Honungsvägen: ”Det kändes helt rätt”

av | mar 11, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Det har gått två år sedan Honungsvägen släppte sin första singel Istid. Nu är de aktuella med debutalbum och för Popmani berättar bandets gitarrist Henrik Oja om hur det var att släppa låtar som de nästan hade glömt och hur det är att kallas för ett superband.

Honungsvägen består av Christina Karlsson på sång, Henrik Oja på gitarr och Daniel Berglund på trummor. Den 1 mars släppte bandet sitt efterlängtade album som hade legat på is under flera år.

Hur känns det nu när albumet är släpps?
– Spontant så känns det jättebra. För egen del är det skönt att skivan får komma ut och att man blir av med den på något sätt.

Ja, den har väl varit på gång ganska länge?
– Precis, historien är att vi spelade in den redan 2013/2014. Då var det ingen som nappade på den och skivan blev liggande. Sedan frågade Thomas på skivbolaget Hi-hat ifall han fick ge ut den då han hade hört låtarna för länge sedan. Och det var väldigt roligt. Nu känns det väldigt bra och den har fått fina recensioner. Det verkar som att folk är peppade och det känns som en skön bonus.

Kändes det som att låtarna var aktuella för er trots att de har några år på nacken?
– Jag hade faktiskt börjat få en liten distans till låtarna och det tror jag att alla vi hade fått. Vi kanske hade glömt bort det som vi var missnöjda med och det som vi bråkade om då. Det känns som att den genren som vi håller på med håller i dag och känns aktuell. Det är inte heller som att det är någons livs historia som vi berättar, låtarna handlar om allmänna grejer och texterna är skrivna av olika personer.

Bland andra Mattias Alkberg och Annika Norlin har varit med och skrivit låtarna, tycker du att det märks på låtarna att flera är inblandade?
– Jag är väldigt stolt över de textförfattare som vi har med. Det är Martin Abrahamsson (Nord & Syd), Annika Norlin, Mattias Alkberg och Kicki (Christina Karlsson, reds. Anm) som har skrivit många av texterna. Det kändes naturligt att fråga dem, förutom att de är fantastiska låtskrivare så är det folk som vi känner och alla tre kommer från norra Sverige.

–  Jag kan tycka att det låter ovanligt lite som att det är många som är inblandade, jag tycker att det låter väldigt samlat. Det kanske slumpade sig så att alla inblandade textförfattare inte skrev så många hjärta och smärta texter. De hamnade i liknande tankegångar om samhället.

Hade ni något tema under albumprocessen?
– Jag minns att vi inte hade det. Det känns som att de här låtarna är tio stycken låtar som får stå för sig själv. Sedan råkar det bli så att Annika skrev Istid som är en dystopisk framtidsskildring och Mattias skrev om sociala utslagna. Det känns som att det råkade bli mycket samhällsskildringar.

”Det känns som att den genren som vi håller på med håller i dag och känns aktuell.”

Du har också varit med och skrivit på skivan, när började du intresserade dig för låtskrivande?
– Jag har alltid varit en musiknörd. Jag har alltid velat hålla på med det men jag har aldrig varit superduktig på att spela gitarr. Jag var aldrig personen som spelade gitarr på skolavslutningen till exempel. Det har tagit ganska lång tid för mig och det känns som att det är på senare tid som det har blivit bättre. Jag kanske var en late bloomer.

Har du gillat skrivandet eller har musiken varit viktigare?
– Det har nog varit musiken. Men att vi låter som vi låter är summan av mig, Daniel och Kicki. Jag och Daniel har känt varandra väldigt länge medan Kicki är lite mer ny. För oss blev det så att vi letade efter den gemensamma nämnaren som alla kan tycka om och då blev det så här.

Vad är er gemensamma nämnare?
– När jag skrev musiken och melodin tänkte jag på gamla indiegitarr band som jag har lyssnat mycket på. Daniel kommer från ett helt annat håll. Soundet blev att min 90-tals gitarrmusik som möter hans inte så 90-talsaktiga musik.

Ni kommer från lite olika håll, hur gjorde ni när ni skulle sätta er ned för att skriva albumet?
– I det här fallet kom låtarna till väldigt pragmatiskt. Jag gjorde musiken här hemma och skickade melodin till textförfattarna. Sedan testade vi att repa tillsammans i bandet. Men vi är alla sådana som har väldigt mycket idéer på ingångar och arrangemang. Det har alltid funnits en demo för oss som vi kan utgå ifrån men sedan hur den ska låta och utformas bestämmer vi tillsammans.

Ni beskrivs ofta som en supergrupp, hur har det varit att ha det epitet?
– (skratt) Ja, det känns ju verkligen som en grej man kan ta med klackspark. Det är en sådan grej som lokaltidningarna gillar att skriva. Vi är verkligen inte sådana personer som skulle tänka på oss på det sättet.

Ni kommer från Umeå, hur är musikscenen?  
– Umeå har alltid haft en bra grov grund och det har alltid funnits en scen att stå på. Kanske finns det väldigt många drivna människor i Umeå och jag upplever att det finns en positiv feeling här.

Ni gjorde er första spelning i Umeå efter att skivan hade släppts, hur var det?
– Det var jättekul. Vi spelade på ett väldigt litet ställe och det kändes helt rätt för oss att starta på. Att ställa sig på scen var roligt. Att få spela låtarna och veta att de finns på en skiva kändes mer på riktigt. Men publiken hade inte riktigt haft en chans att höra skivan ordentligt men det kändes som att de var peppade.

Vad händer i år?
– Vi ska spela lite grann, både under våren och i sommar. Ingenting är offentligt än men vi är på gång. Det kändes kul att få spela live och veta att vi kan utvecklas och göra det bättre och roligare.

Författare:
Emma Isberg, Skribent & Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This