Frida Hyvönen: ”Jag drivs av nyfikenhet och lust”

av | Jul 27, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Flerfaldig grammyvinnare efter succén med den svenskspråkiga plattan Kvinnor och barn. Popmani byter några ord med Frida Hyvönen.

Frida Hyvönen svarar i telefon med ett modest “hej”. Hon befinner sig i sitt hus i Västerbotten och är igång med att laga mat inför att några gäster hälsar på över dagen. Hon verkar var på gott humör. Frida Hyvönen har hittills gett ut sex plattor, varav fem av dem är på engelska och en är instrumental. Därefter har hon hyllats av en enad kritikerkår. Nu är hon ute på turné med sin senaste platta.

Jag såg dig när du drog igång Sverige-turnén på Sveriges Radios scen. Det var fantastiskt! Något som slog mig är att du kändes väldigt teatral vilket också märks i låtarna. Har du en speciell relation till det teatrala?
– Nja, det ter sig ganska naturligt när man står på scen, i berättandet, som finns i texterna.

Frida har även spelat på flera teatrar, bland annat ett slutsålt Dramaten, som första svenska popartist på Dramatens stora scen.

– Vad det gäller att spela i en teater så är det passande, publiken är sittande, ljudet kan bli kompromissat, men det är trivsamt.

Du ska medverka i en hyllning till Barbro Högberg på Storsjöyran nu i slutet av juli. Vad kommer att hända där?
– Jag ska både ha en egen spelning och sedan blir det hyllningen av Barbro Högberg. Jag står kvar på samma scen, det är väldigt praktiskt. Själva idén är genom Alexandra Sundqvist som skrivit en biografi om Barbro Högberg (Barbro Högberg – med ögon känsliga för grönt) .

Hon bad Hyvönen att sjunga en låt, det blev låten Sommarö…och det hela utvecklades till en hel spelning.

Hur kom du i kontakt med henne?
– Jag kom först i kontakt med henne på gymnasiet och fick sedan upp ögonen för henne genom boken. Hon var speciell, hon skrev om något som saknades, sånger om kvinnors situation. Hon är en inspirerande person. Hon arbetade även med att demokratisera barnmusik med Sveriges jazzelit.

Jag frågar om det är något hon själv funderat att pröva på, ett kanske inte helt otänkbart scenario i och med att Hyvönen själv har blivit mamma.

– Jag har ju faktiskt gjort det, tonsatt en barnföreställning (“Lilla stora livet”, i Umeå). Men jag kan inte säga att det är någonting jag längtar efter, även om barnmusik ofta blir larvig; det skulle behöva skrivas samtida vettig barnmusik.

På tal om barn… Varför titeln Kvinnor och barn?
– Någonstans kom begreppet upp… Jag tycker att det är ett intressant begrepp, och fint, ett tema som går igen i låtarna.

I ditt sommarprat (2009) pratade du om att “föda en inre låga”. Hur gör man det?
– Ja juste, det kommer naturligt, folk kontaktar en, man hakar på, drivs av nyfikenhet och lust.

Och visst har hon drivits framåt, bakåt och åt olika håll genom bland annat otaliga samarbeten. Hyvönen har gjort musik för teater, samarbetat med bland annat Marit Bergman, och genom kontakt med Benny Andersson har hon fått spela in sin skiva i hans lokal. Jag påpekar att det är ganska modigt att kasta sig in i nya sammanhang, i stället för att vandra i redan bevandrade stigar.

– Modigt? Varför tycker du det? Varför skulle det vara modigt det är bara som att gå till jobbet[…]. Jag vill gärna samarbeta, det är vilsamt och härligt.

När jag tänker Frida Hyvönen ser jag dig med ditt piano. Din skiva, Kvinnor och barn är ganska sparsamt arrangerad. Hur tänker du gällande val av instrument?
– Jag ville gärna göra skivan den här gången så att vi kan spela live så som på skivan. Det är ju samma personer som kör på skivan som när det är live. Det är trevligt att vara få på scenen.

Du skriver ofta om specifika geografiska platser: Shanghai, London, Kalifornien, Stockholm… Hur är din relation till plats och resande?
– Tja, det ter sig ganska naturligt. Man kan ha fångat upp olika platser och skriver om dem. Det är inte speciellt egentligen, ganska klyschigt. Det finns ju hur många artister som helst som skriver om platser och städer.

Har du några nya projekt på gång?
– Jag ska vara med i en uppsättning av en pjäs på Stadsteatern, musikteater. Det ska bli väldigt spännande!

Författare:
Saskia Rubensson

Fotograf:
Elin Berge

Pin It on Pinterest

Share This