KÅRP: ”Alla toner måste landa och hitta sin plats”

av | maj 21, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Nu har det gått lite mer än en månad sedan KÅRP släppte sitt debutalbumet Album 1. Vi har pratat med bandet om förväntningarna på deras debutalbum, dödsdisco och deras relation till korpar.

I mitten av april släppte KÅRP debutalbumet som fick den tydliga titeln Album 1. Och med en rad hyllade singlar i ryggen var bandet trygga med albumet som skulle komma att gå en rad fina recensioner. Samtidigt som fina ord haglade in berättar bandet om recensioner som kanske inte var så fina.

– Däremot kan det vara väldigt svårt att förstå sig på vissa recensenter. Göteborgs-Posten skrev att vi var ”det bästa som hänt synth-Göteborg sedan José González cover av The Knife.”, vilket är skumt eftersom hans cover är en akustisk låt. Hatar GP The Knife? Och varför gillar dem oss i så fall? Men alla som har skrivit har varit väldigt positiva, och vi får en hel del mejl av folk som vill samarbeta eller bara säga snälla saker. Det vore drygt att vara något annat än nöjd.

Det tog ett tag innan albumet släpptes, hur kommer det sig?
– Det låter som att det har varit efterlängtat, och det i sig är ju roligt. Men Album 1 är inget hastverk, alla toner måste landa och hitta sin plats, och framförallt måste de som inte lyfter plockas bort. Alla som rensat sin garderob vet hur den processen går till. Saker plockas ut, för att sedan tas tillbaka av nostalgiska eller andra skäl, för att rensas ut igen. Processen upprepas dessutom några gånger tills någon blir först med att trycka igång discokulan.

”Vi liknade KÅRP vid en skrothög där man plockar upp varandras ratade material och hittar nya sätt att använda det.”

Album 1 är ert debutalbum, hur arbetade ni fram soundet på albumet?
– Man vet ju inte hur man låter förrän man har provat. En extremt o-charmig sanning är att vi blir inspirerade av våra egna låtar. Egentligen är det väl inte konstigare än att bra idéer föder bra idéer och alla får inte plats i samma låt. Det som blir över är ofta embryon till nya låtar. Och så håller det förhoppningsvis på i all evighet. En gång liknade vi KÅRP vid en skrothög där man plockar upp varandras ratade material och hittar nya sätt att använda det på. Det var en rätt bra liknelse.

Jag förstår det som att ni har höga förväntningar på er själva, hur hanterar en det samtidigt som en vill spela in sitt album?
– Man testar allt tusen gånger, dödar sina darlings och sen bestämmer man sig. Höga krav är bra men det är sjukt viktigt att ha högt i tak och våga prova nya grejer hela tiden. Ett av våra fetaste drops består av en fnysning (med näsan alltså) och en av våra favoritmelodier är en mellanstadieblockflöjt baklänges.

Jag tycker att era texter är så himla fina, hur har ni arbetat fram dem? Var det någon speciell känsla som ni ville få fram?
– Tack det var snällt sagt! Ofta startar någon mollig syntton eller dystopisk basgång igång i en känslovärld som så småningom formuleras i text. Ibland kommer det fram i mer fragmentariska delar men binds ihop i något större tema eller stämning. Ett återkommande tema är väl vardags-döden. Att allt en dag kommer ta slut och hur olika den insikten kan påverka människor, både när det handlar om vår egen såväl som någon annans död. I det temat får de flesta känslor plats.

Känns det som att ni har landat i ett ”Kårp-sound” eller är ni fortfarande på jakt efter det perfekta soundet?
– Det finns definitivt något som vi är överens om låter KÅRP. Vi uppfann genren ”dödsdisco” för att fatta vad vi håller på med, och det känns som att vi går från klarhet till klarhet med det.

”Ingen konst uppstår ur ett vakuum och att kategorisera och jämföra är djupt mänskligt.”

Ni har länge jämförts med artister som The Knife och Robyn, hur har det varit?
– Vi jämförs med två av Sveriges genom tiderna bästa artister. Är man bitter över det borde man krypa djupt in i sin egen navel och stanna där. Ingen konst uppstår ur ett vakuum och att kategorisera och jämföra är djupt mänskligt. Däremot strävar vi inte efter att försöka låta som nån annan, och skulle vi göra det så skulle det troligtvis bara låta skit.

– The Knife lyckas röra sig mellan att vara otroligt lättillgängliga och enkla att förstå sig på, samtidigt som dom aldrig kompromissar med sin experimentlusta och skumma utsvävningar. Det är grymt att lyckas vara pretentiös och crowd pleasing på samma gång. Sånt är inspirerande. Och kunde vi dansa lika snyggt som Robyn hade vi inte gjort musik.

Jag får en känsla av att ni arbetar utifrån ett koncept som känns genomsyrar såväl musiken som estetiken. Är jag helt ute och cyklar i den känslan eller känner ni igen er?
– Det stämmer helt klart! Vi är inte intresserade av att lyfta fram individerna som utgör KÅRP, dels för att det förändras hela tiden och dels för att det är vad vi gör som ska vara i fokus, inte vilka vi är. Oavsett om vi jobbar med musik, foto eller film så vill vi att den grundtanken ska gå fram.

– Rymden, döden och det paranormala är teman som hela tiden återkommer för oss. Vi letar ständigt efter de bästa sätten att förmedla det och försöker alltid tänka på KÅRP som ett fenomen snarare än ett musikband. Vårt mål är att ses minst en gång i veckan och göra någonting. Men exakt vad vi gör beror helt och hållet på vad vi är intresserade av för tillfället. Senast jobbade vi på en animation som vi tänkt använda till en idé vi har.

Vad är egentligen er relation till korpar?
– Korpar är sjukt fascinerande fåglar och myter om dem har funnits i alla tider, inte minst i vår egen – kolla in Game of Thrones bara.

– En sjuk grej är att ett gammalt ord för korp är ”ram”, så Ramberget på Hisingen betyder egentligen Korpberget. Ännu sjukare är att en snubbe från Hisingen nån gång på 1800-talet flyttade till Amerika och började odla svenska äpplen där. Eftersom han tidigare bott vid Ramberget fick hans äpplen namnet ”Rambo”. Ett gäng år senare satt muskelmannen Sylvester Stallone med ett nytt manus och försökte hitta på ett maxat namn åt en actionhjälte. Framför honom låg ett äpple av märket ”Rambo” och namnet på hans actionhjälte var givet. True story.

Vad kommer ni att göra under 2019?
– Just nu jobbar vi mest med ljus. Vi hoppas bli tillräckligt grymma på det för att ha något att visa upp under nästkommande spelningar. Vi har en del festivalspelningar på gång men får tydligen bara berätta om Gårdenfesten i Göteborg den 5 juni och Eksjö Stadsfest i augusti med bland andra Fricky och GRANT, som vi har spelat med förut. Men fler datum kommer och sen har vi jobbat med Album 2 sedan innan Album 1 släpptes, så det fortsätter vi med.

 

Författare:
Emma Isberg, Skribent & redaktör

Fotografi:
Karin Simonsson

Pin It on Pinterest

Share This