[ingenting] släppte sitt senaste album #STXLM i slutet av 2018 och nu ger de sig ut på en omfattande turné. Vi har pratat med Christopher Sander om varför han har gjort fjolårets mästerverk och hur han håller sig inom den klassiska popramen. 

#STXLM är ert första albumet sedan 2009, hur känns det att albumet är släppt?
– Amazing, för vi blev klara och albumet låter fantastiskt, och precis som vi ville. Vi har gjort ett mästerverk, årets bästa svenska skiva, och jag hör bara folk som älskar den, hur skulle vi inte kunna vara nöjda!

Skivan är delvis producerad av Jari Haapalainen i Berlin, hur kom ni i kontakt med honom?
– Vi har haft kontakt med Jari dagligen i tio års tid, ända sedan arbetet med Tomhet, idel tomhet. Han är vår finaste vän och inspiratör. Vi brukar prata veganism, klimatet och olika ljusglimtar i detta nyliberala beckmörker.

Hur har det samarbetet påverkat skivan?
– Det samarbetet ÄR skivan. Halva grejen för oss var att få honom att tänja på sina gränser och visa folk ännu mer av sitt geni. Det hade varit helt ointressant att göra ett album utan Jari, han förstår att engagera sig med samma passion som artisten, det är mer än ett jobb.

Fanns det någon speciell tanke bakom albumet?
– Vi ville göra en intressant och annorlunda popskiva, som ingen kan säga att de har hört den förut.

”Vi gör popmusik, inte DN-krönikor.”

Texterna känns väldigt personliga, hur var det att arbeta fram texterna till albumet? Var det svårt att veta vad ni ville få sagt?
– Vi skriver från hjärtat, existentiellt, och orden är ju sanna, men fokus är på rytm och vokaler. Vi gör popmusik, inte DN-krönikor, då finns det andra att lyssna på… Men livet är hårt, för många, och det sticker vi ju inte under stol med.

Vart känns det som att ni är idag musikaliskt?
– Vi försöker göra sånt som intresserar oss, utifrån de knappa resurser vi har. Sen är det väl så att det är det sociala som styr mycket, alltså de som engagerar sig i projektet är de som formar ljudbilden. Men vi söker ju alltid nåt nytt, även om det är både subtilt och inom ramen för rätt klassisk typ av popmusik.

Kändes det svårt att veta åt vilket håll ni ville gå med detta album? 
– Vi vill alltid vara i rörelse, utforska, leka, fördjupa. Det är smärtsamt, men vad är annars meningen?

Hur kommer det sig att Gyllene tiders låt Billy smög sig in på albumet?
– Vi har älskat den låten sen vi var barn. Den passar oss och kändes som en bra idé.

I vinter åker ni på turné, hur känns det?
– Deprimerande. Sverige är på väg åt helvete. Identitetspolitiken, integrationskrisen och nyliberalismen kommer deprimera oss till döds eller framkalla inbördeskrig. Så det känns som att resa runt i ett avlångt Pompeji. Men det känns ju underbart att det fortfarande finns nåra hundra som gillar bra musik.

 

Författare:
Emma Isberg, skribent och redaktör

Fotografi:
Press

Pin It on Pinterest

Share This