HOLY: Att göra musik kan vara både det bästa som finns och det värsta som finns

av | Dec 18, 2017 | Intervjuer, Månadens intervju

Hannes Ferm står bakom artistnamnet HOLY som rör sig i gränslandet mellan modern musik, 70-talsrock och klassisk musik. I detta gränsland skapar han en unik ljudbild som spridit sig både på hemmaplan och utomlands. Den 26 januari släpps HOLY:s album All These Worlds Are Yours som enligt honom själv är långt ifrån den musik som vi fick bekanta oss med på debutplattan. För Popmani berättar Hannes Ferm om rädslan över att bli fast i musikaliska hjulspår och varför perfektion bara är en illusion.

Sedan HOLY släppte sin första EP Silver of Your Heart (2014) har han hyllats av publiken både på hemmaplan och utomlands. Han hade Dennis Lyxéns skivbolag Ny Våg i ryggen inför släppet av debutskivan Stabs (2015) som till slut blev ett samsläpp tillsammans med skivbolaget PNKSLM. Bakom artistnamnet HOLY står Hannes Ferm och är, trots framgångarna, otroligt medveten om den musikaliska resa som han är ute på, och kanske också lite osäker på vart han kommer att landa.

När jag ringer upp Hannes Ferm är han i en period av lugn. Under de senaste månaderna har han oroat sig för hur den nya skivan, som släpps i januari, kommer att mottas av publiken. Nu har han dock landat i ett “vi får väl se hur det går”-lugn. Senaste singeln, all these worlds are yours, släpptes den 8 december och enligt Hannes Ferm var ambitionen att bryta upp den klassiska poplåten med dess typiska uppbyggnad av vers, brygga och refräng.

– Jag ville sammanfoga vägar som inte nödvändigtvis är naturliga i början. Jag skrev låten när jag flyttade till Stockholm och den handlar mycket om att förhålla sig till hårdheten som finns i en stad. Att känna sig alienerad, som man kan göra i en stad.

Hannes Ferm är född och uppvuxen i Norrbotten, närmare bestämt i Piteå. Hannes Ferm växte upp med två föräldrar som båda är verksamma musiklärare har musiken alltid varit närvarande i hans liv. Det var aldrig långt till ett instrument och den stora källan av kunskap hos föräldrarna gjorde att frågor som han hade inte behövde gå förbi obesvarade.

När han sedan flyttade till Umeå under tonåren startade han ett band, och trots att Umeå räknas som Norrlands största tätort märkte Hannes Ferm snabbt att han hade spelat på alla de scener som fanns att tillgå i björkarnas stad. Detta till trots spelades HOLY:s första album in i Umeå. Han spelade nästintill alla instrument själv med en fyra portars Kassettporta till hands. Det var vid denna tidpunkt som Dennis Lyxén, från bland annat Refused, hörde av sig och plockade upp det första albumet som kom att bli en splitrelease mellan Dennis Lyxéns Ny Våg och skivbolaget PNKSLM. Därefter flyttade Hannes Ferm ned till Stockholm, både för närheten till skivbolaget men även delar av familjen.

Vi pratar om den fördom som många har, att det inte finns någon framtid uppe i norr om en vill utöva kreativa yrken inom till exempel musik. Hannes Ferm har lyckats med att utöva sin passion och han delar med sig av sina tankar.

– Det är väl en del av centraliseringen som pågår. Jag kan nog fortfarande inte leva på musik och det har jag aldrig haft som mål. Genom att jag inte har tänkt så, har jag bara fokuserat på vad jag vill göra vilket har gjort att andra möjligheter har kommit fram på vägen. Jag har hjälp andra artister att skriva och producera och jobbar extra som studietekniker i studion som jag spelade in skivan i.

Det känns rätt ovanligt att inte hoppas på att ens största intresse ska bli någon som en ska kunna livnära sig på och jag frågar Hannes Ferm vad dessa tankar grundar sig i.

– Jag kommer från punkscenen i Umeå. Det är väl inte så att vi sätter oss emot att tjäna pengar på musiken, men det har aldrig funnits i min värld att det ens ska vara möjligt. Nu har det väl börjat bli möjligt och visat sig att det faktiskt går. Det är jättekul att en, bara gör sina egna låtar, kan få möjligheten till att utveckla sin musik på heltid.

Känns det som musiken har blivit ditt jobb?
– Jag vet inte om jag har sett det varken som ett jobb eller en hobby. Det har varit mitt liv de senaste åtta åren. Det kan vara ett jobb ibland, att lyssna på sin egen musik kan vara både det bästa som finns och det värsta som finns.

Perfektion är en illusion
Sedan starten av HOLY har Hannes Ferm presenterat en unik ljudbild och när vi diskuterar vilka influenser som han inspireras av visar det sig att det är spridda skurar. Det handlar om allt från klassisk musik till 70-talsrock. Den teatraliska delen av 70-talsrocken kan av många ses som en motpol till den mer moderna ljudbilden som vi får av HOLY. Trots det finns det en tanke bakom att ta in mer retroljud och sätta det i motsats till det som produceras i dag.

­– Jag brukar tänka på min musik som en låda som rymmer ett koncept. Man kan röra sig helt fritt inom den lådan och fylla den till bredden med allt man kan. Det finns en struktur men inom den strukturen kan alla sorters kaos pågå.

Att hans musik har nått sådana stora framgångar har medfört utlåtanden från kritiker. Jag vill tro att negativa kommentarer är de som fastnar och att de positiva tillropen som en kan få är den feedback som går in i ena örat och försvinner genom det andra. Hannes Ferm berättar att han i princip aldrig läser kommentarer om den musik som han släpper.

Blir man rädd för att få negativa kommentarer?
– Jag är rädd för det inför denna release. Jag brukar inte läsa så mycket om mig själv, det brukar vara mina vänner eller management som får skicka det till mig i sådana fall om det är något fint. Jag håller mig skyddad från omvärlden. Jag vet inte om jag är för ömtålig för sådant.

Vi pratar om perfektion och om att våga lämna ifrån sig material som inte är perfekt. Jag vill tro att jag aldrig skulle våga visa det jag har skapat för andra i min omgivning om den inte var helt klar. Hannes Ferm menar på att en behöver kunna hitta en sfär av människor som en litar på men som har spridda åsikter. Efter en lång skrivprocess och långa timmar i studion går det inte att finputsa i åratal och då måste en kunna släppa sitt material och gå vidare.

– Jag tycker om att vara utelämnande. Att visa ofärdiga låtar är nyttigt, tror jag, och det har jag blivit mer och mer öppen för. Jag brukar visa upp mina låtar för de jag litar på. Perfektion är ju bara en lögn, det är bara en illusion.

Var aldrig rädd för förändring
Den 26 januari släpps HOLY:s album All These Worlds Are Yours. Skrivprocessen bakom denna platta har varit lång. Han hade ingen deadline vilket gjorde att Hannes Ferm utnyttjade sin rätt obegränsade tid till största möjliga sätt. Jag frågar honom om det egentligen går att bli klar med sin musik, då jag får känslan av att det är ett evighetsprojekt.

– Det känns egentligen aldrig som att man blir klar. Jag tycker egentligen att en låt bara är en konstruktion som jag skulle kunna hålla på med hur länge som helst. Men det handlar om att dels förhålla sig till en deadline och dels förhålla sig till att man blir så jävla less till slut.

Under våren kommer HOLY att göra spelningar runt om i Europa, bland annat i Nederländerna och England. Med sig på sina livespelningar har Hannes Ferm Filip Johnson på bas, Nora Karlsson på gitarr, Annika Norlin på gitarr och synt, och Hannes Frank på trummor. Vi pratar om hur det är att spela sin musik framför en publik som skall ta del av ens ibland väldigt personliga texter. Att hans leverans av musiken är subjektiv är något som vi kommer fram till – folk uppfattar låtarna olika. Han passar på att lovorda sitt band.

– Det känns nästan som att jag får mer självförtroende av dem än av min musik. Jag har spelat med jättemånga musiker under min karriär med HOLY. Jag har haft tur att jag hittade dessa. Att ha ett band betyder att man måste hänga med varandra under alla sorters konstiga former. Man måste till exempel sova på golv tillsammans. Våra resor har varit jävligt hårda men också fantastiskt fina.

Innan vi avslutar vårt samtal kan jag inte låta bli att fråga om hans artistnamn. Jag vill inte tro att det bara är något som en kan hitta på och det visar sig att det inte är så. Det kommer från dikten ”Footnote to Howl” som Allen Giensburg släppte år 1955 som börjar med orden “… Holy Holy Holy …”. Jag tänka mig att det är skönt att ha ett artistnamn som kan representera ens musik och kanske inte lika mycket en som privatperson.

– Jag tycker att det är skönt att inte sätta mitt namn på det jag gör. Man är väl olika personer i sig själv. Jag är en annan person utanför HOLY och en annan person inför varje skiva. Genom att ha ett annat namn kan man vara mer kreativ inför varje skiva och inte vara rädd för att kunna förändra sig.

Författare:
Emma Isberg

Fotograf:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This