Jade Bird: ”Du måste pusha dig själv, det är då de magiska låtarna kommer”

av | feb 21, 2018 | Intervjuer, Läsvärt

Jade Bird är en del av den brittiska vågen av framgångsrik talang som fullkomligt dånar in över världen just nu. Med hennes vackra texter och hennes speciella ljudbild har hon lyckats fånga en stor publik både på hemmaplan och utanför Storbritanniens gränser. Popmanis Emma Isberg har träffat henne för att prata om konsten att skriva om hjärtesorg, hur en hittar en inspiration när en jobbar själv och varför hon tänker i färger.

Efter att debut-EP:n Something American släpptes i juli 2017 har Jade Bird blivit en av de mest hyllade nykomlingarna på den brittiska musikscenen. Hon var nyligen en av de 20 artisterna på BBCs Sound of 2018. Att säga att hon, trots att hon är i startgroparna, har en lysande karriär är en underdrift. Med nya singeln Lottery i bagaget passade jag på att träffa henne under showcasefestivalen Where’s The Music i Norrköping där hon spelade för en exalterad publik i Hedvigs Kyrka.

Du släppte din EP Something American 2017, känns det som att det har gått snabbt för dig?
– På ett sätt. Jag har spelat live sedan jag var typ 13 år och varit med i mindre sångtävlingar. Jag har skrivit sedan jag var i den åldern också utan att något har hänt med min musikkarriär. Det kanske ser ut som att jag har gjort en kometkarriär men samtidigt så känner jag själv att min publik har växt i en lagom fart. Jag har fått spela på mindre spelställen och jag är väldigt glad över att inte allt hände över en natt.

Du jobbade med många erfarna musiker på din EP, hur var det?
– Jag var väldigt nervös över själva processen men jag har alltid haft en märklig känsla av att jag alltid har känt mig väldigt självsäker. Jag har känt att alla är på en jämlik spelplan och trots att jag var ung och kanske inte lika erfaren som de andra har jag aldrig känt att jag har varit sämre än dem. Jag har försökt tänka att allas röster räknas. När man skalar av det så handlar det om att det är ett gäng musiker som samlats i en liten studio för att skapa musik. Alla har något och jag ser alltid personer utifrån deras unika kvaliteter.

Det låter som att du hade ett stort stöd från dem?
– Ja, de var väldigt stöttande och det är klart att jag kände mig lite skakig av tanken att jobba med Jeff Buckleys trummis men samtidigt är han den gulligaste som finns. Han sa saker som ”Jag ska göra sötpotatis pommes nu, vill du ha?”. Jag tror inte att jag hade kunnat träffa finare människor. Jag vet att många unga kvinnor känner att de kanske inte vågar ta stor plats för att branschen ser ut som den gör, och det är väldigt tråkigt. De kan känna att blir satta under enorm press av män som tror att de kan styra och ställa och skryta om sina framgångar.

Det kanske handlar mer om att det finns en tanke om hur sådana musiker ska vara?
– Min känsla är att de musiker som jag gillar mest är de som inte bryr sig om sina framgångar utan är sig själva utan att ha någon rockstjärnefasad. De känner inte att de måste vara på ett speciellt sätt för att visa hur bra de är. De vet vad de kan och då har de ingen anledning till att skryta om det.

Visst var det så att din musik spelades på kanaler som BBC tidigt?
– Ja, alltså stödet för min musik har varit där sedan starten. Jag vill tro att det beror på att min musik är rätt ärlig och ganska fri från motiv. Jag gör musik för att jag vill skapa och för att det är mitt största intresse. Jag vill göra bra musik. Det finns en aura av äldre musik kring min musik och den kanske gränsar till en tid när musik var mer live med riktiga instrument. Det kanske är därför som min musik har fått sådant stöd från början. Jag vet inte säga varför är så stöttande men jag är otroligt tacksam.

”Jag är i den fasen nu där jag torterar mig själv genom att skriva minst en låt om dagen.”

På senaste EP:n skrev du nästintill alla texter själv, hur håller du dig inspirerad?
– Jag skriver väldigt mycket utifrån ett tema. Om man tänker på Cathedral till exempel så kom temat till mig när jag höll på med något annat. Att lämna någon vid altaret blev klart och sedan utgick jag ifrån det.

Utgick du ifrån samma tematänk med nya singeln Lottery?
– När jag skrev Lottery var jag i Upstate New York och höll på att spela in min EP. Jag kommer ihåg hur jag spelade två ackord och började sjunga ”… Lottery” och kände direkt ”Oh!”. Det kändes verkligen som att det kunde bli något. Jag ansträngde mig för att göra verserna personliga. Den handlar om en relation som jag hade som tog slut på en bluesbar där jag skulle spela.

Jag tycker att Lottery är ganska annorlunda jämfört med vad du har släppt tidigare, håller du med om det?
– Ja, jag tycker att det är väldigt annorlunda. Det kanske inte är bättre än det jag har släppt tidigare, men den kanske är lite mer ambitiös och även ett litet lyft från tidigare låtar. Jag är otroligt stolt över att jag har skrivit låten själv och jag tycker verkligen att den blev bra.

Jag läste att du inte var nervös när du släppte Lottery, hur kommer det sig?
– Jag vet att jag sa det … Men det kanske inte riktigt var hela sanningen! Det känns som tortyr inför varje release, jag tänker alltid “Åh, är det någon som kommer att tycka om det?”. Det kändes inte riktigt så inför detta släpp, men sedan när singeln släpptes var det lite mer panikartade känslor! Jag började kolla igenom kommentarsfält för se vad folk sa men efter det var det lite melankoliskt igen.

Är det inte en dålig idé att läsa kommentarer om sig själv?
– Jag får en egoboost när jag läser allt folk skriver. Jag skriver musik med andra personer i åtanke men jag brukar även tänka på hur de tar emot min musik live. Det känns som att många artister säger att de inte bryr sig om vad folk säger om dem men jag tror att det är bra att ta in vad andra tycker om ens musik. Det är en bra indikation på vad som funkar och inte.

När du läser kommentarer om din musik, är du inte nervös att läsa kommentarerna på en låt som Lottery som är så personlig?
– Jag har inte fått så negativa kommentarer än och jag längtar verkligen inte efter den dagen som de kommer. Jag tror inte att jag kommer att kunna hantera det så bra! Personer som säger något som kan tolkas som lite negativt om min musik kanske inte behöver fortsätta lyssna på den, det är ju inte riktigt riktat till dem. Men jag tar på allt trä som finns för att jag ska slippa elaka kommentarer och det verkar ha fungerat hittills eftersom att jag har sluppit dem.

Du har sagt i en intervju att du har anteckningsblock fulla med ideér, vad ska du göra med dem?

– Ja, jag har tre eller fyra skrivböcker med ideér som ligger och väntar. Eftersom jag utgår ifrån teman använder jag mig av tankekartor när jag skriver, gör jag bubblor med meningar eller ord som jag har skrivit ned på min telefon. Det är en låt som kommer ut snart som heter Seventeen som har hängt med länge och den handlar om att få sitt hjärta krossat som 17-åring.

Det känns som att du gillar att planera din skrivprocess?

– Ja, det känns som att jag har hittat någon slags mix mellan spontanitet och planering. Idéerna och ackorden är väldigt spontana, jag tror att en måste låta idéerna komma naturligt också men samtidigt så måste man ibland tvinga sig själv till att skriva. Man kan inte sitta och vänta på att idéerna ska komma till en. Dolly Parton sa att man måste vara på plats när låten kommer till en. Det blir lite som att man måste sitta där och vänta medan en skriver en massa dåliga låtar. Jag håller med om att det är viktigt att skriva dåliga låtar. Jag tycker att det känns som att jag ibland har skrivit 20 dåliga låtar för att komma fram till en bra låt. Jag är i den fasen nu där jag torterar mig själv genom att skriva minst en låt om dagen. Du måste pusha dig själv, det är då de magiska låtarna kommer.

Tycker du att det är svårt att skriva från egna erfarenheter?

– Ja, det är det! Jag är inte så gammal så det känns som att jag har ett begränsat antal erfarenheter. Jag brukar använda mig av berättelser och det är också därför jag gillar countrymusik så mycket. De handlar väldigt tydliga omhändelser som ”du var otrogen mot mig”. Det var någon som sa att man kan skriva fyra låtar: du älskar mig, du hatar mig, du var otrogen mot mig och något mer som jag inte kommer ihåg. Jag gillar att bygga små skeenden i mitt huvud. Typ som i Cathedral eller Good Woman som handlar om att den man är kär i väljer någon annan.

Är det orimligt att önska att någon skulle krossa ens hjärta för att ha något att skriva om?

– Haha, ja kanske! Jag är i en ny relation nu och det känns som att om det skulle ta slut skulle jag såklart bli jätteledsen men det skulle också ge mig massor av nya saker att skriva om…

”Min stil och min musik är väldigt jag, därför tror jag att jag aldrig har känt att jag har varit tvungen att kopiera någon annan.”

Jag tittade på din Spotifylista “Up to Now…” där du har artister som Stevie Nicks, vem inspireras du av?
– Jag har alltid sagt att bland det som är viktigt för mig är att lära mig av det förgångna. Man måste ha kunskap om vad som har hänt för att kunna skapa något nytt. Jag har lagt ner väldigt mycket tid på att gå igenom äldre musik för att skapa en bild av hur det lät då och vad jag kan ta med mig in i min musik.

Är det någon speciell artist som hämtar inspiration från?
– Alanis Morrisette är en artist med väldigt tydliga låtar som till exempel Pill. Jag har försökt att återskapa hennes lite bitchiga framtoning för hon är verkligen en stark feministisk förebild för mig. Hon porträtterar min bild av en stark kvinna. Jag får väldigt mycket erfarenhet av att lyssna på olika typer av låtar, jag får inspiration som inte nödvändigtvis behöver vara medveten men som ändå ligger någonstans i bakhuvudet när jag sedan skriver min musik.

Tycker du inte att det är svårt att inspirerad av till exempel Alanis Morrisette utan att rakt av kopiera hennes musik?
– Jag tror att det till stor del handlar om hur jag tar emot låten. Hon har skrivit den utifrån sina erfarenheter och det är ganska otroligt att jag skulle ha exakt samma erfarenheter som henne. Därför kan jag inte kopiera henne helt, jag är inte Alanis Morrisette. Min stil och min musik är väldigt jag, därför tror jag att jag aldrig har känt att jag har varit tvungen att kopiera någon annan. Jag kan få inspiration från andra men jag försöker alltid att skriva låtarna på mitt egna vis. Jag kan dock bli väldigt inspirerad av att skriva låtar när jag hör en bra låt.

Nyligen publicerade du en cover av Dua Lipas låt New Rules, just den låten känns ganska långt ifrån din musk?
– Vi håller på med en Youtubeserie av låtar. Vi har gjort tre låtar akustiskt, bland annat en version av Lottery. Den andra låten var en cover som var lite äldre och sedan ville jag ha något som kändes mer modernt. Jag lyssnade på olika låtar och deras texter. I dag kan det ibland känns det som att texterna faller lite mellan stolarna, att det handlar mer om musiken än om texten. New Rules har en väldigt bra text och har en otroligt cool produktion bakom sig. Jag började spela den på gitarr och lekte lite med den. En natt var jag och min pojkvän uppe till två på natten och fibblade med min spanska gitarr. Vi  började spela New Rules. I början skrattade vi mest åt den absurda situationen av att vi spelade Dua Lipas låt på min spanska lilla gitarr sedan gick upp för oss att den faktiskt kunde bli något bra. Det känns som att vi har gjort en rätt ny grej av låten samtidigt som den har fått vara som den är.

Spännande kombination att blanda mer mainstream-pop och den musiken som du gör!
– Ja, det är verkligen precis som vi pratade om tidigare. Jag ville inte att det skulle bli en kopia av originalet. Jag ville lägga min ton på det hela.   

Du släppte videon till Lottery nyligen och den är verkligen fin! Hur kom det sig att du jobbade med Kate Moross på den?
– Jag började prata med Kate Moross medan jag höll på med mina covers och jag gillade hur de filmades. Jag ville göra något kul med videon till Lottery. Jag brukar se färger när jag hör låtar och låten i sig är väldigt energirik och behövde en ljus video. Jag gillar att spara färgglada bilder på Pinterest och jag började spara sådana för inspiration till videon. En av dem var en tunnel med ljus och vi gjorde ett liknande koncept till min video. Allt var i princip gjort under en dag. Hon är ett geni.

Det är en väldigt enkel video.
– Ja, vi pratade väldigt mycket om koncept och artisters första videos. Jag ville inte bli för indragen i ett koncept, typ att jag skulle ha en partner i videon där det skulle uppstå svårigheter. Som det brukar vara. Jag ville att det skulle vara enkelt, enda kravet var i princip att jag skulle vara med i videon.

 Hittills har du varit förband till till exempel Jake Bugg och Dotan, men du är också ute på en egen turné. Vad skulle du säga är skillnaden?
– Jag gör min första egna brittiska turné om några veckor. Det är väldigt annorlunda att göra sin egen turné och att vara förband till någon annan. På min egen turné är det bara jag. Som support är jag mer av en boxare. Det är som att jag går upp på scenen och ser det som en boxningsring. Det känns som att man får en typ “vi ska ta dem”-vibe med artisten man är support med. Det blir lite som en kul grej att vara support och mer nervöst att vara headline eftersom att folk oftast har betalt biljetter för att komma och se dig. Jag är väldigt exalterad. Det känns som att jag måste känna att det endast är kul, annars kommer jag att bli alldeles för nervös.

 Vad händer 2018?
– Vi har väldigt mycket resande att göra. Jag gör en turné i USA men jag ska även göra lite festivaler, både amerikanska och lite överallt. Det kommer att släppas ny musik också, massor av ny musik.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Press

Pin It on Pinterest

Share This