Fem album med Trace

av | Okt 28, 2017 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

For Emma Forever Ago – Bon Iver (2007)

Hela det här albumet får en att känna en slags hjärtskärande känsla. Som ett nytt hjärtskärande sår. När jag fick reda på Justin Vernon skrev albumet med ett brutet hjärta i skogen för sig själv, gav det mig en känsla av att en kan läka genom att skriva och släppa ut det helt. Eller åtminstone att en alltid bör försöka.

The Reminder – Feist (2007)

Leslie Feist är min största kvinnliga artist och allt hon skapar betyder något för mig. Hennes röst har den starkaste typen av ömhet som kommer mig så nära inpå. Och det här albumet är särskilt typiskt för att jag verkligen älskar musiken. Min största favoritlåt någonsin Limit to Your Love finns bland annat på den. Och för det andra finns det bara en konsekvent ebb och flöde av en bekännelse som jag fastnade för direkt. Hennes lyrik uppmanar mig att vara mer diskret ledsen mot att visa den. Och jag kan varje ord på varje spår.

Blonde – Frank Ocean (2016)

Det här albumet var så transformativt för mig och även fast det var så förutsägsbart, så svek det inte mig på något sätt. Frank skapar magi där hans sång, skrivning och produktion känns utanför linjerna som jag älskar. Men samtidigt kontrollerade. Detta album har följt med mig i min nuvarande process när jag skapar musik. Jag frågar ofta mig själv, ”Skulle Frank gräva det här?” Och hans skrivande – de har starkaste linjerna.

High Violet – The National 

Matt Bernings röst är så galen specifik och sinnessjuk. Det finns ingen annan röst som hans. Och det här albumet introducerade mig att berätta en historia. Hur de skapar musik känns som en berättelse eller konversation. De är sådana slags känslor jag vill kunna skapa med min egen musik. Åh och deras musik är också så lågmäld, så ledsamt, vilket jag älskar.

Sylvan Esso – Sylvan Esso (2014)

Jag har varit ett fan av Mountain Man sedan de öppnade för Feist en gång men när jag upptäckte att en av sångarna, Amelia hade startat ett elektronisk band så tänkte jag det här är det bästa av båda världar. Varje låt på den här skivan är så bra och passar perfekt i lyssnarens öra. Ett meddelande om en mild folkljudande röst tillsammans med en dans-y-takt var en så sällsynt kombination då (och mer än idag) men det fungerade riktigt bra. Följaktligen var det också det album som jag använde som huvudreferens medan jag skrev min debut EP.

Pin It on Pinterest

Share This