Mäktigt är det första ord som dyker upp i huvudet när en lyssnar på Låpsley för första gången. Holly Lapsley Fletcher som hon egentligen heter har en röst utan dess like, en sådan där som skulle kunna trollbinda nästan vem som helst.12493907_451078461755270_6382243394600756261_o

Å et i artistnamnet Låpsley härstammar från hennes skandinaviska påbrå och visst gör det att en tittar lite extra noggrant när namnet dyker upp i diverse musiksammanhang. Men att arbeta med musik på ett professionellt plan är en hyfsat ny förteelse för Låpsley. Musiken har alltid varit en del av hennes liv men aldrig fått stå i rampljuset förrän nu. Förut var det enbart något hon sysslade med på fritiden, men så hände någonting med Låpsleys fritidsintresse, det hon hade lagt upp på Soundcloud väckte stort intresse och musiken spred sig lavinartat. Plötsligt började personer lämna en massa uppmuntrande kommentarer efter att ha tagit del av hennes musik och rätt som det var stod hon mellan valet att satsa och köra fullt ut på musiken eller börja studera på universitetet. Karriären startade hemma i Hollys sovrum och hon tänker tillbaka på vad det var som inspirerade henne på den tiden:

–  Jag lyssnar på en massa musik och ville börja skriva. Sedan började jag spela in på riktigt först när jag var 17 år. Att skriva låtar är som att gå till gymmet för mig. 

Låpsley är inte heller rädd för att inkludera och kombinera element från olika musikgenrer när hon producerar och skriver låtar. Med en fingertoppskänsla plockar hon det bästa från varje genre för att skapa något eget och unikt. Framförallt lyssnar hon mycket på olika genrer inom elektronisk musik och visst går det att återfinna element i hennes egna låtar. En kan även läsa sig till att Låpsley har en familj vars bakgrund är ytterst akademisk, fylld med ingenjörer och läkare. Och även om Låpsley nu har en ljus karriär inom musikbranschen och är signad till jätten XL Recordings har det inte alltid varit helt självklart att det var just musiken hon skulle satsa på:

–  Jag är en person som tenderar att vara nästintill extrem. Först var jag extrem inom det akademiska, sedan inom sport och nu satsar jag allt på musiken. Jag tror att jag alltid har tryckt undan den kreativa sidan och var en förtryckt kreativ person som inte lät den sidan komma fram utan körde på med det akademiska istället. Men nu sysslar jag med musik. Det är vad jag vill och ska göra nu. Min familj har accepterat det och stöttar mig i mitt beslut.

”Ingen säger ju manlig producent när de presenterar en man som arbetar som producent, de säger bara producent”

Att både producera och framföra musik är inte ovanligt och det finns massor av skickliga kvinnor i branschen. Ändå är det just den lilla detaljen, att Låpsley är kvinna, som ofta lyfts i sådana sammanhang. Vissa människor tycks göra faktumet att hon är kvinna till den mest vitala informationen och producentdelen blir sekundär. Låpsley instämmer på andra sidan telefonlinjen.

Det är uppenbarligen inte lika vanligt och det verkar som om folk reagerar på det som om det vore något nytt. Jag vill inte ens att de ska uppmärksamma att jag är kvinna. Ingen säger ju manlig producent när de presenterar en man som arbetar som producent, de säger bara producent.

Att Låpsley numera även har tillgång till riktigt stora resurser i form av en professionell studio har öppnat upp ett hav av valmöjligheter. Hon berättar att hon fortfarande jobbar med att lära sig att behärska den nya studiomiljön, kontrasterna blir stora om en jämför med sovrumsstudion med synthen och Garageband. Samtidigt är det kanske också den där enkelheten, sovrumsgenidragen, som kännetecknar hennes musik. Texterna passar också bra i den miljön, personliga men samtidigt relaterbara som en djupdykning i små fragment från någon annans liv. Hon berättar att det har tagit lite tid att vänja sig vid att framföra så personliga texter men att det har blivit enklare med tiden. Det är dock inte utan att jag undrar hur det känns när en vet att det finns så många som lyssnar på Låpsleys debutalbum Long Way Home:

Jag tror att det är lite extra speciellt då det är mitt debutalbum. Det är många nya känslor mest hela tiden. Det är speciellt att veta att den delas med hela världen och att människor kan ifrågsätta och plocka isär allt en gjort. Det är läskigt att släppa album för första gången. Samtidigt är det nödvändigt att offra sig på det sättet när en är kreativt skapande, det man gör blir ju tillgängligt för alla.

Vad gillar du mest med att göra musik?
 Skrivandet. Att kunna gå hem efter en lång dag och lyssna igenom det en gjort och vara nöjd. Det är kul att lyssna igenom det och tänka på vad en ska göra med det en spelat in imorgon.

Nyligen släpptes även musikvideon till Love is Blind, skulle du vilja berätta lite om den, hur kändes det att släppa den?
– Det var underbart. Jag satt och skrev hela idén och konceptet till videon på en baksida av en bok på ett flygplan och Cherise Payne regisserade. Det var helt fantastiskt att få se sin idé bli verklighet och komma till liv och alla var helt underbara att arbeta med, en massa grymma tjejer var inblandade. Låten är väldigt personlig och jag tror att den lätt kan få en annorlunda betydelse när andra lyssnar på den för första gången. Love is blind har en annan mening än vad en kanske först tror och jag ville visa alla vad låten egentligen handlar om. 

Pin It on Pinterest

Share This