GRANT: “Det finns en hel värld där ute att skriva om”

av | okt 29, 2020 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Hyllade GRANT är aktuell med nya EP:n Vertigo och i månadens intervju berättar Caroline Cederlöf om skapandeprocessen och hur det är att låta musiken bana sin egen väg i jakten på något nytt.

När jag ringer upp Caroline Cederlöf är det bara dagar kvar till releasen av EP:n Vertigo. Hon berättar att hon känner sig nervös inför släppet och vi pratar om hur man som artist ofta kaxigt tror att man inte kommer bry sig, inte ens om ett EP-släpp, men att man trots det står där dagarna innan; inte lika kaxig men lika nervös.

– Jag är alltid nervös när jag släpper musik. Speciellt när det är ett mer body of work och något lite längre. Men man gör det för sin egen skull, för att bara får släppa ifrån sig musiken och gå vidare. Det kanske inte låter så positivt, men det blir ju nästan så. För att kunna ta nästa steg måste man våga släppa ifrån sig musik och låta den vara.

Vertigo är en samling låtar vars texter är baserade på Caroline Cederlöfs förhållande. Hon berättar att hon kände att det fanns mycket att hämta i den speciella relationen som man har till en person som man är kär i och att många låtar bygger på just den initiala förälskelsen eller slutet på en relation.

– Jag har behövt skriva om det för att dels en sortera bland mina egna hjärnspöken och för att kunna bevara ögonblicken. I början försökte jag skriva låtar där hela förhållanden skulle ta plats, men det blev så svårt och övermäktigt. Jag har istället försökt att fokusera på ögonblicken som har stuckit ut och jag hoppas att sammantaget ska fånga en liten del av bilden.

”Låtarna drog åt det här hållet och då
fick jag bara kapitulera.”

Caroline Cederlöf tycker att det är konstigt att delen från det att man bli kär och sedan, förhoppningsvis inte gör slut, inte utforskas mer. Hon hade själv önskat att få lite vägledning och ett erkännande av andra om att det är helt naturligt att det finns stunder som inte är perfekta, men å andra sidan är otroligt fina. Men att skriva dessa texter var inte helt självklart från början.

– Låtarna drog åt det här hållet och då fick jag bara kapitulera. Det är det här som känns aktuellt i huvudet och det jag tror jag skriver bäst om just nu.

Låtarna på EP:n handlar till stor del om Caroline Cederlöfs relation till sin partner och hon berättar att han fick höra Hell Yes, I’m Betting On You innan den släpptes, men att resten har fått vara privat fram tills att publiken skulle få ta del av musiken.

– De frågor jag tar upp i låtarna kanske jag inte ställer till honom först utan jag vill hellre skriva om det först för att få lite perspektiv kring vad det egentligen är som jag håller på med och försöker säga. Jag har inte briefat honom (skratt).

– Det är lite som en karta över mina tankar och hur jag vill att det ska låta. I slutändan är det en kärleksförklaring till honom och det tror jag att han förstår.

Titeln Vertigo är ett annat ord för kristallsjukan, alltså känslan som uppstår när allt omkring en snurrar. Och för GRANT representerar titeln känslan av att vara kär.

– Jag tänker att det är lite så det känns när man blir kär och det faktiskt är besvarat. Det är så ofattbart att man smälter ihop med en annan människa samtidigt som man inte förstår dem fullt ut. Det är så vansinnigt egentligen. Även när jag försöker hitta klarhet och skriva svar till mig själv, så kommer jag till slut fram till att det inte finns några svar och det är en svindlande känsla.

Efter första albumet In Bloom som släpptes 2018 spenderade Caroline Cederlöf mycket tid med att hitta en ny riktning som skulle kännas intressant både rent musikaliskt, men även berättarmässigt. Två delar som hon berättar är hela drivkraften i sitt artistskap. Och tiden som det tar kring att samla på sig erfarenheter och kreativa idéer är det som tar längst tid i hennes skapande. Men när vägen till att hitta det som kändes rätt tog slut och hon hittade inspirationen till Vertigo kändes det som att det klickade, berättar hon.

– Med låtarna som är på EP:n nu kändes det som att jag snubblade in på ett narrativ och då förstod jag att det är det här jag vill och behöver skriva om. Sedan dess har det rullat på.

Jag påpekar att förarbetet låter som en otroligt lång proces och hon säger att den ofta är mycket längre än vad man tror.

– Det finns en hel värld där ute att skriva om och man vill bara hitta det som känns rätt, och det är sällan som man vet vad som känns rätt för en själv, säger hon och skrattar.

– Det tar tid att hitta dit och det är nästan som att man snubblar in av misstag, som ett happy mistake.

Sedan debutsingeln Waterline (2017) har Caroline Cederlöf fått ta emot hyllningar för sitt artistiska uttryck av såväl kritiker som publik hemma i Sverige och internationellt. Att hennes musik har lovordats, har på ett sätt gjort att hon har försökt att plocka ut delar av den musik som hon redan har släppt, in i den kreativa processen som ligger till grund för senaste EP:n. Hon beskriver det som att hon ville fortsätta på den historia som hon påbörjat, samtidigt som hon inte kände att hon levde låtarna på samma sätt just nu.

– Det var därför det föll på naturligt att skriva om mitt förhållande eftersom att det är det jag lever just nu och jag tror att jag hade lite svårt att se hur jag skulle brygga över det från mina tidigare släpp, både musikaliskt och textmässigt. Det finns spår av de gamla låtarna i de nya rent musikaliskt, men det var väldigt skönt att tillåta sig själv att gå vidare och utvecklas som person och låtskrivare.

Jag frågar henne om hon känner sig stressad när musiken sticker iväg åt ett håll som hon inte har behandlat tidigare eller om det känns kul att se var musiken leder henne.

–  Det är lite som att tänka att man inte ska vara nervös när man släpper musik, men man blir ju det. Man funderar på ifall man har byggt upp något nu som raseras. Man funderar på ifall publiken kommer att hänga med i svängarna i mitt huvud och den väg jag tycker är naturligt att gå. Det är skitläskigt.

Hur gör man för att inte vara rädd för det?
–  I slutändan måste man göra musik som man tycker om. Jag tycker att det är viktigt att låta sig själv utvecklas hela tiden.

Caroline Cederlöf plockar in många av sina egna vardagsbetraktelser in i låtskrivandet och hon försöker att återskapa de små ögonblicken i livet till musikaliska scener.

– Jag har inte lyckats att skriva det stora verket för att fånga hela mitt förhållande. Men jag går ofta tillbaka de små ögonblicken och försöker att vara superautentisk i nuet, samtidigt som jag också försöker blicka tillbaka när jag skapar musik.

Att fånga in de små ögonblicken och förstora dem är ett fint sätt att lära sig något nytt om sig själv berättar hon. Samtidigt är många gånger som musikskapandet går att likna vid att lägga ett pussel

–  Det är som att knyta ihop punkter, jag vet inte… jag tycker att det är superroligt. Och det är ett bra sätt att reda ut mina tankar på för jag lär mig något om mig själv när jag skriver. Det kan vara väldigt krävande och jobbigt, men i slutändan väldigt givande.

Caroline Cederlöf längtar ut på scenen igen och känslan av att få möta publiken. Hon berättar om fina spelningar i London och Göteborg som har stannat krav i minnet. Mycket på grund av den kontakt som hon har upprättat med publiken, men kanske också på grund av att hon återupptäcker sina egna låtar under livespelningar.

– Jag älskar att spela live. Man är rätt trött på sina låtar är man släpper dem. Men när man spelar live så får man tillbaka den emotionella laddningen som var gnistan till låtarna från början och det är så fint att få ha en kommunikation med en publik. Det är fenomenalt.

Innan vi avslutar samtalet och Caroline Cederlöf får gå tillbaka till att vara pirrig inför att publiken ska lyssna sig trötta på hennes nya musik frågar jag henne vad hon hoppas att lyssnaren tar med sig efter att ha hört Vertigo.

– Jag hoppas att man tar med sig att även om en relation kan vara svindlande och obegriplig på många sätt så är det ändå värt det. Att tvivla är en del av att tro och kärlek kräver mycket mod.

 

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Alma Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This