Johan Airijoki: “Det blev allt från gruvstrejk till disco”

av | nov 8, 2020 | Artiklar, Intervjuer, Läsvärt

Johan Airijoki är aktuell med albumet  Får jag vara din kille och i en intervju med Popmani berättar han om samarbetet med Malmfältens Rockklubb och hur hans bakgrund har färgat hans skapande.

Johan Airijoki debuterade 2014 med Jag tror det handlar om att och har efter dess släppt tre fullängdsalbum. Sedan debuten har han hyllats för sin vardagsrealism och genreöverskridande musik. Nu är han åter aktuell med senaste albumet Får jag vara din kille som han har skapat tillsammans med Malmfältens Rockklubb. Han beskriver albumet som en bandskiva tillskillnad mot tidigare processer då han har presenterat nästintill färdiga låtar för sitt band och låtit dem göra arrangemang runt låtarna.

– Nu har vi utgått från idéer och infall från hela gänget i Malmfältens Rockklubb när vi skrivit musiken. Det blir kanske lite spretigt, men jag var intresserad av att utforska vad som händer i en mer kollektiv process. Det blev allt från gruvstrejk till disco. Så ja, vi gillar musik i många olika former och det hörs på skivan.

Bandet Malmfältens Rockklubb har spelat en stor roll i Johan Airijokis skapande. Han berättar att de tar hans låtidéer och lyfter upp och ger dem en tyngd.

– De förstår vad jag försöker förmedla, vi talar samma musikaliska språk. Och sedan älskar jag att spela live med Malmfältens Rockklubb. Det finns inget tak i musiken när vi spelar ihop, det kan bli vad som helst. Mycket sker intuitivt i ett känslomässigt flöde och jag litar på deras omdöme.

Förutom ett nära samarbete med Malmfältens Rockklubb så är Får jag vara din kille framtagen tillsammans med producenten Axel Olle Sigurd Andersson. Johan berättar att Axel Andersson är en nära vän som han arbetar med i gruvan hemma i Gällivare medan de även spelar in musik tillsammans. Och det är inte första gången som de arbetar tillsammans, de har nämligen arbetat på alla skivor som Airijoki har släppt tidigare.

– Det funkar bra musikaliskt mellan oss och vi har lätt för att samarbeta. Jag tror han är mycket inspirerad av samisk musik och det är stora ljudlandskap i mycket av det han gör.

”Min dialekt och min historia kommer alltid färga det jag gör.”

Johan Airijoki kommer från Gällivare i Lappland och berättar att hemorten har fått ta stor plats på hans släpp. Han berättar att han upplever att han beskriver världen utifrån en Gällivare-lins.

– Jag är en artist från Gällivare som lever och verkar i norr. Landet är lång, dialekter och kulturella egenheter skiftar. I grund och botten är vi människor väldigt lika oavsett vart vi kommer ifrån. Jag tänker att jag använder Lappland som Bob Marley använder Jamaica. Jag kommer att skriva låtar och dikter hela livet, vad det blir lämnar jag helt öppet. Men jag kan inte bortse från det jag är. Min dialekt och min historia kommer alltid färga det jag gör.

Albumtiteln Får jag vara din kille kommer från en textrad som dök upp när han satt och skrev låtar i en liten stuga vid Bottenviken.

– Att fråga någon får jag vara din kille känns väldigt naivt och sårbart. Jag drogs till det, det kändes sant och ärligt. Men det är samtidigt en ganska töntig titel, som en dansbandslåt. Jag gillar att ligga på gränsen när jag diktar och skriver. Vart den gränsen ligger beror på vart jag befinner mig i livet när jag skriver.

Flera av texterna på albumet beskriver hur det är att vara kille och känslor en kille går igenom genom livet. Jag frågar om anledningen till att han valde att utforska det på albumet.

– Det var väl inget jag medvetet ville, men det blev så. Jag är en kille, en snowboardkille från Lappland som går igenom livets val och kval som alla andra. Men jag har märkt att när jag är personlig i mina texter så blir jag allmängiltig. Då är det lätt för folk att ta till sig musiken.

Johan Airijoki har blivit hyllad som liveartist och spelat för utsålda konserter runt om hela landet. Men han berättar att det ligger ett hårt arbete bakom hyllningsropen och att han har tagit alla chanser som han fått och försökt att göra det bästa av dem.

– Från skivinspelningar till liveuppträdande, jag vill växa och utvecklas i mitt hantverk. Jag älskar musik och blir djupt känslomässigt berörd av musik. Jag är bra på att lägga mina känslor i min musik. Publiken som kommer på våra spelningar verkar känna det och jag har sett folk dansa och gråta.

Och det kanske är många som kommer att gråta och dansa till hans musik framöver, men vad vill han att lyssna ska ta med sig från albumet?

– Att de lever med skivan. Diggar, dansar, krökar och åker på bilsemester. Att musiken blir en del av deras liv.

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Mia Lundberg

Pin It on Pinterest

Share This