Junior Brielle: ”Om vi räknar från noll så har vi fått allt”

av | jul 29, 2018 | Intervjuer, Månadens intervju

Junior Brielle har väckt nytt liv i den svenska popscenen med EP:n Blod som bjuder lyssnaren på en salig blandning av det vackra, det svala och det innerliga, ett nedkok av vår samtid som manifesteras i raka texter och ett unikt sound. Vi har pratat med David Röhdin som utgör ena halvan av syskonduon om Dovas, syskonbråk och att skriva texter baserat på sitt liv.

Junior Brielle är kaxiga och självklara på ett sätt som en inte allt för ofta stöter på, sammansvetsade så som bara syskon kan vara och med en slipad känsla för popmelodier som väcker en från sommarvärmens dåsighet och topplistetristess.

Det har hänt en hel del för David och Gabriel Röhdin sedan de släppte sin EP Blod, bland annat har de hunnit bocka av spelningar på såväl Debaser som Festival Del Mar och Peace and Love, framöver hägrar även gig på Let’s Make Love Great Again samtidigt som de planerar kommande singelsläpp.

– Vi har fått ett ganska bra mottagande och väldigt mycket uppmärksamhet, eller mer än vad vi hade räknat med i alla fall. Vi gjorde allting själva och om vi räknar från noll så har vi fått allt. Vi kan inte räkna med så mycket, det kan man aldrig göra. Men i vårt fall har det bara varit vi två och de som har hjälpt oss och hjälper oss.

David berättar att de bland annat har tagit hjälp av vänner för att göra musikvideos och när en ser de tillhörande videorna slås en över hur snygg produktionen är. De är stilrena och filmiska på ett sådant sätt att de adderar en extra dimension som ligger helt i samklang med brödernas melodier och texter. När det kommer till produktionen av låtarna arbetar de tillsammans med Studio 2007 som har varit med på produktionerna och mixen av samtliga låtar från Blod förutom I Luften som David och Gabriel producerade helt själva.

– Dem är svingrymma, men skriva gör vi helt själva. Vi skriver ganska gammaldags, med gitarr och piano hemma där vi bor och sedan kommer vi dit. Vi är inte någon slags Molly Sanden-artist, jag kan tänka mig att de sitter och skriver låtarna tillsammans med någon producent. Vi hamnade på omslaget till Indie Highlights på Spotify och fick vara med på en massa spellistor och sådant, det var ganska bra gjort med tanke på att vi gjorde allting själva.

”Människor idag använder musik som ett soundtrack till allt annat de gör”

Spotify och dess spellistor har under de senaste åren fått en allt större betydelse för såväl band som artister och att få med låtar på de rätta spellistorna kan ge musikkarriären en rejäl boost. När nästintill allt lyssnande går att mäta och föra statistik över blir musiktjänsten något som artister och band tvingas handskas med, vare sig de vill eller inte. Samtidigt anser David inte att Spotify påverkar dem när det kommer till hur själva går tillväga när de skapar musiken.

– Det finns ju Spotifylist-artister där det går ut på att låta så generisk som möjligt så att lyssnaren inte byter låt. Det var det många som sa att vår musik stack ut för mycket för att hamna på sådana spellistor och då kommer det inte bli bra, men det sket väl vi i. Jag hörde en människa säga en smart grej, att människor idag använder musik som ett soundtrack till allt annat de gör. Musikintresserade och sådana som läser Popmani lyssnar på musik aktivt men gemene människa gör inte det, utan har det som soundtrack när de lagar mat eller har förfest och om de då ska lyssna på ny musik känns det som att den ska passa in och vara ganska rak och jämn så att det inte händer så mycket som kan störa spellistan. Så på det sättet har kanske musikskapandet anpassat sig till lyssnandet.

Bröderna bytte Östersund mot Stockholm för några år sedan men flytten triggades inte utav drömmen av att flytta till Stockholm och “bli rockstjärna” utan föddes snarare i en tristess som drev Gabriel, David och Davids dåvarande tjej ned till huvudstaden. Texterna som signeras Junior Brielle är skarpa samtidsiaktagelser, stundtals svalt inställda till sin omgivning för att nästa sekund slå över till dagboksnära reflektioner om det som sker kring dem och i deras liv. Och visst har även spår av stadens uteliv smugit sig in i texterna, en av låtarna delar exempelvis namn med det ökända eller kända (det beror på vem du frågar) öl haket Dovas, där en mer ofta än sällan springer på en eller annan bekant. David avslöjar dock att de trots titeln på låten inte får gratis öl utan att han snarare får visa legitimation. Det är dock inte utan att jag undrar hur mycket Stockholmsflytten speglas i deras musik och låttexter.

– Jag tänker att det inte hörs mycket i musiken men i mitt egna liv så kretsar tankarna rätt mycket kring vad som händer här. Jag läser ju ÖP (Östersunds-Posten) då och då, självklart. Men när vi bodde i Östersund var man lite mer vaken på vad som hände i övriga delar av landet. Om vi inte hade hängt med Studio 2007 exempelvis så hade inte musiken låtit så som den gör, men det är ett ganska enkelt svar på frågan. För oss är det rätt så viktigt att berätta vad som händer i livet istället för att hitta på en massa saker, vi vill berätta vad vi går igenom och hur vi tolkar det och just nu bor vi här och nu berättar vi om det. Man är ganska ensam i flock här. Men jag gillar Stockholm, det är väldigt fint men det kan vara ganska ängsligt och lite tryckt stämning också. Då kanske vi väljer att skriva mer om oss och vad vi tycker och tänker om det. Men människor är väldigt ängsliga, det finns en tydlig bild av hur en ska vara och hur en inte ska vara och så ska man rätta sig in i det. Det tar rätt så hårt på vissa men inte på oss, vi är starka norrlänningar. På ett sätt är dock konkurrensen bra, alla måste bli bättre hela tiden och strävar alltid efter att bli bättre. I Östersund spelar man ganska snabbt klart på alla ställen. Jag gillar Stockholm ändå, det finns möjligheter att ta crack klockan fem morgonen om man vill det.

Junior Brielle tycks ha en sällsynt form av trygghet, den där sorten som nästan bara kan komma från att arbeta tillsammans med en familjemedlem som en känner utan och innan. I detta tycks det födas en stark tillit som i sin tur ger ett stort kreativt spelrum och David pratar om hur skönt det är att arbeta med någon som delar samma referensramar som en själv. Musiken och låttexterna skapas i någon form av brödraskaplig symbios där de gärna utgår ifrån att skapa hooken rent textmässigt för att ge ett ramverk till själva låten, därefter prövas den genom deras filter många gånger innan den väl släpps. De är inte heller rädda för att kritisera den andres idéer utan tycks ha ett öppet klimat mellan sig.

– Vi är superöppna med kritik, den andre får säga till och rätta en, men vi behöver inte alltid motivera varför och det snabbar på arbetet. Kontentan blir att det inget av det som vi släpper ut uppfattas som dåligt av den andre. Vi är ganska hårda med varandra.

David berättar att de har spelat i andra konstellationer, skrivit musik och indie rock n’ roll och känt att de förtjänat mer respons än vad de har fått för sitt harvande. Med I Luften började tillslut den efterlängtade responsen komma från alla håll och kanter, så till den grad att även Fredrik Strage satt och hyllade dem i TV4:as morgonsoffa. Kanske har det även lett till att allting har blivit mer på allvar för duon, att den där extra tyngden som omvärldens varma lovord skapar också sätter en viss press.

– Vi har nästan aldrig bråkat med varandra i våra liv, men fram till att vi släppte I Luften i slutet av juni förra året så har vi börjat bråka mer och mer. Det är som att vi inte vill schabbla bort det.

En av anledningarna till varför det har gått så bra för Junior Brielle har säkerligen att göra med deras smakfulla musikaliska balansgång, en slags finkänslighet för popmelodier utan att landa i det mediokra. Vardagliga iakttagelser som landar någonstans mellan det personliga och det en kan relatera med, duon skapar musik som känns ärlig och rak samtidigt som den växer för den lyssnare som återvänder till deras låtar. Det kanske är just därför som det känns som att de bidrar med något alldeles nytt och eget även om orden vid det här laget känns uttjatade i musikjournalistiska sammanhang.

– Vi fyller en lucka och att vi är ganska ensamma där. Jag tycker inte att vi har supermycket konkurrens om jag ska vara ärlig och vi låter inte som någon annan. Det gör kanske ingen, men allra minst vi. Den enda indiescenen som finns är trapvärlden och det är så indiekids klär sig numera och vad de lyssnar på. Där finns det en massa artister som det går bra för och den scenen är ganska ball ändå. När vi gör musik vill vi inte att det låter unikt, men att det ska låta som något vi skulle vilja göra. Vi nöjer oss inte med att känna att – den här skulle kunna vara med på svensk trap pop-listan, men vi kan lätt dra åt det hållet om vi skulle vilja, men vi undviker det från början. Vi försöker ha kul helt enkelt.

När jag sedan ber honom att beskriva Junior Brielles sound har han ett rakt svar redo, det är okomplicerat, vässat och opretentiöst.

– Jag är inte som en Spotify popartist som har problem att beskriva min egna musik, först så grubblar de lite grann, sedan tittar det ner i bordet och tänker på vad Alex & Sigge skulle ha sagt och sedan säger de “jag skriver vad som kommer till mig”. Sådant håller inte jag på med. Vi gör stor pop, ABBA pop.

Davids svar är inte bara ett svar på själva frågan jag just ställde utan speglar även Junior Birelle som band rätt så bra. De är inte här för att skapa musik som tar sig in på topplistan med hjälp av ett redan etablerat och generiskt sound, mellanmjölksmetaforen känns istället långt bort när en tänker på brödernas musik. Istället förlitar de sig på sitt personliga uttryck som tycks vara på eldat av ett envetet driv som resulterar i välgjorda låtar som slår genom allt vad slentrianlyssnande heter likt en slägga och en sak är säker, Junior Brielle är här för att stanna.

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Fotografi:
Liam Warton, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This