Hon var en älskad barnboksförfattare, men också en betydelsefull människorättskämpe. Katarina Taikon ville förändra samhället och idag är hon en av dem som gjort störst avtryck i Sverige för romers rättigheter. I år är det 20 år sedan hon gick ur tiden och Popmani vill uppmärksamma hennes liv som blev oerhört viktigt för så många andra människor. 

Katarina Taikon. Foto: Björn Langhammer.

Foto: Björn Langhammer.

Katarina Taikons (1932-1995) uppväxt präglades av våld, ensamhet, ett hem utan el eller rinnande vatten och en trakasserande omgivning. Barndomens hårda upplevelser spelade en stor roll för hennes författarskap där böckerna om Katitzi i stor mån återspeglar hennes egen uppväxt. Böckerna var ett av hennes redskap till förändring i samhället för romers rättigheter.

När Katarina Taikon var 16 år spelade hon en huvudroll i filmen Uppbrott (1948). Filmen öppnade en ny värld och hon blev snabbt en del av 1950-talets Kultursverige. I början av 1960-talet inleddes hennes stora kamp för romers lika rättigheter i Sverige och 1963 bokdebuterade hon med Zigenerska, vilken gjorde henne till en stark och berömd röst i samhällsdebatten. Hon demonstrerade, startade skolor och  intervjuade regelbundet Sveriges dåvarande statsministrar Tage Erlander och Olof Palme.

Även om hon nådde många framgångar tyckte hon att förändringarna för romers boende och utbildning gick för långsamt, dessutom var rasismen mot romer fortfarande stark i slutet av 1960-talet. Hon började då skriva de första böckerna för barn, vilka skulle bli en succé. Den första Katitzi-boken utkom 1969 och sammanlagt skrev hon tretton självbiografiska böcker om en av litteraturens mest omtyckta karaktärer. Böckerna filmatiserades även 1979-80.

I år återutgav förlaget Natur och Kultur hela Katitzi-serien, vilket var ett oerhört viktigt beslut för att fler barn och unga kan ta del av Taikons berättelser i en samtid där romers rättigheter fortfarande debatteras. Hösten 2012 utgavs biografin Den dag jag blir fri om Taikon skriven av Lawen Mohtadi. I år kom också dokumentärfilmen om Katarina Taikons liv, Taikon, vilken hade biopremiär i oktober med manus och regi av Gellert Tamas och Lawen Mohtadi.

Katarina Taikon levde en stor del av sitt liv med fotografen Björn Langhammer men år 1982 drabbades hon av en hjärnblödning, endast 50 år gammal, och låg 13 år i koma tills att hon avled 1995. Under sitt liv förändrade Katarina Taikon samhällsdebatten och gjorde livet bättre för oräkneliga människor. Katitzi-böckerna har läst av hundratusentals barn i flera generationer och det är viktigt att aldrig glömma bort det Katarina Taikon kämpade för och gjorde. Hon var en människa som stod upp för romers rättigheter och ville nå en förändring till det bättre för de utsatta i samhället.

Katarina Taikon var en opinionsbildande författare och människorättskämpe. Hon föddes 1932 i ett tältläger utanför Örebro och när hon var nio månader dog hennes mamma. Katarina växte upp i foster- och barnhem i Umeå men hämtades senare hem av hennes pappa. Familjen Taikon hade rötter i Central- och Östeuropa och försörjde sig som tivoliägare, förtennare och musiker. Katarina Taikon gick inte i skola som barn utan lärde sig skriva ordentligt när hon studerade vid folkhögskola. Katarinas syster Rosa Taikon är inte bara silversmed utan har också stått upp för människors rätt och tilldelades 2013 Olof Palmepris för sin livslånga kamp för mänskliga rättigheter. Namnet Taikon är sannerligen lika viktigt nu som då.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This