Titel: Berättelsen om Pi Premiär: 21 december 2012 Regi: Ang Lee Medverkande:

Titel: Berättelsen om Pi Premiär: 21 december 2012 Regi: Ang Lee Medverkande: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Ayush Tandon, Adil Hussain, Tabu, Rafe Spall, Gérard Depardieu

Ang Lees senaste film är en mästerlig uppvisning i foto och visuella effekter som torde övertyga den mest inbitne skeptikern om potentialen hos 3D. Det är också en vacker berättelse om hopp, uthållighet och att se Gud i en tigers ögon.

Pi (Khan) är en medelålders indisk man som numera är bosatt i Kanada. Han får besök av en författare som hört att han har en magnifik historia att berätta, en historia som kan få lyssnaren att tro på Gud. Så mycket vill Pi inte lova, men börjar ändå berätta om sin uppväxt i Indien och om hur han efter ett skeppsbrott överlevde på havet i en livbåt med en tiger som enda sällskap.

På ett tekniskt plan är Berättelsen om Pi nära nog perfektion. Många ”3D-filmer” som visats de senaste åren har inte alls gagnats av tekniken. Tyvärr har den snarare varit ett cyniskt knep av bolagen att norpa extra pengar från tittarna. Ett par undantag är James Camerons Avatar och Martin Scorseses Hugo. I de filmerna var 3D inte bara rent effektsökeri, utan ett sätt att komponera ett djupt bildspråk. Detsamma gäller Berättelsen om Pi. Filmen är säkert fin även i 2D, men i det formatet går även mycket förlorat. Ett av många exempel är när den skeppsbrutne Pi ser fartyget sjunka mot havets djup, en bild som blir rent majestätisk just tack vare 3D.

Utöver fotot är också de visuella effekterna imponerande. Mest framstående är tigern, med det oväntade namnet Richard Parker. Eftersom Richard Parker är en central karaktär i filmen vore det katastrof om han inte fungerade, men han känns lyckligtvis trovärdig från päls till vrål.

Som den unge Pi har Suraj Sharma ingen lätt uppgift. Merparten av hans insats innebär att spela mot en enda karaktär, en tiger som tillråga på allt inte ens är där. Ändå känns det som ett äkta samspel mellan de två, som blir det hjärta för berättelsen som det är avsikten att vara.

Förhoppningsvis blir Berättelsen om Pi vägledande för filmmakare i sättet att använda 3D, som än så länge mest verkar betraktas som en enkel gimmick. Ang Lee visar istället att det är ett verktyg som, beroende på hur det används, kan göra något väldigt minnesvärt.

Bäst: Richard Parker, enastående kreation.

Sämst: För de mer cyniska kan filmens budskap om hopp och tro vara lite väl sockrigt.

Se även: Seven – efter den här optimistiska berättelsen kan det vara nyttigt att balansera ut lite.

Pin It on Pinterest

Share This