Hommage 2016: David Bowie

av | Dec 13, 2016 | Krönikor

David Bowie, du fattas oss.

Låtskrivare. Musiker. Normbrytare. Innovatör, kreatör. Konstnär. Kameleont. Ikon. Nyskapare. Geni. En av de största, oavsett beskrivning. David Bowie var mer än sin musik. När vi nåddes av det plötsliga beskedet om hans bortgång den 10 januari i år, sörjde världen. Det är en värld som inte hade varit densamma utan honom. David Bowie bjöd nämligen in till en ny värld. En där allt var möjligt och där alla fick lov att vara precis den de ville. Där alla kunde vara hjältar i sina egna liv.

Heroes, Ziggy Stardust, Changes, Life on Mars, Rebel Rebel, Young Americans, Under Pressure och många fler har följt mig genom livet. Från barnsben på vinyl hemma i vardagsrummet, i tonåren på CD-skivor och nu tillbaka på vinyl och strömmandes från datorn. Live fick jag aldrig chansen att höra David Bowie. En gång kom jag nära. Det var Roskildefestivalen 2004 och Bowie var den stora bokningen. Festivalen vibrerade av förväntan och överallt på området hördes musiken. Men så plötsligt kom beskedet. David Bowie hade ställt in. Enligt ryktena hade någon på en spelning i Oslo några dagar tidigare kastat en godisklubba som träffade och skadade Bowie i ögat. Detta var visserligen sant men det var snarare de nervsmärtor i axeln som plågat Bowie ett tag som var orsaken. Oavsett orsak var det en kollektiv förtvivlan som for genom festivalen den dagen. Tolv år senare var det en kollektiv sorg som for genom världen.

David-Bowie-Wallpaper-9

David Bowie var musik, han var konst, han var frihet. Fri för tolkning, men alltid fri. Alltid före sin tid men för evigt tidlös. Ständigt i rörelse och oupphörligt förnyande. Själv beskrev Bowie framförallt sig själv som låtskrivare, en berättare. Och vilka berättelser vi fått. Både genom musiken och genom det som omgärdade den. Som historien från Berlin 1987, två år innan muren föll. David Bowie, som bott många år i Berlin, var på plats i staden för att spela. Scenen hade riggats upp alldeles intill muren på västsidan. Men medan människor samlades för att se konserten, hindrades många östtyskar på andra sidan från att komma för nära muren. I en intervju med musikjournalisten Bill DeMain från 2003 berättade Bowie om stunden han bar med sig som en av de största i hans liv, framförandet av Heroes den dagen.

“I’ll never forget that. It was one of the most emotional performances I’ve ever done. I was in tears. They’d backed up the stage to the wall itself so that the wall was acting as our backdrop. We kind of heard that a few of the East Berliners might actually get the chance to hear the thing, but we didn’t realize in what numbers they would. And there were thousands on the other side that had come close to the wall. So it was like a double concert where the wall was the division. And we would hear them cheering and singing along from the other side.”

Dagen efter David Bowies bortgång twittrade det tyska utrikesdepartementet ett varmt och speciellt farväl; ”Good-bye, David Bowie. You are now among Heroes. ‪Thank you for helping to bring down the ‪wall.”

David Bowie förändrade musiken, och världen med den. Avtrycket han gjort kommer leva för alltid och vi bär med oss musiken i våra hjärtan och hörlurar. Du vet att ingen får finnas jämt säger Lovis i Ronja Rövardotter, och sant är väl det även om det smärtar. Men med det sagt – David Bowie, du fattas oss.

Författare:
Helena Paulsson

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This