Hortlax Cobra: ”Det viktigaste för mig har alltid varit att leta rätt på de mest nervkittlande ljuden”

av | Jun 15, 2017 | Intervjuer

Hela världen vet vem han är när han står på scen tillsammans med Peter och Björn. Nu har John Eriksson fått upp farten ordentligt under smeknamnet Hortlax Cobra med sin senaste soloskiva Lightworks. Där hittar vi även några av Sveriges mest aktuella kvinnliga röster. I en intervju försökte vi gräva i vad som skiljer soloprojektet från livet med Peter Bjorn and John.

Varifrån kommer idéerna till Lightworks? Finns det något som förlöste tankarna eller har det varit en längre process?
– På ett sätt så är Lightworks resultatet av en 10 år lång läroprocess eller kanske till och med en långsam förvandling. Från att alltid främst ha varit en musiker som spelat andra människors musik så började jag runt år 2006 att lära mig att skapa egen inspelad musik från grunden. Innan dess hade jag komponerat en hel del musik på noter där resultatet hördes först när någon spelade tonerna på ett instrument. Men möjligheten att bygga upp egna ljudslott genom att spela in vilka ljud som helst var nästan tankeutvidgande. Samtidigt också en slags förbannelse. Det har transformerat en del av min hjärna till en slags gigantisk organisk insektshåv som samlar in allt den hör surra omkring sig. Nu kan jag nästan inte läsa, höra eller se någonting överhuvudtaget utan att jag tänker på hur det kan ge input till det projekt jag håller på med. Det är ganska vidrigt faktiskt. Men om man ser det positivt så har det ju mynnat ut i allt man hör på Lightworks.

– Det viktigaste för mig har alltid varit att leta rätt på de mest nervkittlande ljuden och förutom med Peter Bjorn and John så har jag spelat och skrivit nästan enbart instrumental musik.

– Så den största utmaningen har senaste åren varit att fokusera på text och röster och plötsligt en dag så kändes som det klickade till i huvudet på mig när jag skrev I’m still here. Den tog ungefär totalt två timmar att göra klart och den blev så oväntat bra att jag inte kunde förstöra den genom att sjunga den själv. Av en slump satt Ane Brun utanför min studio vid Bysistorget i Stockholm en dag och jag frågade om hon ville lyssna på låten. Hon gillade den och ville jättegärna sjunga den. Så jag gick igenom hennes skivor och letade fram den tonart där mina melodier prickade Anes alla magiska röst-toner. Ane är verkligen helt briljant och det var en sån enorm kick att göra klart låten med hennes röst att det ledde till att jag vågade fråga fler sångerskor. Det blev denna slags sång-cykel som fokuserar på ljusa röster och texter med någon slags letande efter ljusglimtar i nutidsmörkret.

Hur känns det att arbeta med ett soloprojekt istället för Peter Bjorn and John?
– Oftast väldigt förlösande. I början av arbetet av Lightworks var det en nästan euforisk känsla att göra musik utan ångest och yrselattacker (vilka var rätt frekventa under senaste Peter Bjorn and John-skivans process). Samtidigt har jag verkligen Peter och Björn att tacka för att dom tvingade mig att skriva pop-låtar när vi gjorde albumet Writers Block. Innan dess hade jag aldrig sjungit eller skrivit en enda pop-låt.

– Det finns ju larvigt många bra pop-makare i Sverige så att närma sig den genren är ju kanske lite onödigt. Men jag ser det som den ultimata utmaningen om man sysslar med inspelad musik. Och sedan tänker jag inte att det jag håller på med är pop. Möjligtvis pop konst. Hortlax Cobra handlar till 100 procent om lust. Jag vill göra det jag för dagen känner för att göra. Utan att bry mig om vad någon annan människa i hela världen ska tycka om det.

”Det är som om jag återuppfinner hjulet varenda dag och det gör att allting tar en idiotiskt lång tid”

Hur har arbetet med att skapa Lightsworks sett ut? Var har ni spelat in, vilka har du jobbat med och vem/vilka har agerat inspiration?
– Eftersom jag är så konstigt ointresserad av musikhistoria och inte har några husgudar så är inspirationen väldigt slumpartad. Kan vara ett ord jag läser i en intervju med Aki Kaurismäki eller ljudet av en ostämd panflöjt jag köper på Myrorna. Men det jag gör är kanske påverkat av mina djupaste musiklyssningsfaser i livet så inspirationen kommer nog från klassisk modern konstmusik, jazz-rock, lo-fi-pop (som Pavement och Guided By Voices) och instrumental hiphop (Jay Dee, Madlib). Och jag var en strikt hårdrockare som ung så den estetiken med konstiga sub-världar, masker och monster på omslagen är något jag fortfarande tar input ifrån.

– Förutom alla fantastiska artister som sjunger på låtarna så är nästan alla andra ljud organiserade av mitt alter ego i min studio på Bysistorget i Stockholm. I slutfasen har Johannes Berglund varit magisk. Jag headhuntade honom för mixningen för jag visste att han skulle förstå mitt ljudideal. Jag försöker alltid få vanliga akustiska ljud att låta elektroniska och vrickade samt jag vill alltid att dom elektroniska ljuden ska låta som gamla, trasiga akustiska ljud.  Och alla ljud är från början väldigt, väldigt noga utvalda och formade. Jag kan exempelvis spendera ändlösa timmar med att spela in en indisk koskälla som jag sedan kör genom ett trasigt bandeko som jag sedan pitchar till en annan ton som jag sedan för över till ett svajigt kasettband. Jag använder aldrig färdiga trumloopar eller nån färdigsamplad slinga. Det är som om jag återuppfinner hjulet varenda dag och det gör att allting tar en idiotiskt lång tid. Men det är nog min bakgrund som klassisk musiker som spökar, jag vill att ingen takt ska vara den andra lik.

Har du några andra projekt på gång förutom PBJ och Hortlax Cobra?
– Efter varje skiva man gör klar känner jag nästan för att lägga av med musik. Man är så jävla slut i öronen och trött på sig själv. Men sedan vaknar det där monstret inombords igen också börjar man samla röst-memos och anteckningar på sin telefon som om man samlade på nötter.

– De flesta människor blir lätt förblindade av sig själva. Jag försöker varje dag att bli förblindad av mitt alter ego och är samtidigt väldigt bra på att nedvärdera mig själv. Därför är det ibland otroligt skönt att bara vara musiker och spela någon annans musik. En god vän Magnus Granberg skriver fantastisk musik i gränslandet mellan improvisation och noterad konstmusik. Hans ensemble kallas Skogen och det är genom sådana sidosteg som jag alltid får mest ny energi.

Kommer vi att få se dig ute på vägarna med Lightworks?
– Sist jag frågade mitt alter ego så sa han nej men jag jobbar långsiktigt med att försöka övertala honom att ändra sig.

Albumomslag Lightworks

Författare:
Erik Magnusson, Skribent

Fotografi:
Pressfoto/Johan Bergmark

Pin It on Pinterest

Share This