Kar Wai WongHan är i dag den konstnärligt mest respekterade regissören från Hongkong och har med sina unika filmer genom åren lyckats utvidga och ge Hongkongfilmen en helt ny innebörd tillsammans med sina kollegor inom Hongkongs second wave cinema. Från att främst vara förknippad med actionladdade populärfilmer inom Kung Fu och Wuxia (Martial Arts) genren, så har Wong Kar-Wais växande auteurskap under 90-talet tillfört en etablerad konstfilmstradition till Honkongfilmen.

Wong föddes i Shanghai år 1958, men flyttade snart till Hongkong tillsammans med sin mor vid fem års ålder. Att flytta från det kinesiska fastlandet till Hongkong innebar inte minst en stor språklig omställning för Wong. Från att tala mandarin och shanghainesiska var han nu tvungen att lära sig Hongkongs officiella dialekt, katonesiska, det här förde honom till filmens hemstad – biograferna. Hans katonesiska började därmed sakta blomstra, likt hans intresse för film.

På 80-talet började Wong studera grafisk design och därefter fick han en praktikplats inom tv-produktion vid Hongkong Television Broadcast Limited, som senare gav honom en heltidstjänst som manusförfattare inom tv. Det här var även en tid då Hongkongs filmindustri nästintill pumpade ut filmer för en snabb vinst i hopp om att säkra en oviss framtid, vilket även bidrog till större möjligheter för mer udda projekt, såsom olika typer av konstfilmer. Wong fick flera uppdrag av producenten Alan Tang, som lät honom skriva manus för flera olika filmer. Det dröjde dock inte länge förrän Wong förstod att han ville tillföra något mer, och med hjälp av Alan Tang så kunde han till sist regissera sin första film – As Tears Go By. Filmen blev en succé i hemlandet och följdes av ännu en succéfilm, Days of being wild, som kom att bli en milstolpe i Hongkongs filmhistoria. Det här var Hongkongs allra första film med en så utmanande stilistisk form och psykologisk tyngd. Denna påkostade film blev dock en ekonomisk utmaning och drev Wong ut ur regirollen under några år, men 1994 kom han tillbaka med bravur. Med filmer som exempelvis Wuxia-filmen Ashes of Time, Chungking Express, Fallen Angels, Happy Together och det stiliga 60-tals dramat In the Mood for Love, fick nu Wong internationell uppmärksamhet på filmfestivaler runt om i världen.

Fallen Angeles Foto: Kino International

Fallen Angeles Foto: Kino International

Det internationella genombrottet berodde mycket på Wongs användning av egna versioner av populär västerländsk musik i sina filmer. I filmen Chungking Express finns exempelvis en cover av popgruppen Cranberries Dreams och originalet av låten California Dreaming av Mama’s and the Papa’s finns också med. Även hans konstnärliga filmteknik som kan liknas vid den franska nya vågens uttryck, gav mersmak hos den västerländska publiken.

Hans filmer har egentligen flera kommersiella drag, såsom romantiska teman, våld och konfrontation, välkända pop-låtar och stora filmstjärnor i rollerna. Skillnaden är att han lyckas poetisera dessa drag på ett frigjort och lyriskt sätt, vilket gör hans filmer till något alldeles eget. Ett genomgående stildrag för Wongs filmer är hans långsamma, vemodiga, och tankfulla bildspråk. Inte sällan bygger hans filmer på teman kring olika former av tid, där väntan, längtan och minnen ofta står i fokus. Wong är helt klart mer engagerad i filmernas detaljer än dess helhet, vilket förmodligen hänger samman med och stärker hans talang för att skapa en särskild atmosfär och stämning av känslor som vi i publiken kan känna.

Med det här sagt återstår bara en sak att säga, det bästa sättet att upptäcka Wongs konstnärskap och den bredd som Hongkongfilmen faktiskt innehåller, är helt enkelt att börja se någon av hans filmer. Här kommer därför två starka filmtips!

För den som vill koppla av: In the Mood for Love. Fin musik, snygg filmning, 60-tal och massor av känslor som bubblar under ytan.

För den som vill utmanas: Fallen Angels. Omkullkastning i tid och rum. Komik, tragedi och galenskap. Allt med Wongs vemodighet och snygga filmning i neo-noir stil.

Pin It on Pinterest

Share This