Fem album med Verkligheten

av | Nov 10, 2018 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

The Second Stage Turbine Blade – Coheed and Cambria (2002)

Edwin: – Mitt första val är ett band som har format mig enormt mycket musikaliskt och som följt mig under min uppväxt sen jag upptäckte dem 2005 när de precis släppt sin tredje skiva med det omöjliga namnet: Good Apollo I’m burning star IV Volyme one: From fear through the eyes of madness. Det var dock när jag senare hörde deras första skiva The Second Stage Turbine Blade som jag på riktigt fastnade och Coheed and Cambria har varit nära hjärtat sedan dess. Allt från den komplexa storyn (googla The Amory wars) till deras catchy popmelodier över rockgitarrer är magi, samtidigt som allt känns lite råare och inte lika finslipat som på efterföljande album.

Bästa låt: Neverender

Terrarism – Terra (2016)

Edwin: – Jag upptäckte det här albumet för inte så länge sen och det var första gången på länge som jag föll så hårt för ett helt album. Känns som den känslan kommer allt mer sällan nuförtiden men när den gör det är det helt fantastiskt. Det som fastnar framför allt och som inspirerar mig är de lekfulla men självklara sångmelodierna i en grym blandning mellan amerikansk 90-talspop/rock och svensk indie och ja, jag vet att Filip är trött på att jag tjatar om det här hela tiden men jaja. Lyssna. Nu.

Bästa låt: 7 Blommor


Vapen till dom hopplösa – Hurula (2016)

Filio och Edwin: – Den här skivan väljer vi, bortsett från de andra, tillsammans. Man kan säga att det här är skivan som gjorde att vi kunde förenas i den svenska indiepopen med våra olika musikaliska bakgrunder. Det är skitig och perfekt stökig indie som lyckas vara både skitig och emotionell samtidigt. Precis som vi vill ha det.

Bästa låt: Ont som jag

Anarkist – Mattias Alkberg (2011)

Filip: – Jag var 15 och gick på högstadiet när denna skiva släpptes. Jag kan väl inte påstå att jag hade en supertydlig inrikting rent musikaliskt då, men när jag hörde Mattias Alkbergs röst för första gången blev jag helt blown away. Jag undrade: Vad är detta?! Får man sjunga på det här sättet? (jag gick i musikklass och hade sånglektioner med mycket fokus på sångteknik, jag bröt mot alla regler efter att ha hört denna skiva) och framför allt – hur skriver man så här fantastiska texter? Det var med 100% säkerhet denna skiva som fick mig att gräva ner mig djupt i indieträsket.

Bästa låt: Lys upp mig som en stjärna

Glasvegas –  Glasvegas (2008)

Filip: – När jag hörde denna skiva för första gången, ungefär samtidigt som jag hörde Mattias Alkberg för första gången, var det ungefär ett lika stort blown-away moment. Väggarna av reverb, den speciella skotska dialekten, de stora trummorna och käftsmälls-refrängerna var något jag aldrig hört i kombination förut. Jag har tagit mycket inspiration av främst ljudbilden på den här skivan. Dialekten är ju tyvärr lite svår att härma när en sjunger på svenska.

Bästa låt: It’s My Own Cheating Heart That Makes Me Cry

Fotograf:  Amanda Jonsson

Pin It on Pinterest

Share This