Festival del Mars värme motar bort regnkylan

av | Aug 3, 2017 | Framsida Startslider

I helgen gick den sjätte omgången av Festival del Mar av stapeln. Popmanis Amanda Båmstedt åkte ut till Asperö för att se vad årets upplaga hade att erbjuda och kom till insikten att del Mar fortsätter att vara skärgårdens roligaste tillställning samt att lite punk aldrig är fel när det kommer till att mota bort kyla.

Amanda Wernes röst möter mig redan innan vi har nått fram till festivalområdet, det är ett ytterst angenämt sätt att inleda festivalen på medan vi vandrar längsmed Asperös skymmningsstigar. Slowgold lyckas trollbinda hela publiken redan från första ton och jag har tur som anländer lagom till början av konserten. Trädäcket är fullt med människor och det märks att allt fler vill se om textraderna som de frälsta musikskribenterna skriver stämmer överrens med verkligheten och visst gör de det. Tillsammans med bandet bygger hon upp ljudvärldar och hennes ofantligt starka röst som även vågar vara spröd drar med oss in i en skimrande ljudbild vi sent ska glömma.

Jag och mina vänner hinner dansa lite och kilar runt på festivalområdet innan det är dags för The Underground Youth som skapar ganska så starka kontraster till den magiska skärgårdsstämning som Slowgold nyss byggt upp, deras frontman har solglasögon trots att det är mörkt och det är många skinnjackor per capita uppe på scenen. Det är inte något negativt men helt annorlunda mot vad vi nyss har fått ta del av. Därpå följer Twin Pigs som kanske inte riktigt faller inom ramen för mina musikpreferenser men jag måste ändå kapitulera och ge dem en eloge för den show de genomför fyllt med stagedives och energi.

Det regnar rejält i centrum under dag två av festivalen, så till den grad att min regnjacka känns otillräcklig. De soliga bilderna i mitt instagramflöde har aldrig känts längre bort och mitt i min regnblöta uppenbarelse känner jag en viss tvekan, en skärgårdsfestival i spöregn? Men det visar sig att jag har fel. Huttrande kliver jag på båten och värmer mig i en skön vadderad stol, aldrig har kollektivtrafiken känts så välkomnande. Jag kliver ut på däck medan båten glider in i hamn, himmelen har spruckit upp och solen skiner igenom molntäcket och skärgårdsidyllen är komplett. När jag tar mina första steg på Asperö för dagen förstår jag varför arrangörerna har valt att hålla festivalen här ute, lugnet och det fridfulla ölunket är en perfekt inramning till en festival som inte bryr sig om de flashigaste festivaloutfitsen, reklamloggor, kändisskap och elitism. Dessutom ger tystnaden på ön mer plats för musiken.

Holy Now står på scen när jag anländer och de hinner dra igenom några låtar och det låter faktiskt riktigt bra innan det blir strul med tekniken. I den paus som uppstår hinns det med att göras reklam för livetinder, om det blev någon match made in heaven har jag dock ingen aning om, men jag gillar konceptet. Som vanligt genomsyras festivalen med en värme som en sällan skådar hos festivaljättarna. Likt innan är gör det själv-filosofin ledande och det ger festivalen karaktär och får den att kännas välkomnande. Att låta det personliga uttrycket genomsyra festivalen är helt enkelt något som del Mar är mästare på.

Därpå blir det punk på göteborgska med Trubbel, något som lyckas väcka min frusna kropp till liv när jag står där på trädäcket och drömmer om inomhusscener. Andra människor känner uppenbarligen likadant för rätt som det är kommer en armbåge flygandes in i min kaffekopp vars innehåll sprider sig över hela min jacka. Publiken som tidigare verkat vara lite lördagströtta och frusna har verkligen vaknat till liv och Trubbel är helt med på noterna, så vad gör det att jag går runt med eau de Kaffe resten av festivalen?

Därefter står Mattias Alkberg och Södra Sverige på scen och visst blir det mycket pop, punk och politik under festivalen. Det är brötigt och stagediveas åt höger och vänster samtidigt som det också tillåts vara skört och fint. Jag måste säga att jag verkligen gillar den gyllene kombination som Festival del Mar tycks ha hittat fram till under sina år som festival, här bokas artisterna med omsorg där det genuina uttrycket tycks vara ledstjärnan, det saknas flashiga VIP-områden sponsrade av Red Bull och dekorationen andas hemmagjort på ett mysig sätt.

För på vilken festival kan en annars hamna bredvid Alkberg som skrålar med i Pascals texter en lördagskväll? Festival del Mar gör sig lysande i det mindre ö-formatet och levererar som alltid en stunds välbehövlig och fin verklighetsflykt från stadens buller.

Författare och fotograf:
Amanda Båmstedt

Pin It on Pinterest

Share This