KarinDet var nu dags för att ta tag i det. Att se någonting som jag aldrig hade sett förut. K-draman, här kommer jag! Jag hade länge varit lockad att se på just koreanska draman för att se hur det var och vad som fascinerar flera miljoner tittare. Under de senaste åren har K-draman vuxit i en väldig fart och allt fler har kommit till USA och Europa. Så nu var det min tur. 

Min första kontakt med K-drama blev It’s Okay, That’s Love som kom 2014 och likt de flesta K-draman är på en säsong. Anledningen till att det blev just den serien var mest slumpmässigt utifrån olika recensioner och tillgänglighet. Serien handlar om Jang Jae-Yeol, en bästsäljande författare och Ji Hae-Soo, psykatrist på ett universitet sjukhus. Av en slump träffas dem och deras liv förändras radikalt.

Det första intrycket var att serien känns väldigt cheesy i och med namnet och bilderna som jag stötte på. Det intrycket försvann inte heller under introduktionen som kändes väldigt tidigt 2000-tal och jag bara väntade på att skådespelarna skulle vända sig om med ett stort leende – ni vet som i Rederiet och Nya Tider?

Det var även den känslan jag fick igenom de första avsnitten. Den fylls av cheesiness med repliker, storyline och sättet de har filmat det på. Fast samtidigt tar den upp viktiga ämnen i samhället som till exempel en karaktär som blir misshandlad av sin familj på grund av hon är transsexuell. Men tyvärr får jag känslan av att de försöka gömma undan dem lite. Som när man var yngre och skulle städa men det slutade med att man sopade under allt under sängen. De väljer att inte beröra dem, eller försöker på ett subtilt sätt men i min mening misslyckas dem. Hade önskat att det hade kommit upp mer till ytan, men det kanske jag som är problemet och inte serien i sig. Jag har kanske blivit så van med serier som brusar upp allt och gör allt, till och med småsaker, till världens största saker. Men här ligger det lugnt i bakgrunden och tas upp av de tittare som läser mellan raderna.

Så vad tyckte jag om K-drama? Kommer jag att fortsätta se på alla de här serierna som för varje år växter och blir allt mer populära runt omkring världen? Mitt svar är nog troligtvis nej. Inte för att serien var dålig utan mest för det inte var min grej. Jag gillar mest karaktärsdrivna serier som gärna är något av det extra vilket jag inte fick utifrån den här serien. Själva handlingen och deras kärlekshistoria var ändå vacker på sitt sätt. Men hur den är filmad eller hur skrikig den var ibland blev bara för mycket. Det kändes som om man ibland såg på en sitcom från USA under 90-talet. Vilket inte alls är någonting för mig.

Pin It on Pinterest

Share This