Hundmänniska: ”Det måste gå på ett annat sätt”

av | Feb 28, 2017 | Intervjuer, Läsvärt, Okategoriserade

Efter att ha tagit en paus med bandet Tiger Bells har sångerskan och låtskivaren Lovisa Thurfjäll dragit igång soloprojektet Hundmänniska med ett debutalbum som släpps den första mars. Popmani träffade henne över en kopp kaffe i Malmö för att diskutera albumsläpp, ensamhet och vilken merchandise som är den bästa.

Efter att ha spelat med samma personer sedan hon var 13 år gammal kände Lovisa Thurfjäll att det var dags att göra något annat. Hon började skriva låtar på svenska, som inte riktigt passade in hos Tiger Bells, och snart insåg hon själv att hon nått en punkt då det inte längre gick att blunda för vad som höll på att hända.

– Att spela i band är verkligen det bästa som finns, men det är också bland det jobbigaste som finns. Det är som att du har en relation mer tre andra personer, samtidigt som ni har en bäbis tillsammans som ni inte riktigt vet hur ni ska uppfostra för att alla tycker olika, förklarar Lovisa.

Det finns en frihet i ensamheten. För Lovisa handlar det om att ta reda på exakt vem hon är, både som låtskrivare och musiker. Att vara verksam som professionell musiker är svårt redan som det är, menar Lovisa, vilket har lett till önskan att få göra det precis som hon själv vill.

– Men samtidigt finns det ju andra saker med att vara ensam som suger, säger Lovisa. Som nu, inför skivsläppet, det är ju skitnervöst. I ett band kan du alltid backa varandra.

Det handlar om att ge sig själv en ärlig chans. Lovisa lovade sig själv att hon skulle spela in låtarna och att hon skulle spela in dem bra. Istället för göra det hemma i datorn var det full studio som gällde, samtidigt som hon visste att hon kanske aldrig skulle visa resultatet för någon. Hon beskriver det som en sorts säkerhet och jämför med att vara ute och resa. Blir det för jobbigt så kan man alltid åka hem.

– Men någonstans visste jag att det mest var något jag sade för mig själv. I stunder när man liksom blir handlingsförlamad för att någonting känns för läskigt, då är det väldigt skönt att tänka så, säger hon.

Det egna materialet resulterade så småningom i tre singlar och ett kommande fullängdsalbum. För hennes egen del blev de tre singlarna som indikatorer på vad hon faktiskt gjorde och hur det lät. Inspelningen var lite som en öppen verkstad där mycket fick formas på plats.

– Att jag inte ville kompromissa med någonting ledde ibland till att jag kände mig som en obstinat tonåring. Jag ville göra precis tvärtom från hur jag gjort tidigare, till exempel så repade vi bara ett par gånger innan vi gick in i studion. För i tidigare projekt har vi repat så extremt mycket, att man känt at jag kunnat spela låtarna baklänges, i sömnen stående på händer. Det måste liksom gå på ett annat sätt, menar Lovisa.

När man står med ensamt ansvar för sin konst blir man mer sårbar. Man måste orka driva allting själv, orka varje dag. Har man ett band med sig kan någon annan orka åt en dagarna det känns jobbigt, menar Lovisa. Hon menar att hon nu får prova båda sidorna av myntet.

– Innan hade jag kanske en glorifierad bild över hur det var att vara soloartist medan jag nu ibland kan tänka ”fy fan vad soft det vore att spela i band”. Men då vet jag att, jo det kanske det är men det är inte det jag ska göra just nu.

Samtidigt menar hon att det är bra att får prova på båda delar. Det finns inget som är 100 procent bra eller 100 procent dåligt. Olika saker är bra vid olika tillfällen, säger hon. Men eftersom Lovisa nu för göra det precis det hon vill på det sättet hon vill göra det så känns det mer hållbart.

– Så länge jag har kvar glöden så kommer jag orka.

Nu väntar albumsläpp och releasespelningar. Eftersom Lovisa än så länge är osignad gör hon allting själv, allt från att boka spelningar till att beställa merchandise. På frågan om vilken som vore hennes drömmerch blir svaret en cykel.

– Jag älskar att cykla, det är världens bästa grej. Eller typ blomkrukor. Men då skulle jag vilja ha ett fint mönster, inte bara loggan på liksom. Fast det får nog ändå bli en cykel, en sådan med vagn!

Författare:
Adam Hallberg, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This