Bråvallafestivalen är slut för i år och Popmanis Josef Hermansson berättar om vilka band som imponerade, vilka akter som bokaren kunde ha skippat och varför han så som många andra idag lämnade Norrköping med splittrade känslor.

Det är med splittrade känslor som jag lämnar årets upplaga av Bråvalla. Frustrerad över att män inte kan bete sig och tar sig friheter som skadar människor och som lämnar andra otrygga på en plats som egentligen bara borde handla om glädje.

Jag tycker att Sveriges största festival och som har bredast utbud rent genremässigt borde föregå med gott exempel och boka mer jämställt. 83 % av akterna var mansdominerande, vilket självfallet är en usel siffra. Skärp er Bråvalla! Det skulle inte vara några problem för er att boka 50/50 redan till nästa år.

52 317 personer besökte Bråvalla i år vilket gör att Bråvalla stannar på platsen som Sveriges största festival. Det är näst högsta publiksiffran som festivalen haft sedan starten 2013. Trots detta höga publikantal så känns det aldrig trångt inne på festivalområdet. Inga långa köer till varken öl, mat eller toaletter. Området är stort, men inte för stort. En kan lätt ta sig mellan spelningarna.

Rammstein var inte helt otippat väldigt underhållande. Dem har verkligen bemästrat konsten att prata på tyska till explosioner, eld och tuffa riff. Jag vågar knappt erkänna hur bra jag tyckte att de var.

Att Tenacious D turnerar runt i världen och headlinar på alla stora festivalscener gör mig lite deprimerad. Kan man inte hitta något bättre? De skojar tråkigt. Vad har de ens för budskap? Och att de står på Bråvallas största scen och skojar med låten Fuck Her Gently som handlar om hur snubbar ska ha sex med brudar på rätt sätt dagen efter våldtäkten i publikhavet under Zara Larssons spelning känns makabert. Samtidigt under Tenacious D’s spelning anmäls två fall av sexuellt ofredande och ett om våldtäkt. Det är förjävligt.

Ölen var dyr tills vi upptäckte pantsystemet. 10 kr pant för flaskor och 20 kr för glas. En fick panta upp till 4 enheter per gång. Antingen drogs panten direkt från det en skulle köpa eller så kunde man fylla sitt armband med det den summan panten var värd. Det var en kille som berättade för mig att han och hans kompisar gått några varv på området förra året och pantat ihop cirka 800 kr var. Det är rätt snyggt ändå.

Hinds imponerade stort på mig med deras low-fi indiepop. Av alla band jag såg under festivalen verkade detta gäng ha roligast på scen. Trots teknikstrul och det näst sista datumet på vad de själva kallade för mardrömsturnén så hade de en sådan enorm spelglädje. När spelningen var över var jag kär i alla medlemmar och gick därifrån med ett leende på läpparna.

Tired Lion ägde på tältscenen som hette Norrköping Lounge. På denna scen har man stand-up på dagen och spelningar på kvällen. Kanske är de här någonstans det krockat för ljudet var inte jättebra på denna scen när det var musik istället för komik. Men Tired Lion rockade så hårt att det inte gjorde så mycket. De är helt klart mitt nya favoritband!

Lorentz är uppenbarligen sämst på att dricka bubbel. Ni är säkert flera som sett bilderna på när han precis tagit en klunk på scen och inte verkar vara medveten om att man lär dricka ur en flaska bubbel med viss försiktighet för att inte få kallsup. Sedan är det ju faktiskt inte så jättecoolt att halsa bubbel på scen.

Pin It on Pinterest

Share This