Iron & Wine: ”Det känns som att en konsert består av tjugo små pjäser”

av | Jan 18, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Bakom artistnamnet Iron & Wine döljer sig artisten Sam Beam som sedan hans debutalbum The Creek Drank the Cradle har blivit närmast en ikon inom sin genre. Han turnerat just nu runt i Europa och ikväll spelar han på Nalen i Stockholm. Vi passade bland annat på att prata med honom om hans senaste album och varför samarbeten med andra artister har blivit viktigt för honom.

Det är nästan fem år sedan du släppte ditt senaste album Ghost on Ghost , hur kommer det sig att det senaste albumet fick vänta?
– Jag har varit ganska upptagen mellan albumen. Jag spelade in ett album med Ben Bridwell som innehöll ett gäng covers som vi turnerade med. Jag hann även med att spela in en skiva med Jesca Hoop. Tiden bara gick och det tog länge att liksom hitta tiden till att spela in detta album, men det har varit otroligt roligt att få spela nya låtar med ett helt nytt band.

Hur kommer det sig att du spelade in albumet med ett nytt band?
– Jag gör så ganska mycket. Iron & Wine har bara en permanent medlem och det är jag. Det gör att jag får mycket frihet till att spela med andra människor och få andra människor att bli en del av detta projekt. Jag gillar att jobba med människor som inspirerar mig och jag lär mig otroligt mycket av att jobba med andra; säkert mer än vad de lär sig av att samarbeta med mig.

Kändes det någonsin svårt att ta in nya medlemmar i din skrivande- och inspelningsprocess?
– Det var faktiskt ganska lätt. Sebastian och Teddy, som är med på turnen nu, var med på inspelningen av skivan och har varit med på flera av min turneér. Eliza och Beth som är med nu är nya medlemmar för oss men det har gått jättebra. Jag gillar att möta nya människor.

Skulle du säga att du har förändrat sättet du skriver låtar på och ditt sound på på Beast Epic jämfört med Ghost on Ghost?
–  Det är intressant. Jag känner att olika låtar har olika innebörd beroende på vilken tidpunkt i livet som jag befinner mig i. Men även vilka typer av erfarenheter som jag har skrivit om i låten och vad som berör mig för tillfället. Det känns som att innebörden av låtarna förändras under åren men samtidigt finns det vissa gemensamma nämnare i låtarna som hänger med genom alla min skivor. Att spela en låt med ett nytt band ger också en slags nystart till låten. Det gör det lite mer intressant för mig också. 

Tycker du att det är svårt att sjunga gamla låtar som du kanske inte relaterar till på samma sätt längre?
Det är definitivt en skillnad. Det känns ibland som att det går att efterlikna vid en konstnär som målar en bild. Konstnären kan måla en tavla och sedan lämna den, en artist måste återuppleva sina låtar om och om igen. Det är klart att det har funnits ögonblick som jag har zonat ut lite under vissa låtar och kanske inte haft samma kontakt med vissa låtar under perioder. Låtar kommer ofta tillbaka till en och hittar sätt att beröra en på. Låtar är märkliga på det sättet. Jag känner definitivt annorlunda gentemot det gamla materialet om en jämför med det nya. Det är egentligen det som är det roliga med att sjunga låtarna live. Jag brukar jämföra det med en teater. Det känns som att en konsert består av 20 olika små pjäser. Det är väldigt komplicerat haha!.

Du har släppt flertalet albumet och även EP:s, har du någonsin känt att du har saknat inspiration?
Jag har nog aldrig haft problem med att känna mig oinspirerad, snarare tvärtom –vilket är ett lyxproblem. Jag har otroligt mycket kreativ energi och det känns som att jag håller mig inspirerad genom att jobba med andra musiker också.

”Att dela med mig av personliga tankar i mitt jobb rör mig inte lika mycket längre”

Är det någon speciell musiker som du har jobbat med som har inspirerat eller lämnat efter sig ett lite extra stort intryck?
– Egentligen skulle jag nog säga alla som jag har jobbat med. Jag började samarbeta med andra musiker tidigt och ända sedan dess har jag gång på gång insett hur mycket en utvecklas genom att samarbeta med andra. Nyligen gjorde jag skiva med Jesca Hoop där jag lärde mig otroligt mycket om att dela med mig av mitt låtskrivande med andra. I och med det samarbetet har jag blivit mycket mer öppen för överraskningar i mitt låtskrivande istället för den konstanta strävan efter att styra och forma musiken som jag spelar in.

– Mitt låtskrivande har börjat handla om att låta musiken styra och istället se vart den landar. Det känns inte som att det har spelat någon roll ifall det har varit enskilda musiker som har kommit in för att spela med mig under en session eller musiker som har följt med på turneer. Allt handlar om vad jag själv kan ge som artist och uppskatta vad andra har att ge mig. Det sitter i den energin och tankesätt som en tar med sig in i varje nytt projekt.

Hur känns det att behöva öppna upp sig på nytt i och med varje nytt samarbete som du gör?
– Jag tror att det alltid är svårt men det beror på. Det har väldigt mycket med tur att göra. Det blir också lättare och lättare med tiden. Tidigare var jag väldigt bestämt angående det sätt som jag ville framföra mig själv när jag jobbade med andra. Nu är jag betydligt mer intresserad av vad den andra personen kan ge projektet. Att dela med mig av personliga tankar i mitt jobb rör mig inte lika mycket längre. Jag kan själv välja hur mycket som jag vill dela med mig av en i en låt men jag går aldrig in för att blotta hela mig i mina låtar. Om en låt eller en viss text behöver något extra kan jag till exempel låna från andras erfarenheter eller hitta på något. Mina låtar är ofta en stor mix av saker som har hänt och saker som är påhittade.

Jag får anta att dina lyssnare inte vet ifall låtarna är baserade på riktiga historier eller påhittade berättelser…?
– Nej, precis! Och skulle de fråga, skulle jag aldrig berätta sanningen (skratt).

Ska jag vara ärlig så upptäckte jag dig i och med låten Flightless Bird, American Mouth till soundtracket till filmen Twilight (2008), får du höra det ofta?
– Ja, självklart! Det var otroligt stort för mig! Det var en välsignelse för mig att få uppmärksamhet från en helt ny publik. Det kändes aldrig som att min låt skulle bli en sådan stor del av filmen, det var mer upp till Kristen Stewart och de andra skådespelarna att få fram känslan i filmen. Men jag fick höra att de spelade min låt mellan tagningarna för att komma i rätt stämning inför en av de sista scenen och det fick mig verkligen att känna mig otroligt lycklig över att få vara en del av det.

När jag har tittat på dina musikvideos känns det som att den gemensamma nämnaren är det enkla. Det känns som att koncepten i dina videos är enkla samtidigt som de ofta är otroligt vackra. Hur jobbar du fram ideén bakom dem?
– Det är väldigt olika beroende på video. Jag är alltid del av inspelningen på något sätt men det är så olika. Jag brukar försöka hitta låtens kärna och utgå ifrån det för att försöka göra videons handling runt det kärnämnet samtidigt som jag alltid jobbar för att det inte ska bli för övertydligt. Det är viktigt att hitta något som vi kan utveckla visuellt och kanske även metaforer som vi kan jobba utifrån. Jag gillar verkligen det enkla. Det finns aldrig nog med tid som en vill ha under arbetet av en video och då blir det väldigt viktigt att hitta det som är enkelt men ändå snyggt visuellt.

Är det viktigt för dig att jobba nära regissören eller låter du dem få mycket kreativ frihet?
– Vissa av dem som jag har arbetat med har bara fått ideér från mig gällande mina tankar om låten vilket har resulterat i att jag har fått en färdig video vid nästa möte. Vissa som jag har jobbat med har fått koncept som jag har arbetat fram men ofta har jag även varit med och gått igenom scener efter scener vartefter vi har spelat in. Uppbyggnaden av arbetet beror på väldigt många olika aspekter. Jag gillar dock det väldigt mycket. Jag kommer från en filmbakgrund och har alltid uppskattat att vara en del av inspelningarna av mina videos.   

I dag spelar du i Stockholm och på lördag besöker du Göteborg, är du laddad?
– Det ska bli jättekul! Jag har spelat i både Göteborg och Stockholm flera gånger. I början av min karriär besökte jag Skandinavien en hel del men det blev mindre och mindre ju mer mitt band växte. Det är jättekul att vara tillbaka igen, det är alltid kul att spela inför den svenska publiken för de är alltid så gulliga och stöttande.

Och du har svenska Pale Honey som förband?
– Ja, de är väldigt duktiga! Jag lyssnade en hel del på deras musik och när vi kom i kontakt med dem via deras skivbolag tackade de ja till att vara vårt förband vilket är jättekul!

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Kim Black, Press

Pin It on Pinterest

Share This