Titel: Möhippan Premiärdatum: 2010-10-27 Regissör: Leslye Headland Medverkande: Lizzy Kaplan, Kirsten Dunst, Adam Scott, Isla Fisher

Tre tjejkompisar återförenas för att ge sin väninna en möhippa hon sent ska glömma, men bruden vill inte festa lika hårt och väninnorna fortsätter själva i stället. ”Möhippan” är en feel bad-komedi med bitter humor som lockar till roade småleenden snarare än gapskratt. 

Det framgår tidigt i den temposnabba ”Möhippan” att filmens huvudkaraktärer Regan (Kirsten Dunst), Gena (Lizzy Kaplan) och Katie (Isla Fisher) är ganska vidriga människor. Vulgära, egoistiska och elaka pratar de skit både bakom och framför ryggen om Becky (Rebel Wilson), bruden i det förestående bröllopet. De är tjejerna som hade sin storhetstid i tonåren och inte har utvecklats sedan dess.

Det faktum att Becky blir gift först, trots att hon är tjock och töntig, och med en riktigt stilig man till råge på allt, bidrar till att kvällens möhippa i all frustration spårar ut ganska rejält. När två av dem ska försöka klämma sig in i den tjockas bröllopsklänning (ja, vissa skämt i den här filmen är tyvärr så låga) går den sönder, och ambitionen att laga klänningen går som en röd tråd genom hela filmen. Så, går det att sympatisera med så här hemska människor? Självklart.

När Kirsten Dunts ythårda Regan till slut släpper ner garden och i uppgivenhet undrar varför inget händer henne, hon som gjort allting rätt, blir det tydligt att de här karaktärerna inte bara är lika vidriga som män ofta och utan höjda ögonbryn är i komedifilm. De är väl utmejslade karaktärer. Regan konstaterar vid flera tillfällen att tolv, det är åldern när man som tjej börjar att hata sig själv. Och plötsligt är det tydligt: Det är därför de beter sig som svin – det är ett sätt att då och då vända ilskan och frustrationen utåt i stället för att, exempelvis, stoppa fingrarna i halsen.

”Möhippan” har lockat till sig ett antal gedigna skådespelartalanger, varav inte alla utnyttjas ordentligt.  Kirsten Dunst är övertygande trots att just komedi visserligen aldrig har varit hennes starkaste sida. Här kan Lizzy Kaplan och Isla Fisher ta de rakare komediscenerna. Lizzy Kaplan är roligast i rollen som den destruktiva Gena. Hennes kärleksintresse spelas av Adam Scott som är charmig (och den enda karaktären som faktiskt framstår som riktigt älskvärd) och lockar fram ett av filmens få hjärtliga skratt under ett frispråkigt bröllopstal.

Jämförelsen med förra årets succé Bridesmaids är väntad men inte nödvändig. Till ”Möhippans” försvar så fanns pjäsen som filmen är baserad redan innan ”Bridesmaids” gick upp på bio.

Passar dig som: Uppskattar komedier med snabbt tempo och mörka undertoner.

Bäst: Kemin mellan Lizzy Caplan och Adam Scott, återförenade några år efter att de två spelade huvudrollerna i nedlagda serien ”Party down”, som bara fick två säsonger. Serien hade en hängiven om än uppenbarligen för liten fanskara som aldrig verkar ge upp hoppet om att den ska återuppstå.

Sämst: Den oändliga strömmen av billiga knarkskämt. Okej, vi fattar, de knarkar mycket. Det är inte en outsinlig källa till komedi.

Pin It on Pinterest

Share This