Fem album med Maxida Märak

av | maj 4, 2019 | Artiklar, Fem album med, Framsida Startslider

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

SPICE – Spice girls (1996)

Vad ska man säga. Min tids stora idoler. Skorna, attityden, låtarna! Att dem var fem stycken som alla representerade något lite speciellt, hela grejen var ju magisk. Jag hade fått små faktaböcker om var och en, samt massa mer merch direkt från London. Affischer, cd-skivorna, tidningar, musikvideos – det var sån eufori och idoldyrkan som jag knapptryck ser idag. Javisst, min dotter dyrkar också sina idoler, men hon har ALLT så otroligt lättillgängligt. Det var inte så när jag var liten, utan varje liten pryl eller bild var guld värd. Vi lärde oss uttrycket girl power och att smink, push up, korta kjolar och höga skor inte var något fult. Vissa kan garva åt det, men spice girls hjälpte till att fostra små feminister. Episkt. Konserten i globen var magisk btw.

Bästa spår: självklart Wannabe.

Best of KISS – Kiss (2002)

Min morbrors stora idoler när han var liten. Det fanns något som lockade med musiken och det extrema kläderna och sminket. Dem var nästan som superhjältar, och så långt ifrån The Hanson brothers och Backstreet boys man kunde komma. Jag fascinerades av skådespelet och gitarriffen, och det faktum att jag var i princip ensam i mitt umgänge om att avguda dom. Det kändes lite främmande och stort. Än idag kan jag majoriteten av låtarna utantill, och är glad att jag faktiskt sett dem live två gånger.

Bästa spår: strutter

crazysexycool – TLC (1994)

Jag var aldrig intresserad av savannbyxor eller buffalos, jag var en minibaggy med snusnäsduk och kedjor sen tidig ålder. Dessa tre gudinnor har nog gjort mer för mig rent musikaliskt och stilmässigt än vad jag trott, och det är nu när jag ser tillbaka på de som jag inser hur influerad jag faktiskt måste ha blivit. TLC är bland dom första artisterna som jag själv valde, utan att någon annan i mitt umgänge konsumerat den musiken. Urmödrarna till nutidens många stora stjärnor. Och sexigt, eh ja.

Bästa spår: waterfall

Robyn is here – Robyn (1995)

No words needed. Hon kom och knockade oss alla. Med sin speciella röst och attityd så hade hon ändå något skört över sig. Man relaterade till henne extra mycket för att hon var så ung – ändå kändes hon så världsvan och klok som en gandalf. Robyn är en jävla stjärna, hon var det från första stund. Finns inte många artister man ser och tänker ”okej du kommer glänsa och vara fantastisk hela livet. Inte orolig”.

Bästa spår: show me love

E.L.E. (Extinction Level Event): The Final World Front – Busta Rhymes (1998)

Han var allt – den här fascinationen var något annat än Kiss. De här var galenskap och geni i ett. Hela albumet gav mig såna hypade lyckorus och driv – framförallt fick det mig att älska hiphop. Jag har aldrig dragits till tunga sorgsna känslor, jag snarare skyr dem. Livet är tung som det är, och Busta har en förmåga att vrida svårt till pysokotiskt med glimten i ögat. Det är extremt skillat producerat, med ett slags fuck you jag är inget offer, jag är över er. Jag blir GLAD av de här.

Bästa spår: what the fuck you want och Take it off.

Fotograf: Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This