Holy Now: “Man tvivlar, blir nöjd och tvivlar igen”

av | maj 28, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Julia Olander, Ylva Holmdahl, Samuel Von Bahr och Hampus Eiderström Swahn bildar Göteborgsbandet Holy Now.  Den 27 april släppte de albumet Think I Need The Light via Lazy Octopus Records och nu laddar de inför en sommar av livespelningar. Vi har pratat med bandet om svårigheter som en kan stöta på i den kreativa processen samt hur en egentligen tar emot fina kommentarer.

Er skiva Think I Need The Light har fått superfina recensioner, hur har det känts?
– Ja alltså det känns ju helt sjukt. Man blir helt varm och uppfylld och det är så speciellt allt ihop. Man jobbar för något så länge, sitter tillsammans med kalendrarna för att hitta dagar att repa och sedan spela in. Det tar massa av ens tid och man vet inte riktigt hur det ska bli, men man hoppas hoppas att det ska bli bra. Och så tvivlar man, blir nöjd, tvivlar igen. Sedan är allt plötsligt färdigt, folk tar sig tid att lyssna, och vissa tycker om det. Det är en jättefin och samtidigt skum känsla!

Hur hanterar en så fina kommentarer egentligen?
Vi brukar skicka dom till varandra i vår chatt och bara mysa av känslan. Sedan är det bara att jobba på igen!

Hur kommer det sig att skivan heter Think I Need The Light?
Det är en del av refrängen i låten Pearl, som är med på skivan. Det är en svinfin mening! Vi satt och spånade på lite albumnamn, någon kom med idéen och så blev det så.

Ni har ju hunnit släppa en hel del musik under de senaste åren, bland annat två EPs. Vad kan ni se för skillnader utifrån skapande processen om en jämför de tidigare släppen och nya skivan?
Den har nog inte förändrats avsevärt. Julia skriver låtarna och sen fixar vi till dem tillsammans, så har det varit från början och så är det fortfarande. Kanske att det går fortare nu än förut? Att repa ihop en låt alltså. Kanske för att vi hittar varandra snabbare nu, vi vet vad vi tycker om och ungefär hur vi vill att det ska låta.

Allt är absolut inte 100 % sanning allt igenom, men det mesta går att härleda till mig

Känns det som att ni har hittat hem i ert sound?
Vi tror det! Det känns iallafall fint att tänka så. Som att det känns bra och hemma. Men det får inte bli tråkigt såklart, då blir inget bra. Men det känns häftigt att låtarna alltid lyckas låta som “oss”, även fast de är av lite olika karaktär.

Hur arbetade ni fram soundet på nya albumet? Fanns det några musikaliska referenser som ni inspirerades av?
Vi har nog bara repat mycket! Vi har ingen uttalad inspiration faktiskt. Men antar att vårt sound är ett hopkok av alla olika saker vi i bandet lyssnar på! Förr eller senare så utkristalliserade sig något som kändes som vi, och det har vi fortsatt med.

Jag läste att albumet är lite av ett utdrag ur Julias dagboksanteckningar från det senaste året, kan tänkta mig att låtarna blir väldigt personliga då. Är det något som ni hittar inspiration ifrån återkommande eller kan det bli alldeles för svårt att inspireras av för personliga tankar?
Det är ett återkommande tema. Jag har svårt att skriva om andra saker faktiskt. Det blir mest sånt som känns nära, saker som har hänt, saker jag tänker på, drömmar jag har osv. Allt är absolut inte 100 % sanning allt igenom, men det mesta går i alla fall att härleda till mig eller folk som står mig nära. Det är helt enkelt så det har blivit när jag skriver musik, och troligtvis det enda jag kan också.

Ni släppte en video till singeln Tainted Heart för inte så länge sedan som jag tyckte var väldigt cool. Hur kom ni på ideén till den?
Tack! Vi hörde av oss till filmaren Malin Ingrid, som vi tycker gjort fina grejer innan. Malin kom med idén om “skolfoto-känsla” som vi gillade, hon visade lite bilder hon inspirerades av, och så körde vi bara! Vi tycker också det blev svinbra.. Så fint med färgerna och våra allvarliga miner.

Nu har ni släppt album, kommer vi att få höra låtarna live under sommaren?
Vi har precis avslutat vår lilla album-release-turné. Så nu ska vi vila lite. I juli spelar vi för första gången i Skellefteå, på Trästocksfestivalen, det känns så kul!

Författare:
Emma Isberg, Skribent

Fotografi:
Press

Pin It on Pinterest

Share This