Cajsa Siik

Foto: Elinor Wermeling

– Nu ska vi ner i bunkern, säger Cajsa Siik, ursäktar röran och tar de få trappstegen från höstkylan ner i källarlokalen.
Här, i det ljusgula huset med röda fönsterkarmar, har hon sin studio. Här kan hon vara ensam. Här kan hon ostört skriva sin musik. Hennes första singel togs emot av de öppnaste av armar och för en vecka sedan kom hennes andra lovordade singel Dali.
– Det är svårt att fatta, men det känns bra. Allt har varit nytt och alla situationer jag befunnit mig i har varit nya. Låtarna får ett eget liv, och helt plötsligt dyker de upp på andra sidan jorden.  Det är jättehäftigt.

Det är långt ifrån alla artister som har gjort sig ett namn redan efter släppet av sin första singel. Men det har Cajsa Siik. Hennes Was I supposed to har snurrat i såväl svenska radiostationer som i brittiska, australiensiska och amerikanska. Hon är väl omskriven i bloggar och press samt benämnd som Sveriges nya indiehopp.

– Jag hade inga förväntningar alls före första singelsläppet. Jag såg mest fram emot att se hur det var att släppa en låt. Och det var en mäktig upplevelse. Det var kul att se hur den togs emot.

Cajsa Siik, eller Cajsa Nilsson Persson som hon egentligen heter, flyttade till Stockholm från Umeå för sex år sedan. Under en släktforskning stötte hon på en karl från 1700-talet med ett efternamn som kom att bli hennes artistnamn.
– Namnet har stannat kvar i mig och därför kändes det naturligt att ta det. Dessutom finns det en underton i namnet. Man uttalar det ju som det engelska ”seek” och det är väl det jag gör – letar efter något.

Källarlokalen i Enskede Gård är indelad i många mindre rum. Rum fyllda av orglar, pianon och förstärkare. Bredvid Cajsa ett ställ med flertalet gitarrer, en pedal steel och i hörnet en keyboard som ställts på högkant.

Cajsa Siik

Foto: Elinor Wermeling

– Jag har de instrumenten jag behöver för att få fram en idé, jag kan spela på alla, men min grund är cello och gitarr, säger Cajsa Siik, sittandes i studions mindre rum.

Cajsa Siik drömmer om att på heltid få jobba med det hon vill – musiken. Men det är en skakig bransch som gör det svårt att leva ekonomiskt.  Vid sidan av musiken pluggar hon retorik på Södertörns Högskola.
– Jag får liksom dela upp mina dagar och min hjärna i två, säger hon och ler.
– Jag vill framförallt hinna skriva mycket, men det är svårt att få ihop med allt som händer.

Den femte december ger Cajsa Siik ut sitt debutalbum Plastic House på det egna skivbolaget Siik Music. När hon skrev låtarna till albumet satt hon barrikaderad i en hyrd lägenhet över en flamencobar i Sevilla. Hon visste att hon hade någonting att få ur sig, någonting att skriva.

– Låtarna skrevs under en tidsperiod som handlade mycket om relationer, kanske till och med en specifik relation, samt relationen till mig själv. Plastic House, som även är ett spår på skivan, står för något som är skört och föränderligt. Att saker och ting rör på sig.

När debutskivan är släppt och turnén i Sverige samt Hamburg och Berlin är över kan Cajsa fortsätta att skriva. För henne är skrivandet den bästa delen av musikproduktionen.

– Jag skriver mycket för min egen skull. Att skriva handlar mycket om någonting man går igenom. Låtarna blir en återspegling av en viss period i mitt liv. Men jag får också energi av att andra också kan få användning av mina låtar.

Tillbaka i Stockholm var det dags att spela in. Hon spenderade nio dagar i studion, sedan beskriver Cajsa det som att bli utkastad ur en torktumlare. Skivan fick vila.
– Om man analyserar det man gjort är det lätt att fastna, säger Cajsa Siik.

Hon träffade producenten Andreas Dahlbäck och gick tillsammans med honom på nytt in i studion för att spåna idéer för att få skivan i hamn. För en vecka sedan skickades den till tryckeriet.

Cajsa Siik tar en klunk kaffe och rätar till sin svarta hatt. Hatten som har blivit lite av hennes signum. Bra för dåliga hårdagar, förklarar hon. På frågan om framtid, visioner och mål blir hon lite obekväm.
– Jag har ingen aning om hur framtiden kommer se ut och jag vill inte spekulera för mycket i det. Jag vill träffa nya människor, jag vill spela mer, jag ser fram emot nya samarbeten och jag vill alltid fortsätta skriva. Det ena leder till det andra som leder till någonting annat. Jag tycker om att saker och ting händer av tillfällighet.

 

Pin It on Pinterest

Share This