Ofta överskuggas de av sina manliga motsvarigheter som dominerade under den litterära beatrörelsen, då det gällde att trotsa sociala värden och konventionellt skrivande. Den djärva, rättframma och ofta provocerande litteraturen ansågs inte vara något för kvinnor. Men i veckans Flashback Friday tittar vi tillbaka på några av de inflytelserika kvinnor som trotsade normerna när beatgenerationen växte fram i San Francisco och New York på 50-talet. 

Författare som Allen Ginsberg, Jack Kerouac, William Burroughs och många till har genom åren blivit prisade, kopierade, avgudade och förevigade för sina verk. Den amerikanska beatrörelsen var utan tvekan en högst mansdominerad rörelse, då till och med muserna för det mesta var män. I deras arbeten, som ofta var självbiografiska, skildrades dock kvinnorna på ett sätt som överensstämde med idealet för 1950-talets amerikanska hemmafru. Istället för att bryta mot normer – vilket ändå var rörelsens syfte – lämnades kvinnan kvar i platta könsroller.

De kvinnliga beatförfattarna marginaliserades, men visst bidrog även de till en av litteraturens mest hedonistiska rörelse. Några av dessa var Elise Cowen, Ruth Weiss, Joyce Johnson, Carolyn Cassady och Diane di Prima, som ofta var bekanta med de manliga beatförfattarna och vistades i samma miljöer. Trots stor talang väckte deras verk aldrig samma uppmärksamhet och än idag nämns de sällan som ledande figurer för rörelsen.

The whole Beat scene had very little to do with the participation of women as artists themselves. The real communication was going on between the men, and the women were there as onlookers.  — Joyce Johnson

Under 50-talet var det inte lätt att kombinera livet som kvinna och bohemisk beatförfattare. Att dricka, röka, och helt enkelt vara självständig, nonkonformist och spontan ansågs inte vara bra kvinnliga egenskaper.

Men i bland annat Memoirs of a Beatnik från 1969, får vi en gripande inblick i livet som kvinnlig beatförfattare. Där skriver Diane di Prima om sina egna erfarenheter av beatrörelsen. Hon väcker liv i den berusande värld av kaféer och jazzklubbar, poeter och artister, ur vilka rörelsen uppstod. Det är en fascinerande berättelse om fantasins mod och triumfer, skriven av en kvinna som gjorde konst av sitt uppror. The New York Times beskriver boken som en sällsynt möjlighet att se beatgenerationen genom en kvinnas ögon. Synd dock att den möjligheten är sällsynt.

 

 

Pin It on Pinterest

Share This