I Break Horses: “Jag hade en enorm längtan efter ett lugn”

av | maj 7, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

I Break Horses är tillbaka med sitt nya album Warnings. Vi har bytt några ord med Maria Lindén från musikduon, och pratat om bland annat film, musikformat och samhällsvarningar.

I Break Horses är äntligen tillbaka. Sedan debutalbumet Hearts (2012) har I Break Horses, duon Maria Lindén och Fredrik Balck, hyllats av en internationell kritikerkår och turnerat med bland annat M83 och Sigur Rós. Men efter deras senaste albumsläpp, Chiaroscuro (2014), blev det tyst i etern. Sex år senare är I Break Horses tillbaka med albumet Warnings, en pulserande och filmisk platta som rör sig mellan synthpop och darkwave.

Att det tog ett tag för skivan att ro i land verkar ha berott på att processen har kantats av utmaningar och otur som svårigheter med att hitta rätt samarbeten, till att en hårddisk med två års arbete kraschade vilket gjorde att Lindén fick börja om från början. Processen liknar en Fenix livscykel där albumet har dött, för att därefter återuppstå i delvis ny form.

– Jag behövde väl ett break, jag hade det typiska “writer’s block”. Jag hade liksom inte något att komma med efter förra skivan och var egentligen mer inne på att göra en instrumental skiva, filmmusik, som jag alltid drömt om att jag göra. Jag började skriva instrumentalt men så blev jag ändå sugen på text och sång, säger Lindén.

Där någonstans, när text och sång blev ett bärande element, insåg Lindén att det skulle bli en I Break Horses-skiva. Hon hade tidigt en tydlig bild av att hela albumet skulle kännas som små, fast långa varningssignaler.

– Albumtiteln relaterar till att man lever i en väldigt alarmistisk tid. Speciellt nu, det känns väl mer så än någonsin. På skivan blev det sedan snarare så att varje låt är en slags varningssignal om att något inte står helt rätt till. Det är väldigt subtilt, men det är så jag tänker på tiden och hur skivan är för mig. Sedan gillar jag när lyssnarna gör sin egen tolkning, berättar Lindén.

Vad varningarna handlar om varierar, exempelvis handlar Death Engine om bland annat hur psykisk ohälsa och självmord är vanligt förekommande bland “generation Z”. Tematiken märks inte minst på det instrumentala spåret Den lilla påsen av lycka, som innehåller en sampling från en dokumentär. Den handlar om sökandet efter lycka genom de substanser som finns i den “lilla påsen”. Lindén tyckte att den passade bra till ett ganska sorglig stråk.

– Det är en låt som är dedikerad till alla sköra människor som önskar att livet hade tett sig annorlunda än vad det blev, berättar hon.

Warnings låter annars väldigt filmiskt med pulserande och vackra ljudlandskap. Under inspelningsprocessen ska Lindén ha tittat på några av hennes favoritfilmer för att därefter ha gjort soundtrack till olika scener. Arbetssättet med film och musikskapande blev också ett sätt för henne att komma igång med låtskrivandet.

– Det var väl ett sätt för mig att komma ur min blockad, jag hade ingen inspiration alls. Då tänkte jag att jag drar på mina favoritfilmer på “mute” och gör mitt eget soundtrack till dem; det funkade väldigt bra för att få tillbaka inspirationen. Det är tips till andra som fastnar i sitt skrivande, haha. Hur skivan låter har jättemycket med det att göra tror jag, det var ganska mörka filmer som rullade, berättar Lindén.

Några av de filmer som hon inspirerats av var Timing, The Sun in a Net, 3 Women och Pastoral: To Die in the Country, som Lindén också rekommenderar såhär i stillasittande karantäntiden (“det är några av mina absoluta favoriter som jag tycker att man borde kolla in”.) Tillsammans med den filmiska känslan är också en sorts långsamhet knuten till albumet där exempelvis det inledande spåret, Turn, är nio minuter långt. Mer än långsamhet per se verkar det snarare handla om en vilja att gå emot dagens ofta korta och effektiva låtformat.

– Jag hade en enorm längtan efter ett lugn för att världen kändes så kaotisk. […] Jag ville ha något som gav lugn, att man kunde transporteras bort ett tag som till en annan värld. Det kändes viktigt för mig att göra det. I första hand har jag skapat skivan för min egen del, så är det. Sedan tror jag att man får mest av skivan om man lyssnar från början till slut, men jag förstår om man inte orkar det, berättar Lindén.

Lindén berättar att det också var att viktigt att låtarna fick ta den tid de ville och att hon inte gick in och peta i dem för mycket eller gjorde dem kortare eftersom “tillslut får ju låtarna sina egna liv”. En delad syn på låtstruktur och ljud fann hon också hos producenten Chris Coady, som tidigare har producerat och mixat ljud för bland annat Beach House. Lindén hade innan dess rest till England för att mixa albumet, men det blev ingen fullträff. Hon fick slänga allt jobb och börja om. Tillslut fann hon Chris Coady och de båda klaffade direkt. Trots att de satt på varsitt håll – i USA och i Sverige – så mixade de tillsammans genom Skype.

Warnings är Maria Lindéns tredje album och när jag frågar om hur hon ser tillbaka på sitt skapande, ger hon ett brutalt ärligt svar: “jag har nog inte lärt mig någonting”. Att gå tillbaka och lyssna på sina tidiga alster är inte något som lockar, utan musikskapandet måste vara lustfyllt, menar Lindén. Även om hon önskar att hon skulle kunna lära sig att släppa saker tidigare (“kanske till nästa skiva”), så är det viktigaste att förnya sig och inte blicka bakåt.

Warnings har i alla fall ännu inte hunnit bli tröttsamt: “jag har inte hunnit få ångest av den än” säger Lindén och skrattar till. Hon sparar istället på albumet för att få en nykärlek till det när det blir dags, och möjligt, att spela live. Den åttonde maj släpps I Break Horses nya album, mitt i en rätt märklig samtid med en rådande epidemi där just live-spelningar är omöjliga att genomföra. Under samtalet återkommer vi ständigt till den rådande situationen i samhället och Lindén bekräftar att det känns en aning märkligt att släppa ett album mitt under en pandemi.

–  Det jag gör nu för att hålla mig någorlunda sane [sic] är att jag går till min lilla studio varje dag och jobbar och fortsätter att skriva. Det är det enda bra för min del.

Samtidigt är det kanske särskilt viktigt just nu med musik någonting gemenskapsfrämjande inflikar jag, och Lindén instämmer med att det är särskilt viktigt med samarbete nu och att det trots allt kan bli något fint, även om vi befinner oss bland sjok av orosmoln.

–  Jag har blivit kontaktad av flera producenter, låtskrivare och artister om samarbeten för att folk sitter och söker gemenskap och man peppar varandra. Det finns en stor kärlek och gemenskap emellan artister som är något väldigt vackert som har kommit ur det här. Förhoppningsvis så skickar man filer fram och tillbaka och samarbetar med nya människor, på ett nytt sätt, och peppar varandra. Det är väl det enda sättet att hantera det här på, så att man kan göra något vackert av den här tiden.

Författare: Saskia Rubensson, Redaktör
Foto: Fredrick Balck

Pin It on Pinterest

Share This