händer aldrig att någon i bandet presenterar en färdig idé när vi ses. När vi skriver tillsammans framkallas en fantastisk energi som är svår att sätta fingret på men jag tror att den finns där på grund av sättet vi arbetar på. Vi har inte tid att lägga för mycket vikt vid detaljerna för vi arbetar alltid med en deadline när vi ses. Vi kan inte tråka ut varandra med onödiga petiga detaljer, då riskerar vi att tappa energin. Det är nästan alltid en konsert i slutet de veckor vi har tillsammans och det sätter en viss press att veta om att en publik faktiskt vill höra färdiga låtar när vår vecka är över.

Hur ser feedbacken ut från era fans?
– Ibland får vi feedback och den är mestadels positiv. Det kan hjälpa ibland om tio människor kommenterar på samma låt men det kan vara lika användbart om ingen kommenterar samtidigt som det alltid är vi som bestämmer låtens öde i slutändan. Det kanske kan bli vårt projekt inför nästa skiva; att låta våra fans kommentera och kritisera skivan under processen. Idag handlar det mycket mer om att känna av energier som till exempel att se folk dansa till våra låtar snarare än att de kommer upp till oss efter konserten och ger konstruktiv feedback. Vi säger alltid till publiken att de får ge oss feedback efter konserten men då brukar de mest skratta.

– Liima är ett liveband och vi älskar att stå på scen och eftersom vi har spelat våra låtar live innan de släpps på en skiva är det väldigt lätt att ta upp Liima på scenen. Det är stor skillnad på att spela in i en studio och stå uppe på en scen och vi i bandet älskar interaktionen vi får med publiken från scenkanten. Jag gör musik för att jag älskar att ha ett sätt att uttrycka mig på och skapa något tillsammans med människor som gillar att vara kreativa. Jag tycker inte att den musik som jag gör blir något förrän jag har någon att dela den med och att dela vår musik med våra lyssnare det vackraste som finns

Försöker ni hålla kontakt med era fans genom till exempel sociala medier?
– Vi är ganska aktiva på sociala medier men mest för att vi själva tycker att det är kul. Jag gillar till exempel att använda emojis väldigt mycket och jag får nog säga att favoriten är den med solglasögon. Jag har dock lärt mig att man ska undvika fruktavdelningen i emoji-djungeln, det kan bli riktigt fel om man är osäker på innebörden av de olika frukterna. Jag håller mig helst därifrån.

Jag såg en kommentar under videon till 1982 där det stod “Listening to Indie pop yesterday and I came across this band and instantly fell in love”. Skulle du själv säga att Liima är indiepop?
– Om jag ska vara ärlig så tänker jag inte på Liima när jag tänker på indiepop. Jag tror att musiken måste vara lite lättare och innehålla lite mer gitarrer för att få hamna i indiepop-facket. Indie är lite som emojis, man är alltid lite osäker på innebörden för folk använder alltid det olika. Jag antar väl ändå att vi är i indievärlden men jag tror att vi gör lite mer experimentell musik för att den ska få klassas som pop.

Vad kan du berätta om er senaste video är till singeln 2-hearted, ?
– Videon har mer av en känsla än en tydlig berättelse. Den innehåller väldigt snygga sekvenser som är filmade med en drönare och tillsammans med tempot och känslan i låten känns det nästan som att en flyger.  Det var en ren slump att jag hittade en av Mariana Bistis videos på nätet och jag mejlade direkt och frågade om hon inte vill göra en video till vår låt. Videon till 2-hearted är baserad på en av hennes videos och det var när jag såg den videon som jag kände att hon var perfekt för jobbet. Staden i videon är inspirerad av Blade Runner (1982) och som många vet är den en dyster och dystopisk bild av ett framtida Los Angeles. Husen i vår video ser så ensamma ut men där inne finns det fler människoöden än vad man kan tänka sig. Det finns människor där som har hjärtesorg, är lyckliga eller känner sig ensamma och det är det jag gillar med denna video.

Ni var nyligen ute på turné med bandet Grizzy Bear, berätta hur det kom sig?
– 2005 drev jag ett skivbolag där vi släppte Efterklangs musik men vi tyckte samtidigt att det kunde vara kul att hjälpa andra musiker att släppa deras musik. Plötsligt fick vi ett mail från Grizzly Bear som vill att vi skulle göra en remix på en av deras låtar då de hade hört oss i London. Jag lyssnade igenom deras album och skrev tillbaka och frågade om vi inte kunde släppa hela deras album i Europa vilket vi också gjorde 2005. Efterklang bjöd även över Grizzly Bear till att vara vårt förband under turnén vi gjorde i Sverige, Norge och Danmark under en period. Vi har hållit kontakt sedan dess och inför Liimas nya album ville vi att Grizzly Bears bassist Chris Taylor skulle producera vårt album och det blev väldigt bra. När det var dags för Grizzy Bears turné frågade de oss om inte vi ville vara förband till dem och trots att vi inte har mycket erfarenhet av att vara förband tackade vi ja.

Vad är den största skillnaden mellan att vara förband och huvudakt?
– Publikmässigt känns både Liimas och Grizzly Bears publik väldigt öppna och det är väldigt inspirerande att vara i en konsertlokal där max 10 procent av publiken vet vem du är. Vi sätts i en position där vi måste övertyga publiken om att vi är ett bra band och jag gillar den utmaningen. Ibland kan det kännas som att vi som band blir lite bortskämda med att publiken som kommer på våra konserter är där då att de gillar vår musik. Det är lätt att glömma bort att det finns ett samspel mellan oss som artister och de som kommer till våra spelningar. När du är där som support är det väldigt tydligt att ingen har bett om att du ska vara där och publiken egentligen står där och väntar på huvudakten. Vi som förband har då som uppgift att se till att publiken får vara med om en bra spelning och ska se till att dom här människorna ska ha en bra upplevelse.

– När vi går upp på scenen vill jag att publiken skall få vara en del av ett ögonblick där vi skall glömma det där besöket hos doktorn som vi har imorgon och det där onda knäet som värker. Jag vill att det ska finnas ett gemensamt fokus och att vi ska uppleva något tillsammans.

Hur firar ni era framgångar?
– Vi kommer till exempel att fira skivsläppet genom releasefester i Köpenhamn, Helsingfors och Berlin. Efter en spelning kan vi fira genom att leva i den fantastiska känslan som kommer efter ett riktigt bra gig. Det är väldigt viktigt för oss att kunna vara i ögonblicket och uppskatta det vi har för stunden.

Vad händer framöver? Kommer Sverige att få besök av er snart?
– Vi har en singel på gång från nya albumet och en video som kommer att släppas inom en snar framtid. Jag hoppas att vi kommer att få spela på lite festivaler under 2018 och hoppas verkligen att Sverige är en av platserna som vi kommer att besöka. Visste du förresten att vi tänkte döpa vårt band till Sverige för att det är lite av mittpunkten mellan oss i bandet? Det var tyvärr redan ett band som hette det då…

Författare:
Emma Isberg, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This