Joel Alme: “Folk är oärliga med sina svagheter”

av | okt 13, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Joel Alme är tillbaka med albumet Bort bort bort som har hyllats med ord som “årets bästa svenska album” och “han har hittat hem”. Eller tillbaka. Det beror på vem som frågar kanske.

Det har gått fyra och ett halvt år sedan han släppte albumet Flyktligan, hans första album på svenska. Sedan blev det tyst. Enligt Joel Alme är det lite som att återuppstå från det döda nu när Bort bort bort är ute.

– Det känns som att man aldrig har gjort detta innan just för att det var så länge sedan. Innan hade jag ändå släppt typ vartannat år, nu har det gått nästan fem år. Det är lite som att man har glömt bort en massa saker, åter från det döda kan man säga.

Han släppte singlarna Så kanske vinden och Jag kommer inte undan under sommaren, de första smakproven från vad som skulle komma. Och hyllningarna från såväl fansen som recensenterna kunde inte vänta.

– Jag är jätteglad. Men det är klart man gamblar lite med sig själv. Privat kanske man inte är den öppnaste av personer, men nu pratar jag ganska mycket om mig själv och förklarar saker som är lite hemliga för världen annars.

Att släppa musik som folk får reagera på kan vara jobbigt. Och att lära sig att inte bry sig om vad folk tycker och tänker om ens musik är ingenting som Joel Alme har lärt sig.

– Det är en viss typ av personligheter som är extremt duktiga på att inte lyssna på vad andra tycker. Jag tror att jag har så mycket prestationsångest att allt påverkar mig väldigt starkt. Jag har ingen riktig sköld och det har nog lite med mitt självförtroende och självkänsla att göra. Jag tror inte på de som inte bryr sig om vad andra tycker. Jag tror att folk är oärliga med sina svagheter nu för tiden.

Han berättar att den nya skivan handlar om ett sökande efter att må bra och hitta ett lugn i livet.

– Den här skivan handlar till stor del om olika taktiker om hur jag själv har flytt på olika sätt, från missbruk till ångest. Det handlar väl om från start till mål på ett sätt, även om det inte finns något mål, utan olika sätt som jag har försökt hitta och må bra på.

Är det inte svårt att visa upp sig själv på det sättet?
– Mina tre första skivor handlade mycket om ord som skulle passa i melodier. Det tröttnade jag på lite och då kände jag “vad ska jag skriva om” men kom fram till att jag skulle skriva om mig själv, utan metaforer. Sedan är det svårt. Jag kan ju inte släppa en låt på 15 minuter för att jag ska få släppa fram något. Det gäller att få fram något på de tre minuterna som tar med mig själv, men även omvärlden.

Dina låtar känns väldigt mycket som vardagsbetraktelser och jag kan se framför mig det du skriver om, får du höra det ofta?
– Jag har liksom aldrig färdats någonstans från då jag var tio år och gick på samma platser. Jag är samma person. Jag har försökt att bli någon annan i så många år och nu orkar jag inte försöka vara normal längre och i det så tror jag att folk känner igen sig, man orkar inte låtsas längre och det räcker att vara den man är.

”Desto mer stråkar desto sämre mår jag.”

Det låter som att det här albumet är mest “du”?
– Jag brukar säga desto mer stråkar desto sämre mår jag. Ibland försöker man göra det finare än vad ens värld är, man bygger upp en låtsas värld när man inte orkar med ens egen värld. När man kommer till sans om vem man är så är det lättare att vara ärlig. Jag har min familj nu, jag vill att barnen ska må bra och jag vill inte ha någon ekonomisk oro och jag vill hålla på med musik. Att känna att jag har det gör det lättare att vara mig själv, både som vanlig person men också i mina texter. Jag strävar inte efter att vara något mer.

Det måste vara ganska skönt att landa i den känslan?
– Känslan av att aldrig duga är en känsla som alltid har funnits kvar i mig. Skivan handlar lite om det, saker som man har fått med sig. Till exempel Jag har kommit undan har mycket med självkänsla att göra och saker man gör som en konsekvens av dålig självkänsla och det är en stor bov i mitt liv och säkert många andras också. När man kan fixa och ha en familj, storhandla, då bygger man upp en ny självkänsla där man känner att man är värd. Det är skönt.

Joel har hunnit släppa fem album och ett genomgående tema har många gånger varit kärlek i olika former. På det senaste albumet lämnar han temat kärlek bakom sig, och utforskar nya områden.

– Eller i alla fall den storslagna ungdomskärleken, men kärlek finns med i alla låtar. Det finns en låt på skivan som heter Lätta steg som handlar om att vara på väg att träffa någon som man tycker om. När man går av tåget så är det en fin dag och man får känna lycka i några timmar. I den typen av kärlek har man vinden i ryggen. Jag försöker att skriva om kärlek på ett enkelt sätt. Att ibland ta livet med en klackspark på grund av någon annan.

Bakom Bort bort bort finns förutom vardagsbetraktelser, berättelser från kvinnofängelset Hinseberg och känslan av att hitta hem, långt borta från den glammiga artistvärlden.

– Jag har jobbat på kvinnofängelser och hjälp dom att skriva dikter och musik. Sedan har jag jobbat i missbrukarvården, och träffat människor som jag inte hade träffat annars. Jag har en låt på albumet som heter Hinsan som handlar om Hinseberg. Jag kände mig väldigt hemma med dem, någonstans är det kanske därifrån jag kommer själv.

”Jag kan inte offra allt jag har byggt upp för att bli populär för att tiden säger det.”

Det låter inte som att du är en person som gillar att hänga i den stereotypa artistvärlden?
– Nej det har jag aldrig varit. Det krävs ganska mycket promille för mig för att kunna umgås i den världen och jag har aldrig sökt efter den. Det livet som jag lever nu, ett vuxenliv med parmiddagar och föräldramöten, känner jag mig aldrig hemma i riktigt, det känns aldrig som att jag är riktigt där. Där jag kommer ifrån, där har det alltid varit en kamp för alla och jag har aldrig tagit något för givet. Det kan man känna igen när man träffar folk som jobbar i missbrukarvården och som är utsatta, då känner jag mig hemma.

Att släppa musik efter tre år borta från musikscenen beskriver han som svårt. Svårt att hitta sin plats i en värld som handlar mer och mer om att bli mest populär.

– Jag kan inte offra allt jag har byggt upp för att bli populär för att tiden säger det. Det finns ingen som jag inspireras av som fläker ut sig på det viset. Man måste få hålla på med det man gör utan att behöva vara stressad och offra det man har byggt upp.

Apropå att hitta hem, skulle du säga att du har hittat hem i musiken?
– Från början var musiken något som jag hittade hem i. Sedan har det alltid funnits en revanschlust i min musik. Musiken håller jag rätt intakt.

Tycker du fortfarande att det är roligt att göra musik?
– Jag kämpar för min familj och min musik, det är det jag har. Man får klara av att det kanske inte blir några succéer på det sättet som är i dag. Man kan ha framgång för sig själv och känna att man mår bra av det man håller på med. De priser som delas ut är inte riktigt rena idag, det finns ett pris på framgång och det känns som att de delas ut till de som har gått över mest lik, inte de som räddar folk.

Under hösten gör Joel Alme tre spelningar på Pustervik i Göteborg och tre spelningar på Slaktkyrkan i Stockholm med start i Stockholm den 25 oktober. Sedan ger han sig ut på en turné genom Sverige med start i Malmö den 24 januari.

 

Författare:
Emma Isberg, Skribent & redaktör

Fotografi:
Johan Bergmark

Pin It on Pinterest

Share This