Junior Brielle: ”Vi satt aldrig upp några värdeord”

av | Nov 27, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Gabriel och David Röhdin utgör duon Junior Brielle som i somras släppte debutsingeln I Luften. Nu är de aktuella med nya singeln Säg Aldrig Ditt Namn som släpptes 24 november och Popmani har pratat med Gabriel om deras begynnande musikkarriär.  

Hur kommer det sig att ni började med musik?
– Jag tror att jag började skriva och göra mina första låtar precis när jag hade slutat gymnasiet. Jag och David har spelat i band tidigare men vi har alltid tyckt att det har varit roligast att göra musik tillsammans. Vi tänker väldigt lika och det gör det väldigt lätt för oss att göra låtar tillsammans. Vi har gjort musik väldigt länge men nu i och med våra singlar är det första gången som släpper vår musik under Junior Brielle.

Hur kom ni på att ni ville skriva musik ihop?
– Det kom ganska naturligt eftersom vi hänger väldigt mycket och när vi växte upp hemma så fanns det alltid instrument överallt vilket gjorde det naturligt för oss att spela musik tillsammans.

Var det klart från början vilken musik ni skulle göra?
– Nej, det var inte det. Det fanns aldrig en tanke på att vi skulle skapa något nytt sound men inte heller att vi skulle låta som något annat band. Vi provade oss fram väldigt mycket och försökte hitta något att bygga på. Vi har alltid lyssnat på brittiska band som Oasis och The Strokes vilket kommer igen i våra låtar, det är oundvikligt. Vi har aldrig varit oense, men det är klart att vi har tagit stickspår ibland. Men trots det brukar vi landa i samma ljudbild.  

Vart kommer namnet Junior Brielle ifrån egentligen?
– Jag tror inte att någon har frågat om det! Många kompisar har dock frågat om det och jag ger olika svar varje gång. Vi tänkte lite som Lana Del Ray, hon heter inte Lana Del Ray på riktigt.

Det blir lite mystiskt!
– Ja, det är perfekt.

Er musik beskrivs som dyster-glad elektronisk pop, tycker du att det stämmer in på er?
– Vi satt aldrig upp några värdeord när vi skulle börja göra musik. Att vi ska vara dystra är väl ingenting som vi strävar mot när vi gör musik men vi försöker alltid göra vackra melodier. Vi försöker hitta den perfekta blandningen mellan det som är coolt och det som är vackert men det kan bli lite dystert då när man jagar det vackra.

”När vi skriver på svenska känns det som att man har en skyldighet att göra musik som är äkta”

Era texter känns väldigt personliga, är det svårt att skriva personliga låtar?
– I Luften och Säg Aldrig Ditt Namn är de första två låtarna som vi skriver på svenska. När vi skrev låtar på engelska tidigare kändes det enklare att komma undan med coola ord som kanske inte hade någon innebörd och låten behövde inte ha samma röda tråd som en låt på svenska måste ha. När vi skriver på svenska känns det som att man har en skyldighet att göra musik som är äkta. Vi har inte censurerat något, det har bara blivit som det har blivit. Det är klart att våra låtar blir personliga.

Hur var övergången från engelska till svenska?
– Vi lyssnar på band som The Strokes och Arctic Monkeys där låtarna kan vara lite osammanhängande med många fräcka ord som gör en bra refräng. Det är kul att skriva på svenska, det känns som att det blir mycket finputs för att hitta rätt ord. Det känns som att det lätt blir töntigt att skriva på svenska och det finns en mängd artister som inte riktigt får till det på svenska. Det är alltid en balansgång.

Ni kommer från Östersund. Jag kan känna att det finns en mentalitet i norr att en bör söka sig söderut för att kunna satsa på musik. Känner ni att ni måste bo i Stockholm för att göra musik?
– Vi kände aldrig att vi var tvungna att flytta till Stockholm för att göra musik. Allt görs på internet idag, egentligen behöver man inte bo i Stockholm överhuvudtaget. Livescenen är större i Stockholm såklart, vill man kan man alltid spela någonstans i Stockholm. I Östersund finns det Storsjöyran och kanske någon klubbkväll. Det är nog inte samma idag som det var för tjugo år sedan var man tvungen att vara i en större stad för att jobba med musik. Nu går allt att göra online.   

Kan du berätta om processen bakom första singeln I Luften?
– Vi höll på med flera låtar samtidigt, vi har alltid fler projekt igång samtidigt. I Luften blev klar först just för att vi inte hade några svårigheter med den utan den gick ganska friktionsfritt att göra. Jag hade en vers på engelska i början och en refräng på svenska och det kändes lite konstigt att blanda så pass mycket. Det var första gången vi programmerade en låt själva i ett datorprogram och det var den som gick snabbast att göra även om det tog lång tid.

Kan det vara svårt att veta vart en är på väg under processens gång?
– Ja. Det finns så extremt många olika alternativ i de musikprogram som vi arbetar i. Dem heter liksom inte “gammal distad orgel” utan mer “lemon snowball fuss”. Det är liksom svårt att veta vad man ska leta efter. Nu har vi hållit på ett tag och vi är mer bekväma med att jobba med musiken och hittar det vi tycker låter bra lättare än vad vi gjorde tidigare.

Jag tycker att nya singeln Säg aldrig ditt namn är väldigt fin, hur kom ideén till den låten?
– Vi hittade melodin till refrängen först och sedan satt jag och funderade på vad jag ville sjunga där. Ofta är det så att man börjar sjunga nonsense tills man hittar en mening som man tycker låter cool. I detta fallet blev det meningen Bitch I Give Up. För oss handlar den om en “jag mot världen”-känsla, gör allting själv och förlita dig inte på någon annan. Säg aldrig ditt namn har haft supermånga olika former men tillslut landade den i den bästa versionen av låten tycker jag.

Blir man lite blind inför låten till slut?
– Ja, så blir det! Då får man vila öronen ett tag och jobba på något annat under tiden. Det är ett enda stort pussl som man inte riktigt kan lösa ut utan det blir liksom att man lägger till lite där och lite här hela tiden. Till slut måste man nöja sig och bestämma sig för att det låter bra. Man får lita på sig själv.

Är det lika roligt som ni trodde att hålla på med musik på en professionell nivå?
– Det är superkul. Det är julafton varje dag när folk säger att de gillar ens musik. Det har varit så roligt för nu när vi har gjort EP:n har vi jobbat med några producenter som är typ lika gamla som oss fast från Göteborg. De gör typ samma grej och arbetet har varit superroligt.

Det finns mycket fördomar om elektronisk musik, att det är inte på riktigt till exempel. Ni jobbar mycket elektroniskt, hur är det? – Vi har fått väldigt bra feedback men det kanske är för att detta är det första vi gör. Jag hade exakt de åsikterna för tio år sedan men jag tror att det klimatet börjar försvinna. Jag tror inte att det är så många som tycker att det är viktigt att det skall låta real nu. Det är inte som på 90-talet när Broder Daniel och Popsicle spelade in skränig rock. Det tyckte jag var coolt då men det är ingen som skulle lyssna på det idag. Det går väl i cykler.  

Vad lyssnar ni själv på?
– Jag har lyssnat på väldigt mycket trap, till exempel Post Malone Rockstar. Vi lyssnar mycket på Beatrice Eli också. Det var trist att hon bara släppte en EP, det hade varit roligt med en skiva. Vi är fundamentalt rotade i Oasis och The Strokes och britpop. Där ligger hjärtat. På sista tiden har vi börjat lyssna på musik på ett mer objektivt sätt i och med att vi vill utvecklas. Vi inspireras dock fortfarande främst av det vi lyssnade på när vi växte upp men med en touch av det som är coolt nu som Lorentz och Beatrice Eli.

Inspireras ni mycket av andra artisters musik?
– Ja, man har ofta någon referens i huvudet när vi gör vår egna musik. Även om det inte hörs så tydligt kan jag höra att det är en brygga som inspirerats av Oasis fastän vi gjorde den elektronisk eller att en av våra refränger är inspirerade av Beatrice Eli. Säg aldrig mitt namn hette Trust Issues som arbetstitel för att vi ville göra en låt med samma vibe som Beatrice låt Trust Issues. Vårt slutresultat blev ganska långt ifrån den låten.

Ni gjorde videon till I Luften tillsammans med August Sandström, berätta lite om det samarbetet?
– Vi växte upp tillsammans, han är också från Brunflo. Nu är han är frilansfotograf och bor i Stockholm. Han tyckte att det var roligt att hjälpa oss och det var jätteskönt eftersom det hade kunnat bli dyrt om vi hade varit tvungna att anlita någon att göra det. Videon blev superbra tycker jag!

Jag tycker att videon handlar spelar lite på stereotypa könsroller, stämmer det?
– Den kanske inte specifikt handlar om könsroller men låten är en kärlekslåt. Vi försökte med väldigt små medel upptäcka diskreta ansiktsuttryck då det bara är två ansikten med i videon. Tanken var att hitta en berättelse som dem har med varandra via blickar. Det blev resultat även om det kanske inte var tanken från början.

Är det svårt att spela in en video?
– Det är fett svårt att spela in en video. Vi hade till exempel en idé till I Luften-videon om att vi skulle gå runt i tunnelbanan. Vi skulle hoppa på ett tåg en fredagkväll när alla var packade och sedan skulle vi gå bakåt i tunnelbanan medan Jessica i videon går framåt. Resultat blev väldigt långt ifrån det och trots att vi försökte göra de scenerna tog vi bort allt och nu tror jag att det bara finns kvar ett snabbt klipp. Vi fokuserade mycket på det som blev finast och vackrast i videon och när vi höll på att klippa la vi nästan om historien helt.  

Kul att har samarbetat så mycket med folk från Brunflo!
– Vi har sådan tur att vi växte upp med så många grymma människor i Brunflo. Vi hyr studion av en kille som kommer från Brunflo och vår art director är också från Brunflo fast han bor i Berlin!

Vad händer härnäst för er?
– Vi ska förhoppningsvis släppa video snart. Vi vill släppa vår EP i december men det händer så mycket annat i december, vi vet inte riktigt än. Den kan komma den första januari också. Den är klar liksom men det är bara några små sista grejer som vi måste fixa.   

Författare:
Emma Isberg, Skribent

Fotograf:
Björn Eklund

Pin It on Pinterest

Share This