Let’s Eat Grandma: “Vi har spännande hemliga planer”  

av | Aug 15, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Let’s Eat Grandma är den brittiska duon som lovordats av kritikerkåren såväl som av artister som Iggy Pop och Boy George. Popmani bytte några ord med dem inför deras spelning på Pustervik under Way Out West.

Let’s Eat Grandma är inte bara en välkänd så kallad même där man driver med den felaktiga användningen av ett kommatecken, utan det är även inspirationskällan till bandets namn. Den 18-åriga långhåriga duon med en look som påminner om tvillingarna från The Shining, men med ett sound som för tankarna till Cocorosie med en touch av Kate Bush. I juni i år (2017) släppte de sitt debutalbum I, Gemini på skivbolaget Transgressive Records.

Let’s Eat Grandma och jag tar varandra i hand och slår oss ned vid baren i Pusterviks lokal. Det är tidig kväll och en guldfärgad kvällssol sipprar in genom persiennerna. Rosa Walton och Jenny Hollingworth, duon bakom Let’s Eat Grandma, är inne på sin andra intervju på en timme. Inte för att de gör någonting, de är båda tillmötesgående och idel öra. De säger att det känns bra att vara här, och de ser faktiskt förvånansvärt harmoniska ut, trots ett rätt hektiskt turnerande. Jag frågar om debut-skivans titel I, Gemini.

Vad betyder skivans titel?
– Hm…”Gemini” är ett stjärntecken (tvilling)…och…Vi kom på namnet för länge sen… Det handlar om identitet. Det är något vi har tänkt mycket på, eftersom vi båda är i ett band, om det låter vettigt.

Jag nickar instämmande, bara arton år gamla och med en kör av rosande kritiker framför sig verkar begreppet identitet naturligt att tänka på. Dessutom är det inte ovanligt att de båda vännerna misstas som tvillingsystrar; och visst är de lika både röstmässigt och utseendemässigt. Samtidigt verkar deras kemi vara just det som får dem att sticka ut och vara säregna. Eller som de ska ha sagt till magasinet NME gällande identiteten: “Together we are misfits, but seperately we are not”.

Hur var processen bakom skivan I, Gemini?
– Det var en lång period…Vi gick i skolan samtidigt så vi var tvungna att göra det under sommarlovet… Vi hade redan sångerna, så vi gick in i studion och spelade in det.

Hur var era tankar kring det musikaliska arrangemanget?
– Vi tycker om att experimentera med ljud och det är helt enkelt mer intressant att byta instrument när man kör live.

Att byta instrument är något de har tagit för vana under sina spelningar. De verkar lekfulla; byter instrument, ligger rakt ner eller sitter rakt upp och rör sig mellan en bred rang av instrument: från saxofon till synth och xylofon. Eftersom några av låtarna (som Eat Shiitake Mushrooms) redan skrevs fem år sedan, när de var 13 år, frågar jag om deras syn på musik har förändrats sedan dess.

– Ja, definitivt. Som Welcome to the treehouse där vi har lagt till en del synthar… Definitivt.

Så hur har sommarturnén gått än så länge, några särskilda minnen ni vill dela med er av?
– Det har varit väldigt speciellt. Som Glastonbury, Secret garden och Texas var väldigt bra. Och imorgon ska vi åka till Tyskland, igen.

De börjar nämna olika festivaler, och listan är imponerande. De har kommit en lång väg. Duon blev vänner när de var bara fyra år, och har hållit ihop sedan dess i födelseorten Norwich, England. De har lekt med musiken och spelat på lokala barer och avenyer tills de så småningom upptäckta av sin kommande manager.

Vilken musik inspirerar er?
– Åh…Vi har en väldigt bred musiksmak. Lite pop, lite hiphop, rock.

Let’s Eat Grandma spås en lysande framtid och spär även på sin mystiska aura med sina något kryptiska svar.

Har ni några nya projekt på gång?
– Det kanske vi har… hemliga planer… Vi har spännande hemliga planer!

Författare:
Saskia Rubensson, Skribent

Fotograf:
Francesca Allen

Pin It on Pinterest

Share This