Ji Nilsson: ”Alla som vågar ta ställning och visa vilka de är, boostar andra att göra samma sak”

av | Aug 21, 2017 | Intervjuer, Månadens intervju

Alltsedan Soundcloud-premiären 2013 av vad som snabbt skulle komma att bli en lång rad träffsäkra låtar, har musikvärlden haft ögonen på producenten och artisten Josefina Ji Nilsson. En förebild tillika mångsysslare som inte bara lyckats skapa sin egen oas mittemellan r’n’b, böljande pop och disco, utan också tagit en tydlig ställning för sina värderingar. Den 25 augusti släpper hon nu sitt efterlängtade debutalbum Scandinavian Pain.

När EP:n Blue Is The Saddest Colour hamnade i knät på musikrecensenterna 2015 kunde ingen tvivla på att Stockholmsbaserade Ji Nilsson var här för att stanna. Redan i titeln lyckades hon berätta något om sig själv – sin speciella relation till färgen blå – och om den kärlekssorgbetonade handlingen, vilket känns ganska talande för Ji i allmänhet. Hon har en distinkt persona och saker att berätta för oss – alltsammans skickligt inbakat i emotionella texter och ett mjukpoppigt, om än i allra högsta grad karakteristiskt sound.

När jag ringer sitter Ji i bilen med regissören Ester Martin Bergsmark och filmaren Adrian, på väg till den gård där musikvideon till In my blood ska spelas in nästa söndag. Temat är bröllop, berättar Ji, och är en väldigt romantisk och sorglig, hjärtekrossande historia. Den kommer vara regisserad av Bergsmark och hon beskriver den som pastellig, i en vacker trädgård.

Det är exakt en vecka kvar till skivsläppet och hon har föga förvånande haft en del hektiska dagar bakom sig. Förväntningarna är höga på r’n’b-löftet men den stegrande intensiteten har inte påverkat Ji negativt.

– Jag är inte särskilt nervös. Jag har varit så upptagen med att styra allt innan så jag har inte riktigt hunnit tänka på det. Framförallt känner mig väldigt nöjd med min skiva, jag har jobbat med den i tio månader och gått ett extra varv i produktionen med alla låtar. När jag släppt låtar på Soundcloud innan har det gått ganska snabbt för att jag varit så otålig men nu har jag verkligen jobbat igenom materialet så att jag känner mig helt, helt nöjd. Om någon inte tycker om det kan jag inte göra så mycket – jag är glad och stolt över att vad jag har skapat och att jag gjort det 99% på egen hand känns helt sjuk.

Vad kommer skivan att handla om i övrigt?
– Skivan kommer handla om kärlek och alla dess stadier. Den kommer handla om alla typer av kärlek som jag har upplevt. Lycklig, olycklig, gammal kärlek, nostalgi och uppbrott som är ett återkommande tema i min musik. Och döden också, tyvärr. Så både ljus och mörker, helt enkelt.

Ji har lång erfarenhet av skapande kring sorg och ångest i alla dess former. En av låtarna på plattan handlar om hennes bortgångna systerson. Jag undrar om det finns något speciellt sätt att tackla tunga händelser.

– Vi satt faktiskt precis och pratade om det här, om sorg och break-ups. När man känner ångest finns inget i stunden som gör det bättre. Man måste helt enkelt låta tiden gå. Det känns som att man inte kommer klara mer men det gör man, man kommer klara det. Det hjälper kanske inte alla men för mig hjälper det att skriva om sorgerna och det är ju det folk får höra också – det är min terapi folk får höra. Förra året var ett skitjobbigt år för mig, och nu vid den här tiden är det inte det. Skivan har verkligen hjälpt mig att ventilera. Det har hjälpt att snacka med vänner och familj, men med skivan har jag kunnat ventilera på ett okontrollerat sätt, på ett djupare plan.

Att Ji kan tänkas vara en förebild bottnar inte bara i kampen för lika rättigheter utan kanske framförallt i autonomin hon visat prov på sedan starten. Hon går under kategorierna låtskrivare, sångerska och producent inom en relativt outforskad genre för svensk del. Inte förrän 2015 inleddes ett fast samarbete med ett skivbolag. Genom sin karriär har Ji hållit fast vid sina regler – bland annat beslutet att inte uppträda live.

– Jag kör inte live för att jag får för mycket ångest av det. Jag har stått på scen väldigt mycket i mitt liv men en dag förändrades det, jag kände bara att jag inte ville göra det längre. Jag mår inte bra av det. Jag älskar att skriva låtar med och till andra och har långa perioder där jag bara jobbar med grejer till andra och då känns det praktiskt att inte spela live, utan lägga all tid på att studiojobba. Det jobbet tycker jag om hundra gånger mer än att stå på scen. Sen är det självklart smickrande att jag fått en del förfrågningar sen jag började, bokningar till festivaler och så vidare som fått mig att känna fan, att jag inte vill det här. Det påverkar ju ekonomin också, det kan dröja länge innan låtskrivningen ger utdelningen och livespelningar hade säkert gett en jämnare inkomst.

Singeln Proud kom i samband med Pride-festivalen och är en kärlekslåt riktad till en kvinna, till skillnad från i tidigare låtar där texterna varit könlösa. Ji har länge varit en förespråkare för HBTQ-rörelsen, om inte annat att döma av sociala medier. Proud blir ännu ett tydligt ställningstagande i linje med vad Ji Nilsson blivit en symbol för.

– Tidigare har jag verkligen känt att det har funnits en poäng i att skriva könlösa låtar för att många skulle kunna relatera till det. Det kan kännas rätt onödigt att köna i låtar, det har handlat om känslor som kan gälla vem som helst. I den här låten tänkte jag inte att det var dags på något sätt, men innan har jag kanske hållit tillbaka och tänkt att kanske blir mer fokus på att jag är lesbisk än på min musik, om jag sjunger om en tjej. Det är ju fortfarande något som folk reagerar på. Men nu har jag hållit på med det här länge och kände att jag blir kär i tjejer, liksom – och då vill jag skriva om det.

Även bland Jis samarbeten hittar vi artister med starka ståndpunkter, däribland Beatrice Eli och Julia Spada. Vi pratar om förändring i politikens värld – går den att åstadkomma genom musik?

– Jag tror absolut att man kan åstadkomma förändring. Förebilder behövs hela tiden, i alla generationer. Framförallt inom queercommunityn, alla som vågar ta ställning och visa vilka de är boostar andra att göra samma sak. Jag tror att det behövs fler människor i offentligheten som kommer ut eller som tar ställning för minoriteter. Även om det inte påverkar människor direkt så blir det ringar på vattnet till en större förändring. Det känns jätteviktigt. Efter min artikel i DN så kom jättemycket folk fram till mig och var glada över att jag pratat om att jag är lesbisk och hade släppt en lesbisk låt. Det var stort.

Känner du dig pressad nu när skivan snart kommer?
– Nej, jag är väldigt bestämd. Jag bestämde mig för tre-fyra år sedan och är rätt orubblig. Men ingenting är såklart skrivet i sten och om jag ändrar mig så kan det gå på en sekund.

Bland annat genom en rad olika samarbeten, däribland med Min Stora Sorg och Marlene, har Ji Nilsson etablerat sig de senaste åren. Jag undrar om hon behövt tumma på sina regler med tiden i och med samarbetet med ett skivbolag. Har musikbranschen påverkat henne genom åren?

– Jag har inte behövt ändra nånting alls. Så är det inte för alla kanske men jag har en jättebra relation med mitt skivbolag Razzia, som är ett dotterbolag till Sony, och med de jag jobbar med. Jag hade redan släppt musik i två år när jag blev signad så de visste vad de gav sig in i.

Och tankarna inför framtiden?
– Jag kommer nog behöva lite ledigt en vecka eller två. Efter det behöver jag gå in i bubbla lite grann och jobba med andra, sitta mycket i studion och skriva. Det kommer släppas lite grejer som jag gjort tidigare i år som jag gjort med andra också – men det kommer bli en låtskrivarhöst, helt enkelt.

Författare:
Alice Dadgostar

Fotograf:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This