photo_l

Titel: Mammas Pojkar Premiär: 25 december 2012 Regi: Ulf Malmros Medverkande: Björn Starrin, Johan Östling, Lotta Tejle, Kjell Bergqvist, Mia Skäringer, Tuva Novotny

Prästen Gunilla har två söner – Thor och Oden (eller Mats och Lennart som de egentligen heter) som är besatta av hårdrock. Gunilla försöker ständigt få ordning på sina söner, men det är inte helt lätt när de vägrar flytta hemifrån och starta sina egna liv. Men när Jenny, lärarinnan och linedance-instruktören i byn dyker upp i deras liv börjar kampen om hennes hjärta.

Thor (Björn Starrin) och Oden (Johan Östling) är två förvuxna bebisar. Det enda som de egentligen gör är att sitta hemma och headbanga som besatta till deras favoritband Ludor, för det är tydligen inte så enkelt att behålla ett jobb, i synnerhet inte som lagerarbetare eller kassabiträde (det är ju förnedrande för häftiga grabbar). Deras bekymmersfria vardag förändras när Jenny (Mia Skäringer) kommer in i bilden och när mamma Gunilla (Lotta Tejle) försöker få dem att hjälpa till hemma, kanske slänga en soppåse ibland.

Ulf Malmros, vår folkkäre regissör är tillbaka med en film som skulle kunna sammanfattas som ”ganska lagom rolig”. Mammas Pojkar är helt okej, men slår inte hans tidigare filmer som skruvade  Smala Sussie eller käftsmällen Tjenare Kungen. Den värmländska värmen är som alltid på sin plats och vad vore en Malmros-film utan Kjell Bergqvist som är lite sådär lagom bitter?

Men låt dig inte avskräckas bara för att jag (och många andra) kategoriserar filmen som ”snäll”. Dialogen är rapp, lite underlig, precis som man vill ha den och visst blir det en del skratt. Tvillingarna är rätt bisarra i sitt sätt att vara och sitt sätt att klä sig. Jag menar, jag har då aldrig sett en hårdrockare vandra på stan med ett pungskydd av läder. Mammas Pojkar är varm och snäll, men ett storslaget slut blir det aldrig. Trots det är den ändå värd att se.

Bäst: När tvillingarna berättar om det aborterade fostret (Ludors ”maskot”) för kommunfullmäktige som kommer tillbaka för att hämnas.

Sämst: Evil Bitch (Tuva Novotny). Inget emot Tuva, hon är bra. Men behöver vi verkligen en karikatyr av Lisbeth Salander?

Se även: Smala Sussie och Den Bästa Sommaren. Ulf Malmros i sitt esse.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This