HAVET: ”Man måste våga visa känslor och visa att allt är okej”

av | apr 27, 2018 | Intervjuer

Förra året kom EP:n Bipolär – EP, sedan blev det tyst.  Efter en stunds tystnad är HAVET nu tillbaka med EP:n Du havet och jag som innehåller en bunt låtar som vilat sedan 2015. Popmanis Emma Isberg ringde upp bandets sångerska Victoria Nilas för att bland annat prata om varför det var viktigt att vila från musiken och hur en vet att en låt är bra.

Er ny EP Du havet och jag släpps idag, känns det bra inför nya släppet?
– Ja, det känns kul! Det känns bara som att låtarna är så gamla. Det känns som att de borde ha varit ute redan. Det här är liksom låtar som kommer från Såna som aldrig blev kära-tiden, vi både skrev och spelade in låtarna då och inspelningarna på EP:n är från den perioden också.

Okej, för när jag lyssnar tycker jag att det låter lite annorlunda från det ni har släppt tidigare?
– Det kanske gör det men det kanske är lite bra i sådana fall?

Det kändes som att ni har gått mot ett mer bombastiskt sound än vad jag skulle säga att Såna som aldrig blev kära är till exempel!
– Jag älskar bombastisk musik så det var väldigt fint sagt! Låtarna på den nya EP:n är de första låtarna som Havet någonsin gjorde och de är bara precis som de var när vi spelade in dem 2015. Vi har inte ändrat något förutom att typ skicka dem på mix och mastering.

Hur kommer det sig att ni valde att släppa låtarna nu om de har funnits med sedan 2015?
– Det var verkligen för att vi försökte för mycket med annat. Inför att vi skulle börja med en ny EP så började vi med låtar som blev åt helvete. Först gjorde vi en arenarockig låt som inte alls lät bra. Sedan gjorde vi någonslags discopop-låt som inte blev bra heller. Allt tog så sjukt lång tid och vi kände mest hopplöshet vilket ledde till att vi började fundera på hur vi skulle göra. Det kändes som att vi inte hade släppt något på länge och eftersom vi hade låtar på lager som vi gillade väldigt mycket kändes det som att det var bättre att släppa dem än något som vi inte var stolta över.

Det känns inte som att det var jättelänge sedan som senaste EP:n Bipolär kom, varför kändes det som att ni var tvungna att släppa något?
– Det kändes lite så eftersom att vi hade tragglat med de andra låtarna. Vi ville få ut musik och hade planerat att släppa för typ ett halvt år sedan. Det kändes som att det blev segt när vi inte släppte något trots att det inte var någon annan än vi som var medvetna om att vi bara väntande på att få släppa ny musik.

EP:n heter Du havet och jag, vart kommer namnet ifrån?
– Nu kommer jag att låta väldigt klyschig men jag såg en bild på Tumblr där det stod ”You, the ocean and me” och kände att det var väldigt fint. Det är ju väldigt simpla ord men det säger ganska mycket. Det är ju en titel som är väldigt öppen för tolkning men det är klart att jag kände något när jag bestämde mig för att det var ett passande namn. Jag tolkade in något i det och det har stor mening för mig. Det kanske är lite av en klyscha?

Alltså jag tyckte att det var en väldigt fin titel?
– Tack! Det summerar upp EP:n väldigt bra. Det var verkligen jag och andra person och havet under den perioden.

”Vi vill presentera väldigt mycket hela tiden”

Ni har tagit en mindre paus från musiken framtill nu, kändes det som att ni behövde ta ett break och landa eller var det ett omedvetet val?
– Både och! Vi behövde ju verkligen pausen för det blir väldigt mycket även vi inte är ett stort band. Jag tror det blir ännu mer när man är ett liten band. Man försöker för mycket och ska ständigt vara aktiv på sociala medier och producera skitbra material. Det blir en press och jag är skitdålig på sociala medier egentligen men man vet att man måste vara där för att folk ska bry sig. Det blev för mycket. Nu känns det väldigt roligt igen, förutom att jag är väldigt dålig på sociala medier.

Er debutsingel Såna som aldrig blev kära kom 2015 och det är ju inte jättelänge sedan. Ni har hunnit släppa två EPs och turnerat en del, det känns som att det har gått rätt snabbt för er?
– Jag tycker inte att det har gått så bra för oss än. Vi vill presentera väldigt mycket hela tiden. För oss går det ju långsamt men jag förstår om det inte ser ut så utåt för att man kanske inte brukar släppa musik så ofta. För oss som är i det och har massa låtar på lager går det långsamt. Vi vill ju bara släppa ett album med 30 spår på en gång.

Hur ser er arbete ut när ni planerar för en ny låt eller som nu för en EP?
– Det är alltid jag som skriver texterna och ibland gör vi musiken ihop, ibland gör jag den själv. Det beror på om jag känner att jag har något, ibland har jag bara en text.

Hur vet du att du har en bra text?
– Jag tycker typ att allt nytt är bra men man vet aldrig. Jag går alltid på texterna, ibland tycker jag att det är en tramstext och de låtarna betyder så mycket. Ibland är det en text som betyder mycket för mig då blir det viktigt. Typ som jag vill vara allt kanske inte är världens bästa låt men den är liksom viktig för mig.

När jag lyssnade på EP:n slogs jag av att texterna känns väldigt personliga, hur tänker du när du skriver sådana texter? Är du någonsin rädd för bemötandet?
– Förut brydde jag mig inte överhuvudtaget. Nu har jag börjat bli rädd för det där men jag har tänkt att jag ska skita i den rädslan och våga skriva sådana texter ändå. Jag kommer att dö om 80 år och då kommer ingen att bry sig. Man måste våga visa känslor och visa att allt är okej.

Det känns som att ni alltid har varit väldigt ärliga och öppna i er musik och du har också pratat väldigt öppet om psykisk ohälsa i intervjuer, det är kanske ingenting en ser hos många andra?
– Jag är sjukt ärlig, kanske för ärlig ibland. Jag kan inte vara något annat och jag vill inte vara något annat. Jag kan känna att jag blir rädd för att folk ska se ner på en men det är ju också något som jag försöker kämpa emot, man ska få vara som man är och må som man mår.

Har ni fått någon positiv respons gällande det?
– Lite grann. Jag har fått jättefina kommentarer om att jag vågar skriva som saker som inte andra kanske skriver om. Det är väldigt kul att få sådan respons, det känns som att det är värt det då.

Det måste vara jättekul att höra att det en gör är bra. Känner du någon press på att fortsätta skriva låtar om liknande ämnen när folk uppskattar att du tar upp ämnen såsom psykisk ohälsa?
– Nej, jag skriver bara om allt och om där jag är i livet precis i stunden som jag skriver texten. Det blir vad det blir och jag har inget tema mer än att skriva om livet och om hur det fortlöper.

Hur ser det ut framöver nu när EP:n är släppt?
– Om det blir som vi vill och hoppas så blir det en singel i slutet av sommaren eller närmare hösten. Under sommaren kanske vi gör några spelningar och annars blir det nog att vi drar ut till hösten.

Författare:
Emma Isberg, Skribent & Redaktör

Fotografi:
Fredrik Stejmar

Pin It on Pinterest

Share This