Jade Bird: ”Det är så kul att jobba med folk som tar mig lika seriöst som jag tar dem”

av | apr 21, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Med en fängslande stark sångförmåga och smittsam energi har Jade Bird tagit rockvärlden med storm. Hon turnerar aggressivt med sina välskrivna låtar och har därför hamnat på mångas listor över rockvärldens blivande stjärnor. Popmanis Jonas Hallén snackade med henne om att gräva i sin själ, hennes visuella projekt med Kate Moross – och The Sims.

Medan många personer i 20-årsåldern säkert har vuxit upp med rock från föräldragenerationen och sedan rört sig mot mer moderna genrer, har Jade Bird gjort en omvänd utveckling. Hennes föräldrar var aktiva inom 90-talets ravescen och lyssnade på mycket elektronisk dansmusik från den tiden.

– Jag upptäckte bluesmusik när jag var 12 eller 13 år och det öppnade dörrar i huvudet på mig. Jag gick igenom en slags metaforisk skivsamling av Cosby, Stills & Nash, Bob Dylan och Neil Young.

Hon gick från piano till gitarr och utvecklade i och med sitt bluesspelande sin sångförmåga. Resultatet av det är uppenbart för alla som hört Jade Bird sjunga.

”Som barn i en småstad blir du intalad att det inte kommer att hända dig.”

Hon anger att vara del av internetgenerationen som en anledning till att hon inte direkt tvivlat på att det är möjligt att leva på sin musik.

– Det jag tycker är intressant är att som barn i en småstad blir du intalad att det inte kommer att hända dig, att du bara kan glömma det eftersom det bara inte händer personer från småstäder. Jag avfärdade alltid det tankesättet för att jag tänkte ”varför inte?”.

Hennes mamma var väldigt stöttande och de flyttade till London ihop när Jade Bird var 16 år, för att se hur möjlig drömmen om att leva på musiken faktiskt var.

– Och nu är jag i Amerika! Jag tror nästan aldrig att du kan drömma för stort.

Texterna Jade Bird skriver är otroligt personliga och rörande, men utan att bli sentimentala. Hon visar stundvis snarare upp mer cyniska egenskaper, mest tydligt i Love Has All Been Done Before. Ja, ni hör ju på titeln. Men samtidigt som låtarna är emotionella, om det så är ilska, kärlek eller avund, har de alltid, med sina väl valda formuleringar, en målande förmåga.

Håller du någonsin tillbaka på detaljer i låtskrivarprocessen? Är du någonsin rädd att texterna ska bli för personliga?
– Jag tror att mitt undermedvetna skriver det ändå. Det är väldigt svårt för mig att inte vara ärlig, för jag tar en ära i att vara det. Jag är lite av en ängslig person så att ljuga skulle bara göra mig väldigt obekväm.

Hon säger också att låtarna verkligen måste innehålla någonting som är betydelsefullt för henne personligen.

– Det svåra är när du skriver om någon som inte är relevant i ditt liv längre och du måste gräva djupt för att ta upp de känslorna till ytan igen. Du får tillgång till dina demoner om och om igen.

Som exempel refererar hon till en textrad i Lucy Dacus låt Nightshift, som handlar om att tillskriva sina låtars budskap till någon ny för att kunna undvika smärtsamma associationer till personen låten handlade om när en skrev den.

”Du måste verkligen
leta i djupet av din själ.”

Jade Bird säger att även om det ibland är svårt att skriva ny musik och utmana sin kreativitet så hade hon inte varit en intressant artist om det bara var lätt att skriva nytt material hela tiden.

– Du måste verkligen leta i djupet av din själ då och då för att förstå de djupare delarna av dig själv. Det är en resa som är inom dig som artist. Om allting kom enkelt hela tiden så skulle jag nog ifrågasätta vad det är du skriver om. Men man måste skriva mycket skräp för att få fram de bra grejerna också. Det är så du hittar din röst.

Hon säger också att hennes låtskrivande har utvecklats i snabb takt sedan sin första EP Something American.

– Det var två år sedan jag skrev Something American och jag har levt mer sedan dess så det finns så mycket mer att skriva om. Jag har mognat och utvecklats väldigt mycket, både musikaliskt och som låtskrivare.

I framtiden vill Jade Bird utforska en mer improviserande stil av rock. Hon nämner Sonic Youth, Yak och Pavement som influenser som lär bli aktuella i framtiden.

– Jag älskar utforskandet de håller på med på scen. Det känns väldigt spontant. Den spontaniteten är någonting jag skulle vilja få med på nästa skiva, om det så är i text eller musik.

Under hela kampanjen för den kommande självbetitlade debutplattan har Jade Bird samarbetat med den visuella konstnären Kate Moross.

– Kate är fantastisk på så många sätt. Hon tog sig tiden att ta reda på vem jag är och såg till att jag hade hundra procent inflytande på vad som hände oss emellan. Hon har en fantastisk vision och bryr sig väldigt mycket om projektet. Jag älskade inriktningen på videorna vi gjorde och litade på henne helhjärtat. Jag beundrar verkligen hennes estetik och tycker att hon är ett sant geni.

Undantaget är de två senaste musikvideorna, My Motto och I Get No Joy, som regisserats av brittiska filmskaparen Jamie Thraves.

– Jag beundrade hans tidigare verk och nu ville jag utvidga mina två kommande videor till ett narrativ så vi hörde av oss och han sa han ja! Det är så kul att jobba med folk som tar mig lika seriöst som jag tar dem.

”Jag vill turnera resten av livet.”

Jade Bird skulle för första gången besöka Sverige under Daze Days i Stockholm tidigare i år, men istället tog hon chansen att vika av till USA och göra en längre turné. För att vara ute på turné är ingenting hon har någonting emot, så länge hon får spela bra musik. Det är någonting hon tidigare tillskrivit att hon flyttade och reste runt mycket under sin uppväxt.

– Jag vill turnera resten av livet, men jag vill göra det med material som verkligen representerar mig.

Det råder ingen tvekan om att hon verkligen har fått en bra start. Och hur hon kopplar av under turnélivet ibland? The Sims.

– Vi har ett pågående förhållande, som jag hoppas håller sig långt och hälsosamt!

 

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf:
Press

Pin It on Pinterest

Share This