Gården 2019 – Trevligt och tryggt, men extasen uteblir

av | jun 8, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

Festivalen har utomordentlig potential att bli någonting fantastiskt, men det betyget falnar när publiken står glest i den idylliska trädgården.

När Gården drar igång i Göteborg, är förutsättningarna nästintill perfekta. Det är en av de första riktiga sommardagarna, värmen är tropisk och studenter firar euforiskt på flak utanför festivalområdet som är en blommande trädgård. Line-upen är spretig; här finns mindre och mer experimentella akter som Black Midi och Yves Tumor, blandat med dragplåster som Tame Impala och Bad Cash Quartet som återförenas efter fjorton år.

Onsdagen börjar antiklimatiskt. När Vita Bergen inleder festivalen på lilla scenen är det folktomt, trots att det tidigare varnats om att “den lilla scenen har begränsad kapacitet, så var ute i tid”. Festivalområdet fortsätter också att vara glesbefolkat senare under dagen när artister som MorMor och Cautious Clay står på scen. Det bidrar naturligtvis till stämningen, publiken är mer svårflörtad och verkar kräva mer av artisterna för att bli uppvärmda. Yaeji får exempelvis igång publiken med ett självsäkert uppträdande där hon lyckas få igång den skrala folksamlingen till hennes dansanta house.

Tillsammans med Yaeji är det också The Streets – som lär oss att “göra sommaren” genom brittiska sarkasmer och utsprutad champange – som lyckas få igång publiken och bjuder på några av festivalens starkare ögonblick. Även Tame Impala införlivar förväntningarna med en bombastisk ljusshow och psykadeliska videosekvenser som försätter publiken i en uppskattad trance.

När Esther står på scen som inledande artist under dag två på festivalen, ekar trädgården tyvärr lika folktomt som under första dagen. Spelschemat består av bland annat såväl den nostalgiska favoriten The Sounds, och mindre akter som cowboybeklädda ynglingarna Black Midi som spelar Swan-inspirerad experimentell musik. Förvånansvärt är det på den lilla scenen som de allra starkaste ögonblicken blir till. Brittiska Shame bjuder på festivalens ösigaste show, det är en spelning som är omöjlig att vända bort blicken ifrån när bandet stagedivar, gör volter och sätter publiken i extas.

Förutom de internationella spännande akterna, som avantgarde-artisten Yves Tumor och experimentella Julia Holter, behåller festivalen en tydlig koppling till Göteborg. Kopplingarna till staden finns på festivalens officiella efterfest, bokningen av Sarah Klang, och inte minst i faktumet att festivalen avslutas med återföreningen av Bad Cash Quartet. Avslutningen är kanske inte den mest spännande, men när folkhavet kan varje textrad och gråter utefter varje låt, är det ändå en mäktig upplevelse att ta del av.

Gården är alltigenom en trevlig upplevelse. Dess starkaste stunder ligger oftast i de mer oväntade, mindre bokningarna. Från lågintensiva Deerhunter till högintensiva Shame, från stillsam begrundan i form av Julia Holters återhållsamma framträdande, till kvällsdans av tonerna från Tame Impalas Elephant. Även Gårdens officiella efterfest, med spelningar på Pustervik av bland annat Diskopunk och Terra, känns som värdiga avslutningar efter festivalens båda dagar.

Ändå fattas något hos Gården. Här finns ett brist på fokus, som visar sig främst i bokningarnas ostyrliga riktning. Kanske är det en anledning till att biljetterna inte är slutsålda, kanske beror det på att de gör hål i gemene mans plånbok. Det finns riktig potential till att Gården utvecklas till ett spännande, förhoppningsvis mer fokuserat, alternativ till dess festivalgranne Way Out West, låt oss hoppas.

Författare: Saskia Rubensson, Redaktör & Skribent.
Fotograf: Elin Strömberg, Chefredaktör.

Pin It on Pinterest

Share This