Foto: Press

Foto: Press


Jake Bugg är Nottinghamsonen som har rört om i en hel musikbransch. Med endast 20 år på nacken har han hunnit släppa två toppsäljande album och turnera jorden runt med namn som Noel Gallagher. I ett telefonsamtal med Popmani pratar han om livet innan genombrottet, den oväntade drömmen och spelningen på Bråvallafestivalen i sommar.

Två år har gått sedan Jake Bugg släppte sitt debutalbum och lämnade ett avtryck på gitarrmusiken olikt någon annan 18-åring. Som tagen ur Woodstockfestivalen fick vi höra Bugg sjunga historier om kärlek och uppväxt långt bortom sina unga år. Men att han skulle ta världen med storm med den raspiga rösten och de Bob Dylan-liknande tonerna var ingen självklarhet för honom själv.
– Jag visste att jag var menad att göra det här sekunden som jag tog upp en gitarr för första gången, men jag trodde aldrig att jag skulle lyckas, säger Bugg i telefonluren med den renaste Nottingham-dialekten och fortsätter:
– Men jag hade inget val, för jag ville inte göra något annat. Jag hade definitivt ingen plan B.

Musiken – en undanflykt

Det finns några få musikaliska upptäckter i varje persons liv som aldrig glöms bort, en av mina är just Jake Bugg. Jag glömmer aldrig när jag såg Buggs allra första framträdande i TV-rutan. Det var så… annorlunda. Till skillnad från sina jämnåriga kollegor som oftast syns i tidsödande styling och som sjunger samma repetitiva poplåtar, satt Jake Bugg i t-shirt och jeans och visade en innovativitet som vi inte hade skådat sedan årtionden tillbaka. Framgång efter framgång har sedan dess knackat på Jake Buggs dörr, och det med all rätt.
– Mitt liv har förändrats drastiskt sedan mitt första skivsläpp. Jag har fått resa jorden runt, träffa otroligt begåvade människor och fått uppleva saker som fortfarande känns overkliga, berättar han och tillägger:
– Det var därför väldigt speciellt att skriva låtar till det senaste albumet, jag hade ju helt andra historier att berätta den här gången.

Om man bortser från de simpla, men ack så ärliga kärlekslyrikerna, handlar Buggs texter mestadels om uppväxten i Nottinghambelägna stadsdelen Clifton, ofta om en längtan att komma bort från den bekymmersamma staden. Det är lätt att glömma att livet, fram till bara ett par år sedan, såg väldigt annorlunda ut för Jake Bugg.
– Jag kommer från en arbetarklassbakgrund och jag levde ett väldigt vanligt liv. Jag satt mestadels i mitt sovrum och gjorde ingenting av min tid. Jag försökte skaffa jobb men det gick verkligen inte, så jag är väldigt tacksam över att få göra det jag gör nu.

“Jag drömde ständigt om att få göra det här, så det kändes inte konstigt när det väl hände. Det var ju det enda jag någonsin hade tänkt på.”

Det hörs att musiken och låtskrivandet betyder mycket för Jake Bugg. Han beskriver det som en undanflykt, ett sätt att komma bort från den stundvis tuffa realiteten.
– Ibland blir musiken ett verktyg för att fly verkligheten och den verkliga världen. Så det händer att jag använder fantasin för att komma på historier som är lite mer surrealistiska när jag skriver låtar.

Felaktig porträttering av media

I media porträtteras Bugg ständigt som en bad boy. I skriverierna har han antingen kritiserat en musikerkollega eller lyft sig själv till skyarna. Jag skulle ljuga om jag förnekade att det här gjorde mig extra nervös i väntan på att få prata med en 20-åring som skakat om i en maktlysten musikbransch. Men ett femton minuters långt telefonsamtal var allt som behövdes för att inse att Bugg är allt annat än den drygt självsäkra killen som han ofta framstås vara. I femton minuter fick jag prata med en Jake Bugg som låter blygare än de flesta som jag har pratat med, som noga tänker efter sina svar, som om det vore hans första intervju och han vill vara säker på att allting går rätt till. En Jake Bugg som skrattar blygt och ber snabbt om ursäkt när telefonintervjuernas kännetecknande tystnader inträffar, som fnittrande säger en tydligt igenomtänkt replik när jag frågar om hans drömmar.
– Jag vill bli en professionell fotbollspelare.
– Men det kommer aldrig att hända. Om jag inte väljer att spela för mitt favoritlag, vi är i botten av ligan så det finns nog en chans där, skrattar han.
När det kommer till musiken svarar han tacksamt att han är nöjd med vad han har åstadkommit.
– Jag har redan uppnått så mycket mer än vad jag trodde att jag skulle kunna göra. Så jag antar att det enda jag kan göra nu är att fortsätta göra skivor, fortsätta turnera och ge människor musik att lyssna på.

I sommar har Bråvallabesökarna chansen att se Jake Bugg när han gör sin första svenska festivalspelning någonsin. Bugg har dock spelat på svensk mark förut och har bara gott att säga om Sverige när jag frågar vad han tycker om vårt avlånga land. “Och var ärlig”, säger jag.
– Sverige är ärligt talat mitt favoritland att spela i. Jag har alltid så otroligt kul när jag är där och jag längtar efter att få återvända. Jag är faktiskt riktigt besviken över att jag inte får spela för er ännu tidigare, vi får väl se till att ordna ytterligare en Sverigespelning senare i år.

Jag talar nog för de allra flesta när jag säger att vi välkomnar den snart ikoniska Nottinghamsonen till Sverige med öppna armar.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This