Foto: Michael Yarish/AMC

Foto: Michael Yarish/AMC

Man märker att tiden flyger fram då vi befinner oss på sjunde och sista säsongen av den prisade serien Mad Men, skapad av Matthew Weiner om Manhattans mäktigaste affärsmän. Männens polisonger och långa hårväxt talar om en ny tid. Mad Men har förflyttat sig till 70-talets era och saker och ting verkar vara som vanligt med alla på reklambyrån Sterling Cooper and Partners. Men vart befinner sig egentligen den tidigare ”The Big Boss”, Mr Donald Draper? Både själsligt och fysiskt känns han borttappad och förvirrad.

Många av oss Mad Men-fantaster minns förra säsongens dramatiska avslut, där Don helt och hållet flippar ur på en presentation framför viktiga kunder. Den annars samlade och självsäkra Donald Draper blev som förbytt och därmed chockade hans kollegor till den grad att han fick ta ledigt. Men med betalt förstås. Vi ser honom i den nya säsongen där han likt en zombie endast vandrar runt utan ett mål. Ena dagen en tripp till sin fru Megan i L.A. och andra dagen hittar vi honom iförd morgonrock med chipspåsen framför TV:n. Som tittare känner man medlidande med den en gång så mäktige Draper. En scen som verkligen sätter fingret på känslan jag talar om är då hans f.d. sekreterare Dawn, som fortfarande håller honom uppdaterad om vad som händer på kontoret, besöker honom en kväll. Innan hon plingar på dörren har vi sett Draper städa lägenheten iförd hans mer vanliga klädsel; kostym med vit skjorta och slips och man tror att han äntligen hittat tillbaka till sin roll. Men besvikelsen i hans ansikte då Dawn inte låter honom ta hennes jacka då hon inte hinner stanna, får det faktiskt att göra ont i hjärtat. Det är rollen av den ensamme mannen som Don Draper har tagit sig an, mer eller mindre med sig själv att skylla.

På Sterling Cooper and Partners har arbetsklimatet förändrats en hel del då Don blivit ersatt av en annan person för tillfället, nämligen en man vid namn Lou Avery. Dessvärre klarar inte många av honom och hans ego, framförallt Peggy känner en irritation över hur han tilltalar henne då hon är kvinna. Under alla seriens säsonger har tittarna fått se den diskriminering som skett mot kvinnor där deras enda uppgift verkat vara att passa upp mannen, bli hemmafru och föda barn. Helt enkelt bete sig som en ”riktig kvinna”. Den kvinna som ständigt varit den starkaste och envisaste av dem alla, som till och med blev den första kvinnliga copywrightern på företaget är just Peggy Olsen, som har en stor roll i serien. Medan de flesta kvinnor till slut går med på de regler som är satta för dem menar hon att det finns något mer. Inte bara att vara snygg och visa hud för uppskattning från männen. Att faktiskt åstadkomma något med sin egen förmåga. Inte med kroppen utan med hjärnan. Men även Joan börjar klättra upp på karriärstegen och får mer ansvar och uppdrag. Det visar sig att det snarare är hon som får allt att flyta på inom firman.

Medan män och kvinnors förutsättningar börjar närma sig varandra, dock med små steg, börjar även svartas situation uppmärksammas i serien. Givetvis har man under tidigare säsonger skildrat hur de svarta blivit behandlade i samhället, dock inte med lika stort fokus. En scen i andra avsnittet av sjunde säsongen ser vi hur en av delägarna Mr Cooper på väg från kontoret passerar receptionen och finner Dawn vid disken. Han uppskattar inte hennes förflyttning till huvudreceptionen, vilket är det första potentiella kunder möter. Han klagar hos Joan och försöker vifta undan frågan då Joan undrar om det har att göra med att hon är svart. En dold rasism döljer sig under alla artighetsfraser.

Den största frågan som jag tror alla tittare ställer sig nu är vad som kommer hända med Don Draper. Kommer han återvända till reklambranschen som han egentligen känner en slags hatkärlek för. Eller kommer han ta vara på chansen som är just att göra något helt annat? Genom seriens gång har vi sett att det finns en djupare sida hos denne Mr Draper, där han vid flera tillfällen finner sig själv vid en bardisk, med en Old Fashioned i handen men med tankarna någon helt annanstans. En rastlös själ som aldrig är riktigt nöjd med livets tillvaro trots alla framgångar i karriären eller äktenskapet. Vi får helt enkelt vänta och se, bara luta oss tillbaka och njuta av sista säsongen av Mad Men. Och ”the one and only” Mr Donald Draper.

Pin It on Pinterest

Share This