Kultur och betong på Tallinn Music Week

av | apr 11, 2018 | Artiklar, Krönikor

Tallinn Music Week innebär vår och musikfest. Popmanis Sofia Ekberg Ekendahl var på plats i staden och upplevde festivalen som en fin balans mellan rått och vackert.

Estlands kulturminister Indrek Saar sträcker på sig på scenen. Skruvar på sig och frågar om det går bra för alla utländska gäster att han tar det på estniska ett tag. Okej då. Den gråa mannen pratar på om något oförståeligt rörande musik på språket som för oss mindre kunniga låter som finska.

Tallinn Music Week börjar stort. Öppningskonserten sker på torsdagen i den exklusivt utsmyckade byggnaden Vene Theatre. Taket är prytt med vackra målningar och listerna ser dyra ut. Publiken har sjunkit ner i lyxigt fluffiga röda stolar och ovanför deras huvuden dinglar kristallkronor. Det firas dubbelt i dag, både att festivalen fyller tio år och att staden Tallinn fyller 100 år.

I rummet finns en intressant spänning, ett hoppfullt sug. Förväntningarna på helgens festival är höga och på den estländske dirigenten Kristjan Järvi är de ännu högre. Under de kommande två timmarna ska han ta med oss på en heltäckande musikresa ända från folkmusik till house, via bland annat metal, hiphop, afrikanska toner, funk och opera. Mycket att lova för en orkester, men Kristjan Järvi antar utmaningen och intar scenen. Och så startar magin.

Med på scenen finns bland annat den experimentella pianisten Francesco Tristano, jazzartisten Kadri Voorand och Estlands representant för årets Eurovision Song Contest, Elina Netchayeva. En salig blandning, men den går hem. Mellan styckena stannar publiken upp och väntar uppmärksamt innan de applåderar för att vara alldeles säkra på att musiken stannat – för det vore synd att råka förstöra det vackra som framförs. Tallinn Music Week börjar lovande.

Efter några sofistikerade timmar är det dags för ett miljöombyte. Kvällens andra höjdpunkt är en mysig källarspelning en bit bort. Bandet ÄTNA har ett unikt sound som är experimentellt, elektroniskt, med inslag av folkmusik och pop. I den dunkla belysningen bland öldruckna gäster gör bandet succé, och det hade de med all säkerhet gjort på vilken arena som helst. Torsdagens spelschema slutar relativt tidigt och bandet blir en bra avrundning på kvällen.

I fredagens dagsljus syns Tallinns konturer tydligare än kvällen innan. Staden består till stor del av cement och gamla fabrikslokaler. Här och var sticker toppmoderna glashus ut och en del medeltida pittoreska byggnader har överlevt även utanför den gamla delen av staden.

Men det bästa med Tallinn är inte det idylliska vackra som står ut, utan snarare hur samhället omfamnar det robusta andra. Det kommer att visa sig att det är just det som kommer att prägla Tallinn Music Week.

Musikkvällen kickas igång med en rockkonsert i det hippa fabriksområdet Telliskivi. Sökandet efter rätt plats bland ett virrvarr av musikfyllda lokaler är svår. Men väl framme är det mödan värt. Lagerlokalen där Elephants From Neptune spelar gungar vilt. Det låter till och med bättre live än på plattan.

Sångarens hår är en rufsig hockeyfrilla och basisten bär en röd bandana. Efter ett tag lägger gitarristen vågat ner sin gitarr på en högtalare och spelar på den liggandes i några minuter. Samtidigt drunknar texterna sådär lagom i basen. Och sedan, precis när det är som bäst, kastar bandet av sig instrumenten och tackar för showen. Drastiskt. Korta shower visar sig vara ett något att vänja sig vid på Tallinn Music Week där artisterna snarare gör fler korta uppträdanden än ett långt.

Efter ett break på en av de många klubbarna kring Telliskivi bär det av till ett parkeringshus inne i centrum. Kanske inte var folk brukar spendera sin fredagskväll men det är iallafall där festen är i dag. Den vanligtvis allmänna ytan vid Viru Centre har skärmats av och piffats upp, fyllts på med sprit och musik, och blivit till en nattklubb.

Stället blixtrar i rött, blått och vitt. Nytt ljus kastas på parkeringshusets asfalt och vit-röda pelare när diskolamporna kastar sitt sken över installationen. I brist på bord fungerar soptunnor och utplacerade musiklådor som en plats att ställa ifrån sig glaset för en stund.

Folkmassan är samlad med blickarna riktade mot en rökfylld scen som pumpar ut ravemusik. Om musiken som spelas faktiskt kommer ifrån en DJ eller inte förblir ett mysterium, och spelar egentligen ingen roll. Folk är glada i vilket fall.

Lördagseftermiddagen inleds med den estländska efterrätten mannavaht, som en kvinna tipsat om att en bör prova när en är i Tallinn. Ett slags skum gjort på bär serveras med en mannagrynssmakande mjölk och är över förväntan. Sedan är det dags för musik igen. Denna gång är det bandet Forró Miór som spelar på Telliskivi. Salen är dock motsatsen till den tuffa fabrikslokal där Elephants From Neptune spelade i går. Fyra våningar uppför smala och färgglada trappor blir en tilldelad en tygpåse när en kliver in genom dörren.

– To put your shoes in, förklarar kvinnan som har famnen full av påsar och pekar mot en plastlåda med tygtofflor.

Det är något trevligt i att av sig skorna och landa på det kalla golvet. Tofflorna är mjuka och bekväma.

Lokalen består av flera hemtrevligt inredda rum. Här finns soffor, tavlor, mattor och växter. Trots att det är ganska fullpackat så är det lugnt och behagligt. I den rökiga atmosfären och med tofflorna på så springer eller knuffas en inte, och folk strosar runt i eget tempo. I en fönsterkarm sitter en man som är uppslukad av en bok. En kvinna kollar i flera minuter på en tavla. Någon har sjunkit ner i en grön skinnfåtölj. Majoriteten minglar runt. Det är lite som en stor släktträff.

En halvtimme försenad börjar musiken att spela. Det tar inte en minut innan publiken är som galen. Svetten sprider sig bland folks dansande kroppar. Redan innan första låten är slut klappar hela rummet med. Är det lycka Forró Miór vill förmedla med sin musik så har de definitivt uppnått det.

Vid samma tid på andra sidan stan spelar bandet Bucharest. Med såväl 30-minuters shower som förseningar är det svårt att hinna se dem båda. Det känns fel redan från början att lämna det trygga vardagsrummet tidigt och tränga sig ut genom den stora grupp människor som strömmar in mot musiken.

Framme på Sõprus Cinema är det svettigt på ett annat sätt. Folk sitter stillsamt i biosalongen och iakttar bandet som spelar framför dem. Nästan som att bandet bara är något tvådimensionellt som visas på bioduken.

Problemet är inte att Bucharest spelar dåligt. Sången är klar och kraftig, trummornas rytm träffar rätt, basen känns och gitarren ger den lekfulla melodin som den borde ge. Men det är någonting som saknas. Kanske någon kommentar mellan låtarna som involverar publiken eller bara en extra glimt i ögonen vid sångens bärande mening.

– If you want to put on your dancing shoes and come and dance with us in the front you can, säger bandmedlemmen Yaniv Horovitz efter ett tag. But you dont have to though.

Den varma stämningen från Telliskivi är borta.

Runt hörnet spelar We Stole The Show. Innan showen börjar har hiphop-duon låtit publiken skriva ord på vita lappar som de nu tar upp på scenen. Mening efter mening freestylar de sig felfritt igenom kortleken. Låtar varvas med att duon låtsas bråka om vilken sång de ska spela härnäst och att de lär publiken sina refränger. Publikinteraktion tas till en ny nivå och har en inte sett duon live så borde en se till att göra det snarast möjligt.

Sammantaget har Tallinn Music Week gett en spännande upplevelse med musik från hela världen och intressanta kombinationer av finkultur och råa gatumiljöer.

Författare:
Sofia Ekberg Ekendahl

Pin It on Pinterest

Share This