KRÖNIKA: Musiklyssnandets framtid – en skön, ny värld eller ett chip ifrån fördärvet?

av | dec 6, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

Dystopi som tagen ur en sci-fi-rulle, eller utopi där urladdade hörlurar och sladdhaveri är ett minne blott? Hur kan egentligen musiklyssnandets framtid te sig, och varför vill jag höra röster i mitt huvud?

Nyligen kom en nyhet som kan komma att revolutionera musiklyssnandet: Musiken kan snart spelas enbart i ditt huvud, det vill säga att den spelas på riktigt – det är inte bara en omskrivning av fenomenet av att “ha en låt på huvudet”. Släng det evigt ihoptrasslade sladdarna och de urladdade Bluetooth-hörlurarna: framtiden är snart här.

Enligt nyhetsbyrån AP ska en ny anläggning nämligen kunna spela upp musiken med ultraljudsvågor och den ska även känna av var öronen på lyssnaren sitter. Ultravågor skickas sedan ut och skapar så kallade ljudfickor av lyssnarens öron och musiken hörs därefter i personens huvud… Så länge man befinner sig i samma rum som anläggningen.

Nyheten är visserligen kittlande, men inte helt chockerande, eftersom Elon Musk hann först. Tidigare i år proklamerade han att han jobbar på ett chip som sätts in i våra huvuden som med tunna sladdar kopplade till vår hjärna kan strömma musik rakt in i skallen. Det låter som taget ur ett Black Mirror-avsnitt eller valfri sci-fi-film, samtidigt uppskattar jag ett av de mer originella syftena med innovationen som Musk framhåller: Vi måste hålla jämna steg med den Artificiella Intelligensen (AI). Vi bör, enligt hans tankesätt, skaffa chip i hjärnan för mänsklighetens överlevnad.

I bästa fall kan Musks innovation vara revolutionerande. Du behöver aldrig mer vara uttråkad när du kan spela din favoritlåt på repeat även om du befinner dig, säg, i en oändlig kö hos Försäkringskassan samtidigt som batteritiden på dina hörlurar tryter.

”Äntligen skulle man kunna för alltid tona ut sin egen inre, kaotiska röst för att istället låta sin hjärna fyllas med andra, musikaliska röster.”

Du skulle kunna synka dig helt perfekt med andra; jag ser framför mig att man på en klubb – som envisas med dåliga låtval – täpper för öronen och där kompisgäng istället synkar favoritlåtar med varandra, och där låtvalet styrs av dem själva istället för av en halvbegåvad DJ. Och äntligen skulle man kunna för alltid tona ut sin egen inre, kaotiska röst för att istället låta sin hjärna fyllas med andra, musikaliska röster. Underbart.

Magasinet MIT Technology Review diskuterar också andra framtida alternativ än chip i hjärnan och ljudfickor. De ponerar bland annat möjligheten att skapa musik utifrån hjärtslag, andetag och till och med neuroner. Visst finns det appar idag som anpassar musikens BPM till joggingturens höjda puls, men kanske kan musiken i framtiden anpassa sig ännu mer till ens kropp. Eller till ens sinnesstämning? Kanske kommer framtidens musik förvandlas till en fullständigt individanpassad upplevelse där musiken perfekt kompletterar varje skifte i ens känsloliv?

Tanken är svindlande, även om jag samtidigt inte kan tänka mig något värre. Ibland används såklart musik för att förstärka känslor, men den kan likväl användas som ett sätt att också styra och förändra dem. Har man en dålig dag kanske man inte nödvändigtvis vill lyssna på exempelvis den mytiska låten Gloomy Sunday, en låt som ska vara länkad till ett flertal självmord. Man kanske hellre vill försöka öka sitt dopaminpåslag med glättiga toner á la Walking on Sunshine.

Med teknologiska framsteg kommer också skräckscenarion – inget nytt under solen. MIT Technology Review lyfter också ytterligare nackdelar med den framtida, extremt anpassningsbara musiken; om företag får kontrollen inte bara över våra plånböcker utan också våra hjärnor kanske de kan använda musiken som ett sätt att diskret kontrollera arbetskraften? Att ständigt bära med sig musik kanske också isolerar oss när vi hellre lyssnar på musik än på varandra?

Om utvecklingen skapar en vackrare värld eller om vi kommer att befinna oss ett chip ifrån fördärvet är omöjligt att sia om. Så länge trasslar jag med mina sladdar och laddar envist mina hörlurar. Kanske blir utvecklingen av trådfri och totalt anpassningsbar musik istället helt lönlös. Som en kommentar lyder på nyheten om ljudfickor och sladdfri lyssning: “Musik i huvudet, det har jag ju jämt”.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This