ishi vu: “Jag är lite idealistisk när det kommer till musiken“

av | Jun 21, 2017 | Intervjuer

För inte så länge sedan släppte ishi vu sin EP Drömhus via Studio Barnhus och nog är det många som har låtit sig uppslukas av ishi vus verk oavsett om de har hörts på klubbdansgolv, i gryningsskogar eller i hörlurarna på bussen. Läs om vad Drömhus egentligen innebär, om en magisk kväll i London och om storslagna sommarplaner.

Du har hållit på med musik ganska länge, vad var det som fick dig att börja vilja skapa musik från första början?
–  Jag har alltid flytt till musiken så fort jag fått chansen. Jag satt och sjöng mitt under lektioner, även på matten och så vidare i lågstadiet, typ varje lektion. Till slut tror jag alla hade vant sig vid det, vissa hakade på ibland. Sedan gick jag och freestylade på vägen hem. Allting var jävligt tvångsmässigt, vet inte om det var en coping-mekanism eller vad men jag höll alltid på så med allt runt mig. Jag hade inte råd med så mycket instrument när jag var liten, men i gymnasiet kunde jag börja producera med datorn, och då var jag där.

Har det ändrats hur du ser på själva skapandet nu jämfört med när du började?
– I början var jag hejdlöst lustdriven och utforskande. Jag tror egentligen att den största utmaningen som artist är att behålla alla de där dygderna samtidigt som man rör sig framåt. Men jag skapar fortfarande essentially för mig själv, kärnan är den samma.

Berätta om ett musikupplevelse som har gjort ett starkt intryck på dig.
– Jag kicka nyligen bussen ner till Borås med några kompisar för att se trummor och orgel. Jag är verkligen Bo Hansson forever och så vidare, så att detta finns är otroligt stort för mig just nu.

För inte så länge sedan släppte du din EP Drömhus, berätta vad Drömhus betyder för dig.
Drömhus är ett psykologiskt space eller tillstånd som är lite fördunklat av känslor, alltså ett för stort känsloflöde så att man nästan blir lite avdomnad av det. Själva Drömhus rent specifikt är ett space där man nästan kan gömma sig lite bland de känslorna.

När jag lyssnade på Drömhus tänkte jag på just det drömska och den nästintill meditativa känslan som stundtals infinner sig när en lyssnar på spåren, har du någon tanke kring det?
– Ja, hela grejen handlar ju om att inte vara i nuet och den skärpta verkligheten utan att vara fråndragen. Kanske något mellantillstånd av att vara vaken och skarp och i ett drömtillstånd.

Hur gick det till när du valde ut de låtar som är med på EP:n? Alla låtar känns väldigt noga utvalda och sammanhängande men samtidigt självständiga.
– De är skapade utifrån drömhuskänslorna, inget är fake, allt är bara ett försök att fånga det jag känt.

Du har ju släppt i lite olika former och via lite olika bolag, men Drömhus har släppts väldigt samlat och blivit lyft via Studio Barnhus och blivit ganska så uppmärksammat, hur känns det att folk har koll på det du gör?
– Det ingiver hopp om en framtid där närhet finns. Att få kärlek är det bästa som finns. Jag är lite idealistisk när det kommer till musiken. Det går att lägga ett visst ansvar där, som i alla relationer. Och det hade varit fruktansvärt om ingen lyssnade ju. Fy fan.

Du har spelat på klubbar runtom i hela världen, vad är skillnaden mellan att spela på Yaki-Da i Göteborg jämfört med i Berlin eller USA?
– Det är inte så stor skillnad egentligen. Men det är lite olika premisser beroende på varför folk är motiverade att vara där. Ett spirituellt förhållande där det du ger du får tillbaks. Det märks av och folk är vanligen mer engagerade i musiken och/eller drogade utomlands i typ Berlin eller på svartklubb, vilket har en odisputabelt positiv inverkan på stämningen.

När en är ute och spelar på klubbar får en uppleva en rejäl dos av nattlivet, berätta om en riktigt bra utekväll.
– Efter jag spelat på NTS Radio och Dalston Roof park i London i somras och jag gick barfota med Nino på väg hem sent, och råkade hitta in på en oklar bar. Glädje uppstår när han i kassan visar att det finns ital food. Vi tjötade lite och blicken föll mot bortre delen av rummet där en liten trappa ledde upp mot en öppen dörröppning som såg mystiskt inbjudande. Vi gick dit. Rummet såg ut som en babylonsk innergård, marockanska väggsoffor som var totalt sönderrökta med hål överallt, men ändå ganska fint med pelarverk och kakel. Två karaktärer här inne: en gigantisk brittisk huligan med rakat huvud och en pytteliten dubaier med C.R. Flamenco-tröja på sig. Det fanns ett avstängt minivattenfall där inne.  Jag låser ögon med huliganen och säger typ “greetings” och jag och Nino stannar där inne i säkert en timme minst och snackar spiritualitet och världskonspirationer med huliganmannen främst. Den andre satt mest med shishan och höll tyst. Sedan tog vi vår mat och gick hem. Det var fan rätt segt på flyget morgonen efter, men värt det.

Vad ska du hitta på i sommar och i var kommer vi kunna se dig spela?
–  Farb-fernseher i Berlin 17 juni. Fee Fi Fo Fum i mitten av juli. Into the Factory 10 augusti. Lite andra strödatum i Stockholm som jag inte har koll på, och i Göteborg har vi snart lite andra sommarfester, håll öronen öppna! 

Författare och fotograf:
Amanda Båmstedt

Pin It on Pinterest

Share This