Fem album med Petter Seander

av | apr 27, 2019 | Artiklar, Fem album med

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Stranger In The Alps – Phoebe Bridgers (2017)

Phoebe har ett sätt att skriva text på som jag verkligen, verkligen älskar. Hon får in plats, tid, rum, känsla, riktning i en enda mening. Låtarna får så många dimensioner. Stranger in the Alps är verkligen viktig för mig för den var påminnelsen jag behövde om att samma gamla fyra ackord aldrig kommer dö så länge dom känns. Troligen börjar du snyfta innan vers 3 i Scott Street, se det som ett test!

Bästa spår: Scott Street

Wide Awake – Rayland Baxter (2018)

Mjuka luftiga produktioner och så himla fint melodispråk. Rayland Baxter är kanske för anonym för att nå den stora massan, men under ytan här finns bitande lyrik och exceptionellt inspirerande spel. Alla speltekniska detaljer, som, ja, såklart är över gränsen i sin minutiösa planering och följaktligen sågades av musikpressen, finner jag väldigt inspirerande. Att spela minimalt på trummorna, vänta ett par minuter och sen spela en enda gitarrton. Sånt uppskattar jag. Tydligen?!

Bästa spår: Strange American Dream

Bachelor No 2 – Aimee Mann (2000)

”All that I need now, is someone with the brains and the know how, to tell me what I want”. Aimee, finns det någon som skildrar den mänskliga ambivalensen bättre? Efter varje genomlyssning av det här mästerverket så vet jag inte riktigt vart jag ska vägen. Lyssnar därför sällan mer än en gång om året, doctor’s orders. Förra genomlyssningen var på en buss genom Kosovo, precis när arbetet med min skiva hade kickats igång. Jag var likblek när gränspolisen knackade mig på axeln. ”Mår du bra?”. Vet inte?

Bästa spår: Ghost World – sticket från 1:43 och framåt

A Love Supreme – John Coltrane (1965)

Nej, det hörs nog inte över huvud taget på Bleach att jag är besatt av John Coltrane. Det finns en saxofon på två spår, men där slutar jämförelserna. Däremot så finns det så otroligt mycket på A Love Supreme-plattan som jag tar med mig – vikten av stämning, lyhördhet och känslan av nuhet. Det otroligt svårt att beskriva, men det är det som är hela poängen: att musiken kan få ha en kärna som inte går att nå in i, men att du älskar den ändå.

Bästa spår: A Love Supreme – Pt. IV – Psalm

Turn Out The Lights – Julien Baker (2017)

Den bottenlösa smärtan i det här albumet, den är på riktigt. Det är svåraste som finns är öppna upp sin dagbok och låta den ligga till allmän beskådan, oavsett konsekvenser. Baker gör det i varje låt. Om du vågar släppa in så sköljer den här över dig som en iskall våg. Så småningom torkar du och värmen återvänder.

Bästa spår: Appointments

Fotograf: Henrik Eksvärd

Pin It on Pinterest

Share This