broken

Titel: Broken Premiär: 22 mars 2013 Regi: Rufus Norris Medverkande: Tim Roth, Eloise Laurence, Cillian Murphy, Robert Emms, Rory Kinnear

Broken skildrar tre brittiska grannfamiljer som vi får följa genom elvaåriga Skunks (Laurence) ögon. När hon blir vittne till en misshandel anar hon inte att den konflikt som uppstått eskalerar och hennes liv kommer att förändras.

Broken är regissören Norris debutfilm som redan vunnit pris vid British Independent Film Award och vid Svenska kyrkans filmpris på BUFF i Malmö. Filmen visades även under Stockholms filmfestival där Roth kammade hem pris för Bästa manliga skådespelare för sin roll som Skunks pappa Archie.

Visst märker man stundtals att detta är en debutfilm. Det finns många karaktärer som alla vill ta stor plats och kräver sin uppmärksamhet, vilket stundtals kan bli ansträngande att hålla koll på. Men trots det har den en fin kvalité – vackert foto och ett soundtrack av Damon Albarn som sätter stämningen på plats.

Laurence gör även hon sin skådespelardebut men den bristen på erfarenhet är ingenting som märks. Hon ger verkligen karaktären det naiva, oskyldigt nyfikna sättet att vara barn med ett verkligt djup och är mycket trovärdig i sitt agerande – vilket är fantastiskt. En annan värd att nämna är Emms som spelar den trasiga Rick Buckley. Sympatierna man får för karaktären lämnar ett hål i hjärtat, något som definitivt beror på talang.

Detta är allt annat än en lättsam film. Här får vi vittna om hur det är att gå från barn till ung vuxen. Hur jobbigt och ångestfyllt det är att få höra om högstadiets fasor innan man går genom dörrarna till korridorernas kalabalik. När man som ung får vittna om livets baksida med våld som penetrerar vardagen. Att genom ett nålsöga bli slagen i ansiktet av att kärleken inte är så stark och så självklar som man trodde den var. Att man som barn får veta att världen är ganska skev trots allt.

Trots sina spretiga karaktärsskildringar så håller Broken ändå sig trogen till sin röda tråd och man kommer ganska snabbt in i berättelsen. Allt faller på plats förr eller senare och det är jäkligt svårt att inte bli berörd.

Bäst: Robert Emms som Rick. Det var längesen jag kände så starkt för en karaktär.

Sämst: Att jag inte vågade fulgråta, Ronny Svensson satt ju i samma salong…

Bechdel-testet: Klarar 3 av 3 möjliga trots att jag personligen skulle vilja se fler och längre, meningsfulla interaktioner mellan de kvinnliga karaktärerna.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This