Igår kväll bjöd Jenny Strömstedt  in manscoachen Oskar Palmenfeldt, regissör Ruben Östlund och som hon själv beskrev honom – ”machokillen” Paolo Roberto. Att samtala kring den manliga könsrollen stod på agendan.

Men att diskutera på en nyanserad nivå är inte lätt, om inte omöjligt, med dessa tre män. För att inte tala om Paolo Roberto som tidigare har uttalat sig vara ”militant motståndare till feminismen” i P3 och motsätter sig queerfeminismen. Oskar Palmenfeldt kommer ifrån företaget The Raw Man som håller kurser för att enligt honom själv stärka män, men som snarare lyfter den dominanta mansrollen. Kvar har vi Ruben Östlund, som hade kunnat ha något vettigt att säga men som inte kommer mycket till tals. Grattis TV4, ni lyckades boka män som är helt inkapabla att föra en dialog.

Roberto är givetvis helt fel person att bjuda in i det här samtalet. Inte bara med hans tidigare uttalanden som grund, utan för att han till största del är arg, vägrar synliggöra normer och strukturer och avbryter Strömstedt gång på gång. Han låter inte programledaren leda programmet. Robertos uppförande är en skam, för det ligger i vägen för de få viktiga saker han har att säga. Att vi måste göra något åt de arga män som antingen röstar på Sverigedemokraterna eller åker utomlands för att strida för ISIS. Att han inte ser att det hänger ihop med samhällets könsroller och kulturens representation av dessa, är likaså en skam.

Jenny Strömstedt verkade, liksom jag, undra hur Oskar Palmenfeldt kunde sitta i soffan och prata om upptäckandet av den feminina sidan men representera ett företag som håller kurser i ”How to be a man” och för kvinnor; ”öka din kvinnliga utstrålning och ge mer av ditt hjärta”. Inte heller Palmenfeldt kan ge ett nyanserat svar på frågan, utan viftar bort det med att påstå sig veta att maskulint och feminint behövs för att väcka gnistan i en relation. Med det sagt, fanns det inget utrymme för att tala om något annat än heterosexuella män födda i och bekväma med sitt kön. Till sin spets där programmet brister för mig (men har jag sett så här långt har jag ju ändå bara fortsatt kolla för att bli provocerad) är när Palmenfeldt säger till Strömstedt; ”Jag vill uppmuntra alla män att besöka sin feminina sida” … ”Kvinnor behöver besöka sin manliga sida som du gör nu; sitta i tv och leda program”.

För Oskar Palmenfeldt är det alltså en manlig egenskap att leda tv-program. En kvinnosyn som är förenlig med den när Astrid Kindstrand debuterade i radio 1938. ”Det är barockt” sade en lyssnare då om att en kvinna läste nyheterna. Nej, det verkar inte ha hänt mycket sedan dess och ja; feminismen behövs fortfarande.

Om gårdagens program skulle ha en chans att leda till en någorlunda vettig och djupare diskussion hade det behövts mer tv-tid. För tyvärr slösade programmet bort flera minuter på att visa The Raw Man’s terapimetod som ska hjälpa män behålla fokus och kraft. Övningen går ut på att män står i par och kollar på varandra, medan sexiga kvinnor ska röra sig runt dem i försök att distrahera dem; kvinnorna smeker dem, blåser på dem, hänger på dem och gör mer eller mindre allt för att rubba deras fokus. Om en man tappar fokus, får den andra mannen slå till honom på axeln. Palmenfeldt säger att efteråt får männen feedback från kvinnorna som avgör vilka män de fick bäst kontakt med och kände mest närvaro ifrån.

”Det är en tråkig klichébild” underdriver Ruben Östlund om övningen. Det är minst sagt en tråkig, normativ, kvinnoförtryckande och för jävlig övning. Att kvinnorna över huvudet ska ge männen en klapp på huvudet och en godis för att de lyckades kolla rakt fram när det fanns ett helt smörgåsbord av frestelser, bekräftar bilden av mannen som en primitiv varelse som inte kan hålla sig undan sina sexuella drifter. Att hela tiden reproducera den här bilden kommer aldrig förändra mansnormen, eftersom den hela tiden bekräftar att det är så ”män egentligen är”. På samma vis bekräftar den bilden av att kvinnor hela tiden ska stå bakom mannen, att mannen får vara fokuserad och karriärsinriktad och ska vara nöjd med den bekräftelse hon får ändå. Att även om mannen faktiskt inte ger någon uppmärksamhet till kvinnan; ska hon kunna läsa in små tecken på egen hand och känna sig bekräftad. Människor oavsett könsidentitet borde istället bli bättre på att både bekräfta sin partner; men tillåtas satsa på de karriärer de vill ha.

Om TV4 verkligen hade velat lyfta en nyanserad debatt, hade de bjudit in män som vågar bemöta och utmana könsrollerna. De hade också tagit avstånd ifrån heterosexuella och monogama perspektiv, och bjudit in transpersoner, icke-binära, kvinnor, genusvetare och andra normbrytande individer. För det är bara då, när vi har alla representanter, som vi kan få en nyanserad debatt som är viktig för samhällsutvecklingen, som vi kan utmana våra könsroller. Om feminismen fortfarande har gått för långt, så ska jag säga dig att den knappt har börjat.

Pin It on Pinterest

Share This