Holy Family: ”Vi ville vara lite hoppfulla och hopplösa på samma gång”

av | Aug 28, 2017 | Intervjuer

Vi har intervjuat Holy Family som lämnade Göteborg för den Kanadensiska staden Montreal om deras nysläppta album Values och skapandet bakom den. 

Berätta om hur historian om Holy Family började och hur era vägar möttes?
– Vi möttes på gymnasiet, vi gick på musiklinje på en lite småstroppig gammal skola i Göteborg så det gick ganska snabbt för de av oss som ville ägna sig åt populärkultur att hitta varandra men det var först nåt år efter gymnasiet som vi fick lite hybris och trodde att man bara kunde slänga ihop en EP på en helg och sen dra ut på turné. Det stämde ju förstås sådär bra överens med verkligheten, men vi märkte att det var kul så vi fortsatte!

Hur kom det sig att ni omlokaliserade er från Göteborg till Montreal?
– Det var väl egentligen lite så att vi mest flyttade för att vi ville dra nånstans och kanske fortfarande tyckte att det kändes angeläget att dra nånstans som ingen man kände redan hade flyttat. Kanada såg jättebra ut av två skäl: 1. Det var långt bort 2. Det var lätt att skaffa ett arbetsvisum. Väl så långt komna så stod vi i valet och kvalet mellan Montreal och Toronto, vi gjorde en pros and cons lista (fast vi skippade consen) som såg ut nåt i den här stilen:

Toronto:

Broken Social Scene
Joni Mitchell
Feist
The Band

Montreal:

Wolf Parade
Godspeed you! Black Emperor
Grimes
Arcade Fire
Leonard Cohen

Hur skiljer sig de olika städerna för er rent musikaliskt?
– När vi bodde i Montreal så slutade det väl med att vi mest hängde runt med dom andra diskarna från restaurangen där vi jobbade och dom lirade noise, så Montreal känns väldigt förknippat med noise scenen för oss. Göteborg är ju mer poppigt. Förstås.

I fredags släpptes ert debutalbum Values, berätta lite om det?
– Values är en skiva som vi arbetat på att sammanställa i nästan 3 år så det är väldigt skönt att få ut den. Det är den första skivan som vi gjort med ett mer tydligt band orienterat sound i riktig studio och så där så på ett sätt känns det ju väldigt lyxigt. När vi turnerade med våran förra platta så fick vi lägga massa krut på att översätta våra industri ljudlandskap till band format men nu har övergången från skiva till live varit enklare.

Jag läste att albumet Values drivs av hoppfullhet, hur kommer det sig?
– Ja alltså vi vet väl inte egentligen om hoppfullhet är något överhängande tema, textmässigt så brukar vi egentligen över lag försöka undvika att bli för konceptuella så det finns plats för både lite högt och lite lågt. Å andra sidan så är det viktigt för oss att vi undviker att glida in i slentrianmässig svärta med texter. Vi vill väl kanske lite ha våran kaka och äta den också? Vara lite hoppfulla och lite hopplösa på samma gång.

Finns det något spår som betydde extra mycket för er under själva skapandeprocessen?
– En vill väl tro att alla låtarna förde med sig lite av en ”det här är våran bästa låt” känsla när vi jobbade med dem men det är inte som att någon särskild låt fått agera riktmärke åt hur övriga skivan skulle bli.

Ni nämner att Kanadensiska landskapen och deras öppna utrymmen är något som haft stor inflytelse för er musik, berätta mer om det.
– När vi bodde i Kanada så bodde vi i en extremt liten etta – alla tre av oss. På ett sätt så är det mer som att det öppna Kanadensiska landskapets frånvaro, ironiskt nog, var inspirerande. På ett sätt så påverkade nog upplevelsen av Kanada oss i den mån som dom flesta som kör på hitta sig själv flytten. Det var delvis lite lägre lågvatten märken men det fick också allting som gick bra att kännas lite starkare.

Vilket är ert bästa smultronställe i Montreal?
– Det finns ett fint litet bageri, vi tror det heter Samos, på St. Laurent/Marie-Anne som ser ganska oansärkningsvärt ut men som ligger bredvid ett av våra favorit second hand ställen i Montreal, det var lite av en helgtradition att köra en dubbelstöt : Köpa ful skjorta – smacka munk med dåligt kaffe.

– Men vårat absoluta favorit ställe har tyvärr gått i graven – ett litet ganska absurt sydamerikans bar som hette Kathy and Kimmy (allting i lokalen tydde på att man bara behållt namnet från tidigare verksamhet för att slippa fixa en ny skylt). Väldigt trevlig stämning, öl i plastglas, lysrörs belysning och sist men inte minst så var det där Anton och Erik lärde sig att dansa Merenge.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This