First Hate: “Eskapism är ett sätt att förstå världen en lever i”

av | Feb 5, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

First Hate är en del av Köpenhamns musikscen som tycks vara genomsyrad av en kreativ energi som känns så närvarande i musiken att den nästintill skulle kunna gå att ta på. Popmanis Amanda Båmstedt träffade duon för att prata om spiritualism, demoner och om idéer kring identitet och konstnärligt lidande.

Jag träffar den köpenhamnsbaserade duon, beståendes av Anton Falck Gansted och Joakim Nørgaard, på deras hotell i Göteborg. Efter en stunds hissåkande och en kort promenad i en korridor som bjuder på någon form av floral Twin Peaks-känsla slår vi oss ned i deras hotellrum. De har inte några specifika förberedelser inför sina livegig (mer än att de gärna dricker en drink som heter Trance Atlantic som utgörs av Brandy, Amaretto och is). Eftersom de spelar mest hela tiden blir det efter ett tag nästintill en del av ens dna, berättar Joakim Nørgaard.

– Jag tror också att det är viktigt att inte vara allt för förberedd. Jag tror att det var David Bowie som sa att om en känner sig för trygg så blir det inte ett bra framträdande. Man ska inte tänka för mycket på att saker kan gå fel, för då vågar en inte heller satsa, säger Anton Falck Gansted.

Under sin tid som First Hate har duon lyckats bygga upp ett slags parallellt universum med hjälp av ljudlanskap, grafisk design, performance och musikvideos. Estetiken och musiken andas verklighetsflykt och eskapism samtidigt som deras skapande också bär på en stark verklighetsförankring, eskapismens världar influerar och låter sig influeras.

–  Eskapism är ett sätt att förstå världen en lever i. Det handlar inte om att försvinna iväg utan om att få ett chans till att försvinna iväg för en stund och sedan komma tillbaka, säger Joakim Nørgaard.

 Vårt inträde i musiken hade sin grund i en form av eskapism, vi hade behov ett slags utlopp och att fly in i musikens värld. Att pröva på att ge form till tankar och träda in i och skapa ett universum byggt av ljud, forsätter Anton Falck Gansted.

– I går var det någon som sa “Change your life before your life changes you” till mig, istället för att söka sin flykt in i eskapismens världar så kan en försöka leva upp det liv en vill ha och göra upp med de saker en inte är nöjd med, säger Joakim Nørgaard.

Anton Falck Gansted berättar att det är svårt att skilja på vilka direkta influenser som påverkar dem i deras skapande. Joakim Nørgaard tar vid och berättar att de har väldigt olika smak gällande såväl musik som det visuella men att de båda två går helt upp i sakerna de gillar.

– För mig handlar det mycket om att det är något inom oss som inte har någon form och så strävar vi efter att ge det en mer fast form. Sedan finns det andra människor som ser det och känner att det liknade något de inte kunde konkretisera och tackar en för att en givit det form. Det kan vara musiken, det visuella eller vad som helst, det ska bara skapa en ram för det osynliga vi bär på och har inom oss, säger Anton Falck Gansted.

– Det är som tarotkort som vi ibland arbetar med. Med tarotkorten projekterar man sin egna värld och så projekterar korten världen tillbaka till en. På samma sätt projekterar vi vår värld via våra låtar och de som lyssnar projekterar sina världar genom låtarna. Musiken har olika betydelse för personer, säger Joakim Nørgaard.

Texterna skrivs till stor del av Anton Falck Gansted, men arbetas fram och utvecklas tillsammans med Joakim Nørgaard. Till en början brukade de även spela låtar där Joakim Nørgaard skrivit texterna men kom ganska snabbt fram till att det var Anton Falck Gansted som var berättaren när de framträder live, ibland är det mycket personliga texter och då kan det vara svårt att ge uttryck för andras texter. 

– Om jag har skrivit något ibland så säger Joakim ibland att det inte går ihop. Men då säger jag trust me, det är mycket personligt, bara det att jag har packat in det så ordentligt att det är svårt att komma fram till vad jag egentligen vill säga. Såsom en stor hemlighet eller liknande. För mig kan texterna ibland vara som att skriva en öppen dagbok eller journal som alla kan kika på men betydelsen ligger i koder som en måste leta efter. Kanske kan någon läsa av koderna, kanske inte. Men i den formen kan jag vara hundra procent ärlig, säger Anton Falck Gansted.

Just dagboksformen som Anton Falck Gansted berättar om märks när en lyssnar på First Hates texter. Ibland blir låtarna som små inkapslade ögonblick, fångade minnesfragment som framförs och spelas upp likt en film och det är inte utan att jag undrar hur Anton Falck Gansteds förhållande till textförfattandet ser ut och när texterna faktiskt kommer till. Anton Falck Gansted berättar att han gärna använder sig av en metod som han kom fram till efter att ha varit på en massa konserter i Köpenhamn där många som spelade använde sig av delayeffekter så till den grad att en knappt kunde höra vad de sjöng.

– Det är en sådan klassisk idé om att konstnärer ska lida, vara svårmodiga eller dricka sig fulla. Att en ska ha det svårt för konsten. Det kanske är sant men jag arbetar särskilt utifrån en metod där en försöker aktivera sitt undermedvetna. Ens känslor finns alltid inom en och så kommer det fram när man känner något väldigt starkt, exempelvis när man är kär eller väldigt glad. Jag kallar metoden för dæmon (demon), en kan föreställa sig att en blir besatt av en demon. Jag har exempelvis tagit  Britney Spears framträdanden och satt på en massa delayeffekter tills hennes vokaler blir oförståeliga och försöka lyssna till det och sedan skriva ned det som jag får fram. Orden blir något annat än det hon säger och på något vis så kommer orden från mig själv, mitt egna huvud, det är mitt omedvetna som sätter ord på det. Så när jag läser igenom det senare så har jag helt plötsligt öppnat en kanal in till något som jag slipper klargöra innan jag skriver om det, säger Anton Falck Gansted.

Just utforskandet och kontakten med det spirituella och uppbyggandet av världar såväl musikmässigt som estetiskt och visuellt känns som en nyckeldel i duons skapande. De båda nickar instämmande när jag frågar om spiritualism har en stor betydelse för dem och Anton Falck Gansted berättar att de båda träffades för första gången då de skulle konfirmeras i kyrkan.

– Sedan dess har vi blivit allt mer ateister, eller i varje fall inte kristna. Men vi är båda två mycket spirituella men inte religiösa, vi ägnar mycket tid åt att filosofera, att tänka på material och spiritualitet och vetenskap och alltsammans. Livet är också en jakt efter att ta reda på varför en lever, säger Anton Falck Gansted.

– Vi är klassiska moderna människor som bara letar efter mening överallt.  Ett liv är ett väldigt spirituellt liv för att en är ett spirituellt väsen, säger Joakim Nørgaard.

Hur flyter spiritualismen över i er musik?
–  Jag tror att det mest flyter över i det visuella i verkligheten. Kanske även i vårt liveperformance, det finns en energi där mellan människorna. Att uppträda live känns nästan som att vara i kyrkan ibland, som att vara präst och stå och predika. Det händer något magiskt och det finns så mycket kärlek i rummet, svarar Anton Falck Gansted.

– Vi har också en enkel design som är spiritualistisk och monoton, nästintill mässande, fyller Joakim Nørgaard i.

”På vårt nästa album kommer vi att arbeta mycket med symboler och spiritualism”

När jag sedan ser dem uppträda senare under kvällen märker en att performancedelen bokstavligt talat blivit en del av deras dna, så till den grad att de blir ett med musiken fullt närvarande i dess puls. Det är explosivt i kombination med en nästintill atmosfärisk musikreligiositet, musiken tycks ha letat sig in i varje cell hos såväl duon som besökare och trots att Yaki-Das övervåning är nästintill upptänd och trots att klockan slagit tolv för länge sedan lyckas First Hate få en att helt glömma det faktum att en och annan klubbgäst fortfarande sitter och äter mindre rätter i lokalens hörn.

De berättar att deras nya material kretsar mycket kring just symboler och symbolik, vilka värden en väljer att lägga i dem och om jakten på sin egna identitet.

– Vi arbetar med en ny historia, men jag kan inte avslöja allt för mycket just nu. På vårt nästa album kommer vi att arbeta mycket med symboler och spiritualism, det kommer vara en historia om några människor som har glömt vilka de är. Symboler kan vara riktigt kraftiga, precis som vi pratade om innan kring sång och låttexter där en lägger in sin egna mening. Det kan vara så många känslor och tankar bundna till en symbol. Till exempel vårt bandnamn, som till en början kändes ganska random, men vars bokstäver har så mycket mer betydelse i sig nu än vad det hade i början. Det är verkligen viktigt att vara medveten om vad en lägger in i de symboler en använder. Det är så mycket saker en ska se och ta del av varje dag, reklam, film, tv, där det finns symboler som läggs till på ställen där jag inte tycker att de hör hemma, säger Anton Falck Gansted.

– Det är också därför vi inte spelar så många låtar som Girls In The Club längre, den är riktigt bra men också lite tom. Vi vill hellre säga något till de som lyssnar, det finns redan så många låtar om att klubba, säger Joakim Nørgaard.

  Vi har mycket stor respekt för de som lyssnar till oss och vi vill inte slösa bort deras tid, säger Anton Falck Gansted.

Att det blev just musiken som Anton Falck Gansted och Joakim Nørgaard skulle komma att hålla på med kom mer som av en slump då de även gör det mesta av det visuella i form av videos, merchandise och liknande själva. Till en början skapade de sin musik i garageband och färdigställde hela det första albumet via programmet.

– Många av våra saker är inspelade via dator, berättar Anton Falck Gansted, vi är inte jättebra på att spela instrument.

Inför det senaste albumet, A Prayer For The Unemployed har de dock tagit hjälp av en tekniker som mixat och co-producerat, det mesta har dock duon fortfarande gjort helt själva. De berättar att de har ett skivbolag i Köpenhamn, men att det är långt ifrån den glansiga L.A.-kulturen med stjärnproducenten och personer som försöker styra hur musiken ska paketeras som en då och då kan höra om.

– Vi har ett skivbolag i Köpenhamn som säger skicka plattan när den är klar så trycker vi den. Vi har faktiskt aldrig haft någon som försökt dominera oss eller påverka hur vi arbetar med vår musik. Succé är inte att vara känd. Det viktiga är att göra så bra musik som en kan och att kunna känna sig nöjd med det en har skapat, avslutar Anton Falck Gansted.

 

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Fotografi:
Hannes Mörk

Pin It on Pinterest

Share This