Garden – En mysig nykomling på festivalkartan

av | jun 7, 2018 | Framsida Startslider

I går hade den första upplagan av endagarsfestivalen Garden i Trädgårdsföreningen, Göteborg premiär. Popmanis Amanda Båmstedt var där för att se vad Garden hade att erbjuda och möttes av en mysig stämning i parken och musik som gjorde sommarkvällen lite varmare och lite bättre.

Trädgårdsföreningen, en park som till vardags inhyser turister, lunchande kontorsarbetare och barnvagnsföräldrar som sitter på färgglada picknickfiltar vid sidan av det tornande Palmhuset fylldes under gårdagen istället av människor som längtade efter att sommarens festivalsäsong ska dra igång.

När en kliver in genom Trädgår’ns dörrar möts en av en lite sommarloj stämning. Det är stimmigt men inte stökigt, folk ser ut att ha det väldigt trevligt när de sitter i den gassande eftermiddagssolen och ber till och med om ursäkt när de råkar armbåga någon i kön till ölen, ett sådant väluppfostrat beteende har sällan skådats under någon annan festival.

Cigarettes After Sex intar scenen i den lummiga grönskan och försöker kompensera dagsljuset med att låta rökmaskinerna jobba för fullt under hela giget. Deras musik är monoton men absolut inte dålig, dock tycks de inte vara speciellt sugna på att involvera publiken eller bjuda på något storslaget scenframträdande, keyboardisten sitter mest lojt och blickar ut mot publiken som ligger i gräset medan han väntar på sin tur att spela. Visserligen behövs inte heller just det storslagna scenframträdandet för att göra en konsert lyckad, men att sätta Cigarettes After Sex på en scen badandes i sol och vänta sig jubel klockan fem känns orealistiskt. Bandet är helt enkelt duktiga och Nothing’s Gonna Hurt You Baby blir riktigt vacker när den ljuder ut över parken, men trots detta får bandet mest rollen som bakgrundsmusiker till ett avslappnat parkhäng i väntan på något mer livfullt.

Det är först när Future Islands, eller snarare när deras sångare Samuel Herring intar scenen som Trädgårdsföreningen vaknar till liv. Han har en scennärvaro vars motsvarighet är svår att finna hos någon annan. Det syns i sättet han rör sig på, blicken som söker kontakt med publiken i kombination med de explosiva dancemoovesen som stundtals tycks komma från ingenstans och ger alla som står framför scenen något helt utöver det vanliga. En märker att bandet är tighta och bandets trummis förtjänar en eloge, han kör på tills svettfläckarna sprider sig på skjortan och färgar den i en mörkare nyans samtidigt som han har en otrolig närvaro bakom trumsetet. Bokningen ligger helt rätt för Gardens publik, omkring mig står såväl jämnåriga som är nöjda över att äntligen vara fria från tentaångesten som personer iklädda stråhattar som möjligen skulle kunna vara jämnåriga med våra föräldrar, det vi har gemensamt är musiken och rätt som det är har Samuel Herrings dansande spridit sig likt ringar på vattnet över publikhavet.

Väl uppe i varv passar Herring även på att ge en känga åt Trump och Sverigedemokraterna, något som bemöts av applåder och glada tillrop. När jag senare under kvällen springer på Herring berättar han att han mötte ett fan som blev upprörd över just detta då han sympatiserade med Sverigedemokraterna vilket resulterade i att de båda stod en bra stund och diskuterade sina olika ståndpunkter. Kanske är det inte lika självklart som jag först trodde att de som står omkring mig i publikhavet inte sympatiserar med sådana främlingsfientliga åsikter och det är fint att se att band, såsom Future Island, genom en sådan liten gest som att kritisera SD, kan väcka debatt och förhoppningsvis inspirera till en reflektion kring ens egna åsikter. Musiken har makt, kanske inte bara i form av oförglömliga textrader och melodislingor utan också som mötesplats, som ett sätt att få oss i publikhavet att vända oss om och prata med varandra, något som känns allt viktigare i dagens samhälle.

Det börjar tillslut även skymma i Trädgårdsföreningen och Garden går mot sin sista akt, The National vars musik går mot ett helt annat känslospektrum än det Future Islands bjöd på. Publikhavet tätnar, några står med armarna om varandra och kompisgängen som tidigare satt i gräset har rest sig för att kunna stå längst fram. Det är ingen ösig stämning på festivalområdet, snarare mysig och vakterna tycks vara nästintill uttråkade vilket måste tyda på att Garden varit en ytterst lyckad och städad tillställning. En märker att de flesta på området, till skillnad från mig, har köpt sina festivalbiljetter just för The National och visst får de valuta för pengarna, bandet är skickliga och ger publiken en nästan fläckfri konsert som bjuder på såväl toppar som dalar.

Garden är helt enkelt i mångt och mycket en färsk nykomling i festivalvärlden, men en mysig sådan. FKP Scorpio har, till skillnad från vad de brukar göra, bokat ytterst nischat, något som de tycks vinna publik på och visst var gårdagens bokningar starka. Det kommer att bli spännande att se vad kommande upplagor av Garden resulterar i, kanske lyckas de vända den lugna stämningen till något mer sprudlande, eller så är kanske en festival med väluppfostrade besökare som är där för musiken snarare än supandet en uppfriskande ny trend som håller i sig?

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Fotografi:
Viktoria Löfgren, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This