Fem album med Mathias Zachrisson

av | okt 3, 2020 | Artiklar, Fem album med, Läsvärt

Varje vecka väljer redaktionen ut ett band eller en artist som får dela med sig av fem betydelsefulla album för just deras musik.

Jim O’ Rourke – Eureka (1999)

Flertalet för mig betydelsefulla album från tidig ungdom är inte ens i närheten av att kunna väga lika tungt som Eureka. Trots Jim O’ Rourke’s involverande i bl.a. Sonic Youth och Wilco hypnotiserade hans soloalbum mig och övertygade dessutom mitt mer rockiga ungdomsjag att det var lika coolt att stänga av distpedalen. Jims tolkning av Ivor Cutlers textrader ”Women of the world, take over. Because if you don’t the world will come to an end. And it won’t take long” är en måstelyssning för alla innan det är dags för dödsbädden.

Bästa Spår: Women Of The World

Broadcast – Haha Sound (2003)

Åh Trish Keenan… Hennes konstnärliga ton som genomsyrar minsta lilla beståndsdel i varje arrangemang, ljud, oljud, sång och text gör mig nästan lite tårögd. Tillsammans med James Cargill i projektet Broadcast har de en förmåga att experimentera utan att överge sin seriösa genuinitet, vilket gör att nästan alla deras skivor känns spöklikt efterhängsna. Så tänk efter en extra gång innan du börjar lyssna, Broadcast’s album will haunt you for life….

Bästa Spår: Man Is Not A Bird

Beach Boys – Pet Sounds (1966)

När jag var ca 17 år och hörde Pet Sounds för första gången så blev jag helt besatt av deras låtar. All annan musik kändes helt plötsligt inte så spännande längre. Och när jag senare var tvungen att testa ta ut någon låt för att försöka ta reda på vad fasen Brian Wilson höll på med, så blev jag golvad igen av det sinnessjuka hantverket. Om jag nån gång behöver ange svaret på vilken som är världens bästa låt så behöver jag inte ens kniven mot strupen för att kunna svara:

Bästa Spår: God Only Knows

Joni Mitchell – Blue (1971)

Jag blir alltid lika tagen av Jonis säregna melodispråk och texter som inte träffar en millimeter utanför hjärtat. Denna platta får mig dessutom varje gång att inse att gitarren som instrument har betydligt mer att ge. Och att det vackraste oftast ligger i det enkla. Särskilt för magiska Joni Mitchell.

Bästa Spår: Little Green

Scott – Scott (1967)

Vid inspelningen av min skiva Vinrött Leende & Oskyldigt Grön lyssnade jag på Scott Walker’s tidiga orkestrala plattor varje morgon på väg till studion. De storslagna orkesterarren har krupit in under skinnet på mig och produktionerna är så välgjorda att jag nästan kan inbilla mig sitta i samma rum som musikerna ifall jag blundar. Med Scott och hans omänskligt vackra stämma sjungande framför mig.
Är du allergisk mot intron kommer stråkarna i starten på You’re Gonna Hear From Me bota dig. Garanterad gåshud.

Bästa Spår: You´re Gonna Hear From Me

Fotograf:
Fredrik Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This