Av tre bröder var Anders Ljunggren minst intresserad av musik. Som ung spelade han klarinett mest för att det gick bra. Först när han bildade jazzpopduon Trummor & Orgel tillsammans med brodern Staffan tog musicerandet fart på riktigt. Tio år senare är duon aktuell med nya skivan Departure/Arrival.

TrummorOrgel-photo-Daniel-Olsen-03_1200

Syskonen Anders och Staffan Ljunggren utgör Trummor & Orgel. Foto: Daniel Olsén

Egentligen är det Anders Ljunggrens mammas fel att han började spela klarinett som nioåring. Hon tyckte helt enkelt att instrumentet passade yngste sonen, så då fick det bli det. Och klarinett spelade han – i elva år.

I andra änden av telefonluren skrattar Anders åt minnet. Han och brodern Staffan Ljunggren, som tillsammans är instrumentala popduon Trummor & Orgel, har nyligen släppt senaste fullängdaren Departure/Arrival. Att orgelspelande Anders skulle bilda band hade han inte en tanke på när han som ung spelade klassisk musik på klarinett. Av tre bröder var han minst intresserad av musik. Äldsta brodern Ola var syntare och Staffan hårdrockare. Anders var varken eller, så när han blev osams med ena brodern tog han efter den andre.

– Det var egentligen så allt började, säger Anders med nostalgisk värme i rösten. Det var Staffan och Ola som hade band i gymnasiet, men jag höll inte på med något sådant. Jag spelade klarinett mest för att det gick bra. Det var egentligen efter gymnasiet som jag för första gången kände att jag fick ett eget intresse och kunde välja något annat än klassisk musik.

Staffan tyckte att Anders skulle börja spela elbas. Sedan bytte Anders till orgel och bröderna började spela klassisk 60-talspop med sång. När gitarristen hoppade av var det bara trummorna och orgeln kvar. Istället för 60-talspop hämtade bröderna inspiration från jazzrock och psykedelika. Sedan gick det rätt fort. Efter att ha spelat in en demo våren 2005 tog det knappt fyra månader innan Trummor & Orgel hade skivkontrakt.

– Vissa band är otroligt mer samrepade än vad vi var då och har kanske varit ute på vägarna och spelat i fyra år, menar Anders. Vi hade ett enormt flyt att Fredrik Ekander på Cosmos Records fick tag i vår demo, tyckte vi lät coola och gav oss ett skivkontrakt.

Från början hade Trummor & Orgel ambitionen att göra jazz av rockmusik. Bröderna kommer ursprungligen från poprockhållet. I jämförelse med jazzmusiker, som enligt Anders oftast har långa musikutbildningar bakom sig, kom han och Staffan i det sammanhanget som outbildade musiker.

– På 60-talet försökte skolade jazzmusiker spela rock, man hör att de har svänget men försöker att spela tufft, förklarar Anders. Den kombinationen är väldigt snygg. Man idiotslår inte på trummorna, utan har en naturlig teknik och ett naturligt sväng. Vi försökte komma åt jazzigheten i groovet utan att själva vara superskolade musiker.

Allt eftersom åren gått har duon rört sig åt ett mer poppigare sound. Anders kallar nya skivan Departure/Arrival för instrumental popmusik och består av en blandning av det bröderna brukade lyssna på som unga och sådant de lyssnar på idag. Från uppväxtårens The Cure, Stone Roses och Manchesterpop till moderna band som Cinema Club, Phoenix och MGMT.

– Egentligen är vår utveckling inte så konstig, vi har befunnit oss i en popvärld och influerats av popmusik, menar Anders. Det har kommit ganska naturligt.

Samtidigt menar han att ”retrogrejen” alltid kommer finnas med på något sätt i Trummor & Orgels musik. Även fast bröderna skriver sina låtar med tydligt uppstyrda vers- och refrängdelar – fast instrumentala sådana – menar Anders att popmusik fortfarande kan kännas stram och regeltyngd. Det påminner honom om hur den klassiska musikens konventioner kändes när han fortfarande sysslade med det.

– Jag tror att vi aldrig kommer kunna spela perfekt och rak pop, säger han. Så som vi spelar finns det alltid en form av jazzighet bakom, ett sväng som vi alltid kommer vilja förmedla.

Pin It on Pinterest

Share This